Sverige är världens mest jämställda land, med världens mest jämställda män. Åtminstone framställs det ofta så, både i offentlig debatt och i vardagliga samtal. Denna bild av den normale svenska mannen upprätthålls dock genom att något annat - eller någon annan - skapas som avvikande, annorlunda, obegriplig eller sjuk.

I den här antologin diskuteras hur det som uppfattas som goda handlingar används för att representera det gemensamma, medan våldsbrott, kvinnomisshandel och sexism förklaras som ett verk av Andra män. Är det därför som män som misshandlat kvinnor har så svårt att se sig själva som kvinnomisshandlare? Är det därför som fördomsfulla stereotyper av invandrarmän används som förklaring till brott eller sexism?

Hur kommer det sig i så fall att även feministiska män skapas som avvikande? Och vilka föreställningar utmanas egentligen när äldre män beskriver sina växande bröst som sexuellt laddade och njutbara? Varför kan män med funktionsnedsättning inte debattera hjälp till sex utan att ses som kvinnoförtryckare? Eller varför är pedofilen så närvarande i samtal mellan unga män på ett behandlingshem, medan mäns sexuella våld mot barn är så frånvarande i svenska diskussioner om mäns föräldraskap och män i barnomsorg?

I Andra män diskuterar forskare från antropologi, genusvetenskap, socialt arbete, sociologi och ungdomsvetenskap hur Andra män pekas ut som avvikande, men också hur dessa män hanterar utpekandet.

Sverige är världens mest jämställda land, med världens mest jämställda män. Åtminstone framställs det ofta så, både i offentlig debatt och i vardagliga samtal. Denna bild av den normale svenska mannen upprätthålls dock genom att något annat - eller någon annan - skapas som avvikande, annorlunda, obegriplig eller sjuk.

I den här antologin diskuteras hur det som uppfattas som goda handlingar används för att representera det gemensamma, medan våldsbrott, kvinnomisshandel och sexism förklaras som ett verk av Andra män. Är det därför som män som misshandlat kvinnor har så svårt att se sig själva som kvinnomisshandlare? Är det därför som fördomsfulla stereotyper av invandrarmän används som förklaring till brott eller sexism?

Hur kommer det sig i så fall att även feministiska män skapas som avvikande? Och vilka föreställningar utmanas egentligen när äldre män beskriver sina växande bröst som sexuellt laddade och njutbara? Varför kan män med funktionsnedsättning inte debattera hjälp till sex utan att ses som kvinnoförtryckare? Eller varför är pedofilen så närvarande i samtal mellan unga män på ett behandlingshem, medan mäns sexuella våld mot barn är så frånvarande i svenska diskussioner om mäns föräldraskap och män i barnomsorg?

I Andra män diskuterar forskare från antropologi, genusvetenskap, socialt arbete, sociologi och ungdomsvetenskap hur Andra män pekas ut som avvikande, men också hur dessa män hanterar utpekandet.

Killar är betydligt oftare inblandade i olika våldshändelser jämfört med tjejer. I den här rapporten beskrivs killars och unga mäns användning av och utsatthet för våld samt hur detta samspelar med deras attityder till jämställdhet och maskulinitet. Man beskriver också det arbete som görs för att förebygga killars och unga mäns våld.Våld är påtagligt en del av ungas vardag. Mycket av det våld som omger unga är relativt lindrigt och betraktas som en del av vardagen - det har normaliserats. Framförallt både utsätts unga killar för misshandel och utsätter andra för det. Tjejer är istället i betydligt större utsträckning utsatta för sexualbrott. Även om inte alla unga är inblandade i allvarligare händelser så berörs de ändå av att våldet ständigt är närvarande i skolan, på fritiden och i hemmet.

Youth sports have been recognized as an arena for men to meet increased cultural expectations of being involved in their children’s lives. Indeed, in contrast to other child care practices, many men are eager to take part in their children’s organized sports. Drawing on an ethnographic study of middle-class families in the United States, this study examines how men juggle two contrasting cultural models of masculinity when fathering through sports—a performance-oriented orthodox masculinity that historically has been associated with sports and a caring, inclusive masculinity that promotes the nurturing of one’s children. Through a detailed analysis of how fathers’ sports involvement unfolds on the ground, we show how men, in order to portray themselves as “good” fathers, attempt to strike a balance between pushing their children to excel and supporting them regardless of their performance. We propose that although men may value inclusive masculinity when fathering through youth sports, at the same time they exercise orthodox masculinity in other domestic domains.

Sociologi är studiet av samhället och människan i samhället. Med sociologins hjälp kan vi förstå hur människor ser på sig själva, hur de relaterar till varandra, hur de organiserar sig och hur samhället förändras. Vi kan också lära oss hur sociala problem skapas och hur ojämlikhet och förtryck reproduceras. Att studera sociologi innebär att hela tiden ha blicken riktad åt två håll: utåt mot pågående sociala förändringar, och inåt mot de teorier och begrepp som utvecklats inom sociologin.

