Intervjuer med psykiatriker och ortopeder gav kronologiska berättelser om hur väl fungerande verksamheter slogs sönder i samband med omorganisationer, förändringar som påverkade respondenternas syn på yrket och organisationen.
I två på varandra följande intervjustudier under 2000-talet har ett femtiotal läkare intervjuats om sina arbetsvillkor. Syftet har varit att analysera hur reformeringen av sjukvården påverkat läkares arbetsvillkor i vid mening.
Intervjuerna kan beskrivas som en guidad konversation som börjat med förberedda frågor men där intervjuaren varit flexibel och lyhörd för de olika betydelser av arbetet som dykt upp under intervjun. Under vissa intervjuer utvecklades narrativ, det vill säga sammanhängande berättelser om hur respondenten upplevt något där det finns en kronologi med händelser i en implicit kausal ordning. De intervjuade kom från flera medicinska specialiteter och de flesta hade lång erfarenhet i yrket. Här presenteras två narrativ baserade på intervjuer med tre psykiatriker respektive tre ortopeder från två arbetsplatser i olika landsting.
I intervjuerna framträdde berättelser om hur respondenterna varit engagerad i att bygga upp en verksamhet tillsammans med andra. Det kunde gälla utveckling av arbetsprocesser som gjort verksamheten effektiv, att man lyckas förbättra vårdens kvalitet, att team och nätverk börjat fungera bra, eller att klinisk forskning integrerats i verksamheten. Berättelserna har likheter med tidigare forskning om så kallade ”hot groups”, det vill säga högt utbildade, relativt små och uppgiftsorienterade arbetsgrupper som med stort engagemang självständigt utvecklar ett område. Läkarnas berättelser innehåller också beskrivningar av en vändpunkt där förutsättningarna för det framgångsrika arbetet försvinner genom beslut på högre nivåer. Dessa handlar om byte av huvudman, omstruktureringar inom organisationen, att arbetsuppgifterna förändrats, resurserna minskat, samt att försämrade villkor fått centrala personer i gruppen att lämna arbetsplatsen. Berättelserna visar att dessa erfarenheter på ett djupgående sätt påverkade respondenternas känsla för sitt arbete och förtroende för organisationen.
Reformer och styrformer i linje med new public management har utmanat den professionella regimen i många sektorer under de senaste två decennierna. Även om området är väl beforskat saknas studier som undersöker effekterna av detta över tid. Genom att analysera enkäter som har besvarats av läkare, lärare och skolledare 1992 och på 2010-talet genereras kunskap om hur arbetsmiljön förändrats för dessa grupper från det att välfärdssektorn började transformeras fram till idag.
Även om ett flertal studier undersöker betydelsen av New Public Management (NPM) för välfärdsstatens organisationer finns det få komparativa studier av NPM inom olika verksamheter. I denna studie intervjuas kommunala chefer i syfte att jämföra hur NPM omsätts i praktiken inom en teknisk verksamhet och en omsorgsverksamhet. Resultaten visar att verksamheternas genusmärkning innebär olika förutsättningar för cheferna att hantera NPM.
This article aims to contribute knowledge on how access to hierarchical networks of communication is constructed through organizational contexts associated with the gendered nature of feminized, caring work and masculinized, technical work, respectively. The article is based on interviews with 43 middle managers. Both men and women in male-dominated technical occupations and female-dominated caring occupations were interviewed. Eight interviews with politicians and strategic managers were also carried out. The results show that middle managers' access to hierarchical networks differs between feminized and masculinized contexts; hierarchical networks between organizational levels are common in male-dominated technical jobs, while such networks are almost non-existent in female-dominated caring occupations. The results illustrate how organizational conditions follow the gender segregation in organizations and the labour market and, further, how these contexts shape men's and women's access to hierarchical networks. The results also illustrate how the patterns of networks create and reproduce inequalities in sex-segregated organizations.
När arbetsmiljö studeras i ett genusperspektiv talas i allmänhet i termer av kvinnors arbetsmiljö och förklaringar till ohälsa söks hos kvinnorna själva. Det talas sällan i termer av mäns arbetsmiljö. När det handlar om mansdominerade delar av arbetsmarknaden synliggörs istället arbetsvillkoren och ansträngningar görs för att förbättra dem. I detta bokkapitel argumenterar vi för att det är dags att sluta använda begreppet kvinnors arbetsmiljö. Arbetsmiljön är inte utformad efter kön och lösningarna hittas inte om analyser och åtgärder av arbetsmiljön baseras på särskiljande av kvinnor och män. Gör man det riskerar man att förklara arbetsmiljön med kön och riskerar att dölja att könsskillnader som syns i könsuppdelad statistik är konsekvenser av att arbetsmarknaden är segregerad och att det finns systematiska skillnader mellan typiskt kvinnliga och manliga verksamheter. För att synliggöra och förändra sådana könsskillnader i arbetsmiljön behövs ett fokus på de organisatoriska sammanhang som flertalet kvinnor och män finns i. Kapitlet handlar om hur arbetsmiljön kan förstås och studeras med ett genusperspektiv som tar fasta på den horisontella könssegregeringen och på hur de könssegregerade arbetsplatserna är organiserade.