Ämnet har en lång och rik idétradition. Alltsedan sociologin växte fram som en egen disciplin under 1800-talet har enskilda tänkare och teoretiker varit viktiga för utvecklandet av begrepp och tankemodeller. För att förstå och tillägna sig dessa begrepp och modeller krävs oftast kunskap om respektive tänkares hela teoribygge. Sociologins teoretiker presenterar fjorton tänkare som har varit, och fortfarande är, centralfigurer inom sociologin. I varje kapitel beskrivs och diskuteras de centrala teorierna och begreppen hos en enskild sociologisk teoretiker, liksom teoretikerns betydelse för sociologin idag.

Boken vänder sig främst till studenter inom sociologi och andra samhälls- och beteendevetenskaper som möter sociologisk teori för första gången.

The present article analyzes how young self-injuring women and men construct themselves as 'cutters.' The study draws on observations of a Swedish Internet community connected to self-injurious behavior and departs from a poststructuralist framework in order to analyze how members position themselves and others in relation to cultural discourses on self-injury. Two main discourses are identified in the Web community: the 'normalizing' and the 'pathologizing' discourses, which give contrasting versions of self-injury, self-cutters, and their scarred bodies. Within the normalizing discourse, self-injurious behavior is regarded as a legitimate practice for dealing with mental health problems, 'cutters' are resilient, and their blood and scars are beautiful. In contrast, within the pathologizing discourse self-injurious behavior is understood as morally reprehensible, self-cutters are pathological, and their bodies are repulsive. In the Web community, members invoke both discourses, which leads to ambivalent subject positions. This study shows that the seemingly contradictory subject positions of the two discourses in fact are interdependent on each other as members draw on both the normalizing and the pathologizing discourses in order to become 'authentic cutters.'

Globally, there is an ongoing debate whether child corporal punishment should be banned or not in the home environment. While several countries have banned it already, South Africa is currently in a process of change. Research indicates that child corporal punishment is commonly used in South Africa and that social workers opinions on child corporal punishment seems to be formed by their personal experiences, which affects their assessments. Furthermore, according to research legal reforms are not enough to change a society’s attitudes and norms about child corporal punishment. There is a need of campaigns and leadership.

The aim of this study was to comprehend how eight South African social workers described that they understood their professional role, when they worked with caregivers who used child corporal punishment. The informants worked, at the time of the interviews, at different workplaces in Cape Town and had experiences in their professional role of meeting caregivers who used child corporal punishment. Social constructionism was used as the theory of science. The study uses theories by Burr, Gergen and Gergen and Foucault to analyse the impacts of language and discourse in the social workers’ understandings.

The empirical material was analysed with qualitative content analysis. We found four themes where all except the first one, are divided into two sub-themes. The first theme is ‘How could corporal punishment be defined?’. Followed by ‘Opinions about corporal punishment’ with the sub-themes: ‘We need one standard to protect our children’ and ‘Corporal punishment should be allowed if it is not abusive’. ‘The roles of the social worker’ is the third theme, divided into the two sub-themes: ‘Social workers and the law’ and ‘The opportunity to make a change’. The last theme is Challenges the social worker face, divided into the sub-themes ‘Corporal punishment rooted in a violent society’ and ‘Corporal punishment in a cultural society’.

The results of the study indicate that most of the social workers understood their role, when they worked with caregivers who use child corporal punishment, was to educate by presenting other alternatives than corporal punishment. However, when exploring definitions, opinions, challenges and abilities they sometimes had quite different understandings to one another. Child corporal punishment would be defined both as equivalent as well as separated from abuse, creating confusion to where a line should be drawn. The caregivers’ rights to use corporal punishment would be compared to the children’s rights to be protected from it. Laws regarding child corporal punishment was both present and nonexistent in described assessments. The social workers action space varied greatly. They expressed the need to balance different aspects in the assessment and decide where to draw the line between them. Most of the informants, understood themselves as powerful to bring about change concerning the use of child corporal punishment in the specific families. However, they highlighted the challenges with South Africa’s history and general accepting of child corporal punishment.

In Sweden, cultural competence if often singled out as both a strategy and solution for managing differences attributed to migrants, but few studies have critically investigated the idea of cultural competence. This article is an empirical contribution, based on an ethnographic study, and analyses talk and actions in the everyday practice in special residential homes for boys and young men. It examines when, how and in relation to what and whom cultural competence is made relevant, with special focus on how notions about cultural competence positions the staff in the studied institutions; organisationally, in relation to different work tasks and in narratives about the care and treatment provided. The analysis shows that cultural competence is almost exclusively attributed to staff who have a migrant background, and that the position as cultural competent is ambiguous. On the one hand a position as expert, on the other hand surrounded by a suspicion not to be professional. Staff who are ascribed cultural competence are made into representatives of cultural difference and locked into culturalised and ethnified positions. Thus, cultural competence rather emerges as a tool to master and control the boys who are placed in the studied institutions than as a tool to affect a change process in support of multiculturalism.

Polisforskare talar idag om "den utökade polisfamiljen". Den traditionella polisen kompletteras av kommunala, privata och frivilliga organisationer eller grupperingar. Samtidigt står etniska minoriteter alltmer i centrum för samhällets kontrollapparat. Etnicitet har blivit en delikat fråga för myndigheter.

Antologin Den sorterande ordningsmakten uppmärksammar skärningspunkten mellan dessa två processer. På vilka sätt är personers etnicitet föremål för övervakning och polisiär kontroll från polis, vaktbolag, trygghetsarbetare och andra? Vad innebär etnicitet i ett samhälle präglat av en mångfald av polisiära åtgärder, så kallad plural policing?

Via olika empiriska undersökningar diskuteras såväl de kontrollerade som kontrollörerna. Ibland utövar ungdomar kontroll i relation till poliser eller ungdomsvårdare, ibland uppfattar sig poliser från etniska minoriteter som övervakade av sina kolleger. Även forskare kan uppfatta sig som kontrollerade i sitt sätt att undersöka och skriva om etnicitet.

Antologins författare argumenterar för vikten av att inkludera vidare och mera diffusa former av social kontroll än vad som är gängse i samhällsvetenskaplig forskning. Först då kan vi förstå hur idéer om etniska skillnader understöder samhällets strafftänkande och kriminalrättspraktiker.

Den sorterande ordningsmakten innehåller ingående analyser av det som ibland kallas etnisk profilering, och kan läsas som en bakgrund till den aktuella problematiken kring REVA-projektet; REVA behandlas emellertid inte explicit i boken.

Den här rapporten är baserad på en etnografisk studie av hur etnicitet och kön tillskrivs betydelse på SiS särskilda ungdomshem. Syftet för rapporten är att undersöka konstruktioner av etnicitet och kön i den vardagliga institutionspraktiken, med fokus på hur dessa kategorier tillskrivs betydelse i organiseringen av arbetsuppgifter och rutiner samt hur institutionspersonalen positionerar sig själva och de inskrivna ungdomarna i relation till dessa. Målet är inte att besvara frågor om hur de som arbetar på de särskilda ungdomshemmen ska agera eller förhålla sig. Ambitionen är snarare att synliggöra etnicitet och kön i en institutionell praktik och bidra till en kritisk diskussion om dessa kategorier.

Det empiriska materialet omfattar deltagande observationer och intervjuer med personal på fyra särskilda ungdomshem. Samtliga avdelningar som ingår i studien är låsbara avdelningar för pojkar och unga män i åldern 12–20 år. Ett viktigt argument för att genomföra studien på ”pojkavdelningar” är att kön, i den forskning som finns tillgänglig om institutionsvård, sällan uppmärksammas i relation till pojkar.

Studiens teoretiska utgångspunkt är att etnicitet och kön konstrueras relationellt, det vill säga att både etnicitet och kön är något som görs via handlingar och tal och därför också låter sig studeras via observationer och intervjuer. En viktig aspekt av det socialkonstruktionistiska perspektiv som ligger till grund för analysen är att varken etnicitet eller kön utgör någon kärna i enskilda individer och kroppar. Samtidigt kan detta inte förstås som att etnicitet och kön inte upplevs som något verkligt och synnerligen påtagligt i olika sammanhang; som det visas i denna rapport materialiseras dessa konstruktioner. Därmed blir de också verkliga i sina konsekvenser genom processer av inkludering och exkludering, överordning och underordning. En viktig aspekt av etnicitet och kön som sociala konstruktioner handlar om att de är kontextbundna och därför tar sig varierande uttryck beroende på det sociala sammanhanget.

I analysen problematiseras idén om kulturkompetens, utifrån frågan vem som tillskrivs denna kompetens och med vilka konsekvenser. Här undersöks även den motsägelse som framträder i institutionernas språkpolicy och språkpraktik, när å ena sidan personal med flerspråkig kompetens omtalas som en tillgång för verksamheten, medan det å andra sidan bara är tillåtet att tala svenska på avdelningen. Vidare undersöks hur stora starka kroppar framträder som centrala i konstruktioner av manlighet och varför unga kvinnor ses som ett problem i arbetet med institutionernas inskrivna killar.

De resultat som presenteras visar att etnicitet och kön är av central betydelse för institutionspersonalens förhållningssätt och tolkningar av olika beteenden, såväl i relation till kollegor som i relation till de inskrivna ungdomarna. Resultaten visar att etnicitet och kön blir styrande för förväntningar och vad som uppfattas vara möjligt att göra för enskilda individer i personalgruppen. Likaså visar resultaten att detta genererar gränser som tenderar att låsa in  institutionspersonalen i etnifierade och könade positioner. Vidare ger analysen många exempel på att etnicitet och kön görs både snabbt och oreflekterat och att det görs i samförstånd, via förhandling eller via konflikt, och att etnifierade och könade praktiker ofta är av rutinmässig karaktär. Analysen understryker att den vård och behandling som ges vid institutionerna inte kan frikopplas från etnicitet och kön utan tvärtom är sammanflätad med dessa – att institutionerna med andra ord är inrättningar som reproducerar etniska och könade relationer. Analysen påkallar ett fortsatt behov av systematiserade studier som undersöker när, hur och i relation till vem som etnicitet och kön görs meningsbärande och hur dessa praktiker skapar och vidmakthåller villkor, både för dem som arbetar vid de särskilda ungdomshemmen och dem som är inskrivna där.