I en analys av enkätkommentarer och av intervjuer med läkare från olika medicinska specialiteter inom flera olika landsting visas att läkarnas inflytande på utvecklingen inom organisationerna har minskat.
I en studie har 30 läkare intervjuats om sina arbetsvillkor och förutsättningar för kunskapsutveckling. Syftet har varit att analysera hur reformeringen av sjukvården påverkat läkares arbete i vid mening.
Intervjuerna kan beskrivas som en guidad konversation som börjat med förberedda frågor men där intervjuaren varit flexibel och lyhörd för de olika betydelser av arbetet som dykt upp under intervjun. För att få tillgång till intervjupersonerna har vi använt ett snöbollsurval, med början hos personer med uppdrag inom Läkarförbundet, specialistförening, och i ett par fall genom personliga kontakter. De som intervjuades kom från specialiteterna internmedicin, ortopedi, psykiatri samt allmänmedicin i olika landsting. Främst har läkare med lång erfarenhet i yrket har intervjuats, men även några ST-läkare ingick. För att tolka intervjumaterialet har vi använt en induktiv tematisk analysmetod. Utifrån de teman som har utvecklats i intervjumaterialet har också läkares kommentarer i en enkät analyserats.
I intervjuerna finns ett återkommande tema som handlar om kårens minskade inflytande på utvecklingen i organisationen. Temat är också återkommande i enkätkommentarerna där läkarna hänvisar till bristande inflytande som förklaring till sina svar i enkäten. I analysen av temat uppmärksammas hur nya styrformer och organisering förändrat läkarkårens inflytande genom förändrade interaktionsmönster. Sammantaget visar det empiriska materialet att det pågår en centraliserings- och standardiseringsprocess inom organisationerna. Samtidigt har kontakten mellan läkare och chefer på högre nivåer i organisation minskat. Då cheferna många gånger tillhör en annan profession är det inte ovanligt att läkarna är i minoritet på viktiga beslutsarenor. Detta innebär att andra grupper än läkarna definierar och kontrollerar vad som ska värderas inom organisationerna.
Denna studie belyser chefers möjligheter att hantera styrning inom olika kommunala verksamheter. Syftet med rapporten är att undersöka och jämföra hur styrning praktiseras inom den kvinnodominerade verksamheten ’Äldreboende’, den könsintegrerade verksamheten ’Gymnasium’, samt den mansdominerade tekniska verksamheten ’Vatten’. Analysen baseras på 30 intervjuer med linjechefer i fyra kommuner. För att förstå sammanhanget runt chefernas berättelser har även aktörer på kommunledningsnivå intervjuats. En utgångspunkt i studien är att jämförelser mellan olika organisatoriska sammanhang kan skapa lärande i arbetslivet.
De deskriptiva resultat som presenteras i rapporten visar att styrning i linje med New Public Management har inneburit att cheferna upplever sig allt mer klämda mellan organisationens styrning och medarbetarnas och verksamhetens behov. Med New Public Management betonas styrning genom ekonomi, standardiserade processer, mål och uppföljning samt värderingar. De medverkande cheferna beskriver att detta har medfört målkonflikter som kan vara svåra att hantera. Det skiljer sig dock mellan verksamheterna hur målkonflikterna hanteras. Inom den mansdominerade verksamheten Vatten beskriver cheferna hur organisationen tar ansvar för målkonflikterna på ett sätt som möjliggör för cheferna att hantera dem. Inom Gymnasium och Äldreboende beskriver cheferna istället att de många gånger själva får hantera och ta konsekvenserna av målkonflikterna.
Vi pekar sammanfattningsvis på fyra lärdomar kring chefens möjligheter att hantera målkonflikter. Dessa lärdomar handlar om hur arbetet organiseras, snarare än om chefernas individuella strategier. Vi talar om vikten av ett nära stöd, av att dela värld, av gemensamt språk och avgränsade mål och slutligen, vikten av tillit.