Nationell förskola med mångkulturellt uppdrag belyser hur personal, barn och föräldrar hanterar etnisk och språklig mångfald i förskolans praktik. Med hjälp av empiriska nedslag analyseras vardagliga händelser, aktiviteter och interaktioner. Situationer med bland annat lek, samtal och rekrytering tas upp och problematiseras. Boken behandlar också viktiga perspektiv och begrepp inom området och beskriver hur det mångkulturella uppdraget har förändrats över tid. Genom att fokusera på förskollärarnas arbete och de ideologiska och didaktiska dilemman som kan uppstå rörande barns flerspråkighet och integration vill författarna skapa reflektion och kritisk diskussion om förskolans uppdrag i ett mångkulturellt samhälle.Boken vänder sig framför allt till studerande vid förskollärarprogrammet och till anställda i förskolan, men är även av intresse för tjänstemän och politiker med ansvar för förskolan.

Känslor uppfattas ofta som något tillhörande den privata sfären och förknippas därför sällan med myndighetsutövning, byråkrati och professionalitet. I detta kapitel argumenterar vi för det motsatta, nämligen att känslor är en betydelsefull komponent i det sociala samspelet och att känslor följaktligen utgör en viktig aspekt i det sociala arbetets institutionella praktik. Det sociala arbetets verksamhersfällt aktualiserar också i sig självt en rad känsliga frågor som mer generellt berör samhällets medborgare. Detta speglas inre minst i en rad aktuella debatter inom sociale arbete i relation till exempelvis de så kallade marockanska gatubarnen, romska tiggare eller unga i förorten. Med avstamp i emotionssociologin och sociologens Arlie R. Hochschilds begrepp känsloarbete och känsloregler är syftet med denna text att belysa känslors betydelse i arbetet med ungdomar som tvångsplacerats på institution. Mer specifike är vårt intresse riktat mot hur behandlingsassistenter på statens särskilda ungdomshem hanterar och reflekterar över sina egna känslor i relation till det arbete de utför, framför allt i samspel med sina kollegor men liven med de placerade ungdomarna. Textens övergripande syfte är med andra ord att analysera de känsloregler som omger arbetet på dessa institutioner.

Nationell förskola med mångkulturellt uppdrag belyser hur personal, barn och föräldrar hanterar etnisk och språklig mångfald i förskolans praktik. Med hjälp av empiriska nedslag analyseras vardagliga händelser, aktiviteter och interaktioner. Situationer med bland annat lek, samtal och rekrytering tas upp och problematiseras. Boken behandlar också viktiga perspektiv och begrepp inom området och beskriver hur det mångkulturella uppdraget har förändrats över tid. Genom att fokusera på förskollärarnas arbete och de ideologiska och didaktiska dilemman som kan uppstå rörande barns flerspråkighet och integration vill författarna skapa reflektion och kritisk diskussion om förskolans uppdrag i ett mångkulturellt samhälle.Boken vänder sig framför allt till studerande vid förskollärarprogrammet och till anställda i förskolan, men är även av intresse för tjänstemän och politiker med ansvar för förskolan

”Aldrig mer etnografi!” är en kommentar som genom åren ofta mött oss i olika seminarierum och samtal med kollegor. Den frustration som kan anas i detta ”aldrig mer” har handlat om att etnografisk forskning upplevs som svår att genomföra. En del har beskrivit erfarenheter av att vara alltför utelämnad att på egen hand hantera svåra utmaningar och etiska dilemman under de fältstudier de genomfört. Andra menar helt enkelt att det är en metod med alltför många osäkerhetsmoment. Det kan vara osäkerhet avseende tillträdet till fältet, kvaliteten på det empiriska materialet, eller hur materialet i slutänden ska analyseras och skrivas fram. Utifrån våra egna erfarenheter av etnografisk forskning, med fältarbeten i olika sociala och institutionella sammanhang i bagaget, har vi ibland förundrats över denna frustration och osäkerhet. Vi har även förvånats över den ambivalens som tycks omge etnografi i socialt arbete. För på samma gång som vi konstaterat att det finns både tveksamheter och motstånd i relation till etnografisk forskning slås vi även av att många studier i socialt arbete är influerade av etnografisk metod och skrivande, såväl på forskarutbildningsnivå som bland seniora forskare....

Nationell förskola med mångkulturellt uppdrag belyser hur personal, barn och föräldrar hanterar etnisk och språklig mångfald i förskolans praktik. Med hjälp av empiriska nedslag analyseras vardagliga händelser, aktiviteter och interaktioner. Situationer med bland annat lek, samtal och rekrytering tas upp och problematiseras. Boken behandlar också viktiga perspektiv och begrepp inom området och beskriver hur det mångkulturella uppdraget har förändrats över tid. Genom att fokusera på förskollärarnas arbete och de ideologiska och didaktiska dilemman som kan uppstå rörande barns flerspråkighet och integration vill författarna skapa reflektion och kritisk diskussion om förskolans uppdrag i ett mångkulturellt samhälle.Boken vänder sig framför allt till studerande vid förskollärarprogrammet och till anställda i förskolan, men är även av intresse för tjänstemän och politiker med ansvar för förskolan.

In the almost two decades that have passed since the Swedish parliament declared that Sweden is a multicultural society, debates about immigrants, about multiculturalism and about different ways of being a citizen have raged. So far there has been no stepping away from the declaration. In the rhetorical arena multiculturalism is still a word with positive connotations, but in the arena of political praxis the situation is different. Inequalities in access to social services, not least education, have increased dramatically, and these inequalities are typically correlated to immigrant background and place of residence. This article focuses on policy documents concerned with multiculturalism in Swedish education and textbooks. First of all, the analysis shows that although multiculturalism is inscribed in steering documents, the concept is never clearly defined but instead remains vague and malleable. Second, while the experiences of pupils with an immigrant background are typically said to bring variety to the classrooms and thus are useful for pedagogical purposes, textbooks seldom acknowledge that Sweden today is, indeed, a multicultural society.

Syftet med denna studie är att ur ett narrativt perspektiv belysa anhörigas upplevelser av att förlora en närstående i suicid. Studien bygger på 12 berättelser från anhöriga som publicerats i en podcast. Utifrån Goffmans teori om stigma, Castelli Dransarts teori om sorgeprocessen och Clausens teori om vändpunkter kan studien fördjupa förståelsen för de anhörigas upplevelser av att förlora en närstående och hur de väljer att berätta om det i podcasten. Det empiriska materialet har analyserats genom en narrativ analys vilket resulterade i fem teman: livet före, vändpunkter, suicidet, livet efter och sorgeprocessen.

Genom att applicera teori och tidigare forskning på dessa fem teman har vi i resultat- och analysdelen samt i diskussionen kunnat besvara studiens fyra frågeställningar samt studiens syfte. Studien visar att hur själva handlingen gått till, hur tiden varit innan samt hur dödsbeskedet levererats har en inverkan på sorgeprocessen. Resonemang i diskussionen leder fram till att stöd till anhöriga är viktigt då de är en riskgrupp. Stöd behövs både i direkt anslutning till händelsen men också för de anhöriga som lever med någon som är suicidal. Det kan utifrån detta vara viktigt att involvera de anhöriga i vården. Berättandet framträder som en viktig del i de anhörigas sorgeprocess och bidrar till mer kunskap om suicid och hur processen ser ut. De anhöriga förmedlar kunskap till samhället genom sina berättelser i förhoppning om att de ska förändra samhällets bild av suicid och bemötandet av de drabbade.

Background

Parents with intellectual disabilities (IDs) are often socially isolated and need support.

Materials and Methods

This qualitative study is based on participant observations of a group for parents with with intellectual disabilities. Data were categorized and interpreted in the framework of social capital and symbolic interactionism.

Results

Being a part of the parent group provided parents with a social network, which had the potential to be supportive in everyday life. The social workers in the group were seen as allies, and parents appeared to trust them and felt they could seek advice and tell them about their personal problems. The parents sometimes asked for advice about how to handle contacts with other professionals in their everyday life. The parents valued the social contact with the other parents.

Conclusions

The group provided the parents with the opportunity to meet both other parents and two social workers. The group gave a greater number of social relations, adding to the parents’ social capital and helping to reduce social isolation.

This paper aims to explore educational markets literarily – in situ – at quite unique ‘real’ market places, where buyers and sellers of educational commodities meet and negotiate values and preferences. Thus, the place we chose for this study was some of the ‘school fairs’ held in huge exhibition halls all over Sweden every year. At these fairs upper secondary schools and prospective students in ninth grade are supposed to match, conduct and shape their future. Through ethnographical studies at these places we provide a rich, robust and nuanced understanding of educational marketization. We want to know how school markets becomes intelligible at these places and how different parts and positions of actors contribute to their intelligibility.

This article discusses the status of the concept of hegemonic masculinity in research on men and boys in Sweden, and how it has been used and developed. Sweden has a relatively long history of public debate, research, and policy intervention in gender issues and gender equality. This has meant, in sheer quantitative terms, a relatively sizeable corpus of work on men, masculinities, and gender relations. There is also a rather wide diversity of approaches, theoretically and empirically, to the analysis of men and masculinities. The Swedish national context and gender equality project is outlined. This is followed by discussion of three broad phases in studies on men and masculinities in Sweden: the 1960s and 1970s before the formulation of the concept of hegemonic masculinity; the 1980s and 1990s when the concept was important for a generation of researchers developing studies in more depth; and the 2000s with a younger generation committed to a variety of feminist and gender critiques other than those associated with hegemonic masculinity. The following sections focus specifically on how the concept of hegemonic masculinity has been used, adapted, and indeed not used, in particular areas of study: boys and young men in family and education; violence; and health. The article concludes with review of how hegemonic masculinity has been used in Swedish contexts, as: gender stereotype, often out of the context of legitimation of patriarchal relations; "Other" than dominant, white middle-class "Swedish," equated with outmoded, nonmodern, working-class, failing boy, or minority ethnic masculinities; a new masculinity concept and practice, incorporating some degree of gender equality; and reconceptualized and problematized as a modern, heteronormative, and subject-centered concept.

Presenterar resultat från en systematisk litteraturöversikt om samband mellan alkoholkonsumtion respektive alkoholproblem och sjukfrånvaro.

Prostitution som fenomen och prostituerade kvinnor har både i en historisk och nutida kontext konstruerats som ett problem. Under och i efterdyningarna av #MeToo-uppropet 2017 har internetplattformen Instagram fyllt en funktion för kvinnor där de ges möjlighet att föra sociala upprop. Särskilda konton har skapats av prostituerade där deras upplevelser av och åsikter kring prostitution delas öppet. Syftet med vår studie är att genom en narrativ visuell textanalys av berättelser som delas på Instagram undersöka hur svenska kvinnor som lever i eller har lämnat prostitution konstruerar sig själva som prostituerad kvinna. Med en socialkonstruktionistisk ansats och feministisk teori undersöks hur kvinnorna skildrar prostitution som fenomen samt sin situation som prostituerad kvinna i relation till välfärdssystemet. Som komplement används också Goffmans begrepp stigma. Analysen av det empiriska materialet visar att två olika perspektiv på prostitution utmärker sig. Dels synen på prostitution som övergrepp i en utsatt, tvingande situation och dels synen på prostitution som yrke och resultat av ett fritt val. Det som har blivit tydligt genom analysen av vårt empiriska material är hur komplex situationen är för en kvinna som lever i prostitution. En och samma kvinna innehar mängder av olika erfarenheter, olika sätt att framställa sin situation på och olika perspektiv på prostitution som fenomen. Vad som också framkommer är att de kvinnor vars historier skildrar en positiv inställning till prostitution och som ser det som ett fritt val i större utsträckning tas bort från Instagram, deras berättelser är därför svårare att ta del av. Detta menar vi leder till att dessa kvinnor i större utsträckning tystas. Det framgår genom kvinnornas berättelser att kontakten med sjukvård såväl som socialtjänst är vanligt förekommande. Ett visst missnöje gentemot dessa myndighetskontakter avspeglas i texterna vilket också bekräftas av tidigare forskning. Den tidigare forskningen visar att prostituerade upplevt sämst bemötande vid kontakt med socialtjänst, detta i form av fördomar och respektlöshet. Dessa kvinnors situation är mycket komplex och innefattar vårdkontakter i form av socialtjänst såväl som psykiatri och sjukvård. Därför är vår förhoppning att denna studie bidrar till att fler yrkesverksamma inom socialt arbete ges ökad förståelse för situationen inom prostitution samt av vikten att samverka i arbetet med prostituerade kvinnor.

Syftet med denna studie är att belysa kvinnliga socialarbetares erfarenheter av sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Studiens empiriska material består av citat från ett tjugotal vittnesmål skrivna av kvinnliga socialarbetare och publicerade på metoo-orosanmalan.nu. Genom att studera vittnesmålen uppmärksammade vi synen och responsen på sexuella trakasserier och dess påverkan på skam och andra känslor. Studiens utgångspunkt har ett socialkonstruktionistiskt perspektiv med fokus på Judith Butlers genusteori samt Michel Foucaults maktbegrepp. I analysen har vi implementerat Norman Faircloughs kritiskt diskursanalytiska, tredimensionella modell i vilken vi tillämpat alla tre dimensioner för att analysera våra tre frågeställningar utifrån resultatet. De lyder; 1) Hur konstruerar och reproducerar kvinnorna diskurser om sexuella trakasserier på olika myndighetsorganisationer inom socialt arbete?, 2) Hur framställs responser från chefer samt kollegor i olika situationer av sexuella trakasserier och vilken inverkan har dessa på den diskursiva och sociala praktiken? samt 3) Vilka känslor skildras i de kvinnliga socialarbetarnas vittnesmål och vilka potentiella konsekvenser medför de diskursiva praktikerna för den sociala praktiken? Samtliga frågor besvarades genom identifierade diskurser i det empiriska materialet som vi framförde i en resultatpresentation och en genomgående analys.

Resultatet vi fått fram visar exempelvis att trakasserier av sexuell form som de kvinnliga socialarbetarna utsätts för på arbetsplatsen ofta objektifierar deras kroppar och förminskar deras kompetens. I de flesta fall är meningsskiljaktigheter kring gängse arbetsförhållanden den framkallande faktorn för denna typ av trakasserier. Kvinnorna förmodas vara intresserade av männen utanför arbetet vilket även kan identifieras i den respons som beskrivs. Chefer och kollegor reagerar antingen med förminskning och misstro eller inte alls. De utsatta kvinnorna svarar då med tystnad som i kombination med trakasserierna medför skam och andra känslor som hotar sociala band och kvinnornas självbilder. Resultatet synliggör likaledes sambandet mellan maktrelationer och kön och vem som får säga vad. Tidigare studier visar bland annat att tystnaden tvingar kvinnorna att ta på sig ansvaret för att inte riskera att förstöra stämningen och för att inte bli exkluderade av sina medarbetare.

Many studies in the field of innovation focus on novelty and technology, but recent literature and contemporary design practices have proposed an alternative view. Innovation has instead been suggested to bring about new meanings, often driven by design, and lately the role of tradition has been highlighted as a source of innovation rather than an obstacle. However, research has thus far not explained how tradition is actually used in innovation practice. By exploring design elements from craft-based design practice, the overall aim of this study is to identify and explore how craft-based design leads to new meaning and Innovation Through Tradition (ITT). To gain further insights into craft-based design for ITT, the Research Through Design method in combination with narrative writing was used, investigating innovation from inside design practice. The empirical design work highlights the innovation potential when craft-based design and production processes deliberately use tradition, not only by embracing the value of tradition itself, but also by creating new meaning through its unexpected combination with novel components. Finally, a visualization of key elements that can be reinvented is outlined to highlight tensions between different design elements that have the potential to produce new and valuable product meanings.

The aim of this article is to investigate how spouses in couples with dementia position themselves in relation to each other by analysing their use of pronouns, especially the we. The study uses joint interviews with 11 couples. Based on a quantitative analysis of pronoun use, it is argued that the pronoun we is used by all the spouses; however, it is used less frequently by the spouses with dementia in comparison with healthy spouses. A qualitative analysis of the use of the pronoun we shows that the spouses position, experience and consider themselves as a couple and that they position and experience themselves as individuals in relation to the couple. One of the challenges for couples with dementia is to be able to retain a we in face of the progression of the dementia disease. By positioning themselves in various ways, the spouses establish and negotiate quite a complex and emotionally charged web of relationships. 

Kapitlet speglar Evas och mitt gemensamma intresse för brottsoffer. Vad jag avser att visa är att det inte är någon enkel sak bli brottsoffer, utan att det är en omfattande och ofta motsägelsefull process. Jag kommer att närma mig frågan hur man ”blir” ett brottsoffer genom Nils Christies (2001) ofta citerade beskrivning av ”det idealiska offret”. Jag kommer sedan lyfta fram Rainer Strobls (2010) kategorisering av brottsoffer, där graden av överenstämmelse mellan den brottsutsattes egen och omgivningens uppfattning, utgör kategoriseringsgrund.

Children and families are at the heart of social work all over the world, but, until now Nordic perspectives have been rare in the body of English-language child welfare literature. Is there something that makes child welfare ideas and practices that are in use in the Nordic countries characteristically 'Nordic'? If so, what kinds of challenges do the current globalization trends pose for Nordic child welfare practices, especially for social work with children and families? Covering a broad range of child welfare issues, this edited collection provides examples of Nordic approaches to child welfare, looking at differences between Nordic states as well as the similarities. It considers, and critically examines, the particular features of the Nordic welfare model - including universal social care services that are available to all citizens and family policies that promote equality and individuality - as a resource for social work with children and families. Drawing on contemporary research and debates from different Nordic countries, the book examines how social work and child welfare politics are produced and challenged as both global and local ideas and practices."Social work and child welfare politics" is aimed at academics and researchers in social work, childhood studies, children's policy and social policy, as well as social work practitioners, policy makers and service providers, all over the world who are interested in Nordic experiences of providing care and welfare for families with children.

Sexologi är ett tvärvetenskapligt samlingsverk skrivet av Sveriges främsta experter på området. Denna tredje upplaga har fått ett ännu bredare innehåll än tidigare och omfattar nu både fler och nya kunskapsområden. Boken är indelad i tio avsnitt som motsvarar olika aspekter på sexualiteten. De medicinska och naturvetenskapliga kapitlen handlar dels om anamnes, undersökning, diagnostik och behandling, dels om sjukdomar som medför skador som direkt drabbar funktioner som är väsentliga för sexuallivet. De psykologiska, sociala och samhällsvetenskapliga kapitlen tar upp samhälleliga och strukturella aspekter på sexuella problem och fenomen, individuella såväl som parrelaterade.Läs merSexologi spänner över många specialiteter. Den vänder sig därför till både medicinstudenter, läkare, psykologer, barnmorskor, socionomer och andra sexologistudenter. Boken är också lämplig för många andra grupper som arbetar med människor, t.ex. präster, jurister och lärare, samt inte minst för politiker och journalister.Om författarnaLotta Löfgren-Mårtenson är docent i hälsa och samhälle, inriktning sexologi, vid Malmö högskola, samt NACS-auktoriserad specialist i klinisk sexologi. Hon har erfarenhet både av kliniskt arbete och forskning i sexologi, och är koordinator vid Nordens enda masterprogram i sexologi.Per Olov Lundberg är professor i neurologi vid Uppsala universitet. Han har arbetat med sexologiska frågeställningar, framför allt som forskare och med undervisning sedan slutet av 1960-talet. Han är också NACS-auktoriserad specialist i klinisk sexologi och en av grundarna till fl era sexologiska organisationer, både i Sverige och internationellt.Recensioner"Tredje upplagan av denna utmärkta tvärvetenskapliga antologi är både moderniserad och avsevärt utvidgad. 49 författare, representerande skilda vetenskapsområden, beskriver i 54 kapitel biologiska, historiska, kulturella, sociologiska, pedagogiska, juridiska och kommersiella aspekter på sexualitet. Även kärlek och sexuell utveckling avhandlas liksom homo-, bi- och transsexualitet samt könsrelaterat våld. Utredning och behandling av sexuella dysfunktioner upptar 19 av bokens kapitel. Boken är välskriven med en bredd som saknar motstycke bland läroböcker i sexologi tack vare all expertis som anlitats för detta samlingsverk." /.../ "Boken vänder sig främst till medicin- och sexologistudenter men är användbar också i utbildningar för psykologer, poliser och barnmorskor. Även lärare, journalister, politiker och präster kan här inhämta värdefull information. Tidigare upplagor bör bytas ut." BTJ häfte 2010:18 lektör Per-Gunnar Moldin.

För att kunna utföra ett socialt arbete som ger resultat för de som berörs, behövs en ständig granskning av de metoder och tillvägagångssätt som används. Men vad innebär det att utvärdera socialarbetares enskilda insatser, liksom hela verksamhetsfält?I den här boken diskuterar författarna utmaningar och möjligheter när man planerar och genomför olika typer av utvärderingar inom socialt arbete. Aktuella modeller och begrepp granskas kritiskt, och läsaren får bland annat kunskaper om kvalitet och evidensbasering kopplat till utvärdering. Dessutom diskuteras utvärdering inom äldreomsorg, individ- och familjeomsorg med flera områden samt i anslutning till etnicitet, kön och funktionshinder. Boken ger läsaren en god inblick i hur man kan vända utvärdering som ett led i ett kontinuerligt förbättringsarbete inom det människovårdande fältet. Redaktörerna Björn Blom, Stefan Morén och Lennart Nygren är professorer i socialt arbete vid Umeå universitet och forskar inom bland annat utvärderingsområdet. Övriga skribenter är forskare och utvärderingsexperter inom socialt arbete eller angränsande områden i Sverige, Storbritannien och Australien.

This article traces its origin to 25 years of qualitative study of men’s violence towards women in close relationships. Major methodological concerns have involved finding ways to facilitate and support the research participants – women, men and children – in formulating themselves in as genuine and multifaceted a narrative as possible. Over the years, the approach ‘the teller-focused   interview’ has emerged, with its theoretical and methodological base in feminist research, narrative theory and methodology, and a dialectical way of thinking about the relationship between interviewer and interviewee. It views them as partners with different tasks and responsibilities in the research process. This dialectic is referred to as a ‘relational practice’. It is argued that the methodological concerns brought up are not limited to the area of violence towards women but are also applicable in studies of various types of human experience that are complex, sensitive, and difficult to bring up. Indications for the use of the approach will be addressed, and basic aspects of the relational practice of tellerfocused interviewing will be presented. Some remarks on the relationship between qualitative research and psychotherapy will also be included.

Boken är en viktimologisk antologi skriven av forskare verksamma vid olika universitet, högskolor och myndigheter. Den lyfter fram flera problem som är kopplade till brottsoffer och belyser dem utifrån både individuella och strukturella perspektiv. Vi visar hur begreppet brottsoffer skapas i olika sammanhang, vi problematiserar brottsofferskapet och brottsofferstödet samt belyser brottsoffrens möte med rättsväsendet.I boken presenteras aktuell forskning med betoning på teori och metod. Boken tar bland annat upp sexualbrott, hatbrott mot muslimer, grooming på internet, gärningspersoner som utsätts för brott och barn som bevittnat våld.

Den tar även upp arbetsrelaterat våld, brott mot äldre och mot unga, mediers beskrivningar av brottsoffer samt innehåller ett kapitel skrivet strax efter terrordåden i Oslo och Utøya.Boken kan användas i undervisning på universitet och högskolor men riktar sig även till en bredare publik med intresse för brottsofferfrågor och kan vara av intresse för studenter inom kriminologi, sociologi, psykologi, juridik, statsvetenskap och socialt arbete.

Den kan också läsas av studenter i medievetenskap, journalistik, statsvetenskap och genusvetenskap samt vara till nytta på polisutbildningar. Boken riktar sig även till dig som är forskningsmässigt intresserad av viktimologi, arbetar professionellt med brottsoffer eller känner ett personligt engagemang för brottsoffer.