För att sammanfatta denna utvärdering av KSM-programmet utifrån genusperspektiv så är programmet inte vare sig så genusmedvetet eller har anlagt genusperspektiv i den utsträckning som skulle vara önskvärd. Det mest framträdande utifrån genusperspektiv sett, att vissa studenter –och framför allt dem som ingår i seminariegrupp 3 på P4 –aldrig någon gång under de tre åren som programmet pågår får en grundläggande genomgång av vad genus och genusperspektiv är och kan vara. Visserligen kommer genus in i mer eller mindre avancerade och ofta också komprimerade formerunder de tre åren, vilket torde göra det svårt för de studenter som själva inte tidigare studerat genusvetenskap att på djupet kunna tillgodogöra sig detta. De nuvarande genomgångarna verkar helt enkelt för avancerade och för komprimerade för att kunna tas in. Helst borde en mer grundläggande genomgång ligga tidigt i utbildningen, så att studenterna kan få en chans att dekonstruera könsstereotypt tänkande under programmets gång. Här borde de delar av seminarieserierna i seminariegrupperna i P4 som innehåller genusmedveten litteratur, men som i dagsläget inte är obligatoriska för alla, formas till en grundläggande, allmän och obligatorisk kurs i genus. I nuläget finns i programmet en lättillgänglig och helt utmärkt del som behandlar HBTQ-frågor. Detta är naturligtvis viktigt och bra. Men HBTQ-frågor är bara en del av de genusperspektiv som skulle kunna appliceras på området. Men, som sagts ovan, skulle ett liknade behövas när det gäller genusperspektiv i allmänhet, t ex utifrån seminariegruppernas lättillgängliga genuslitteratur i P4. En stor svaghet med HBTQ-föreläsningen är dock att det är en gästföreläsare som håller i denna föreläsning, vilket borgar inte för en framtida kommande kontinuitet. Detsamma gäller den publika föreläsningen med Anja Hirdman. Här bör det i båda fallen vara personer som är knutna till KSM eller i vart fall LiU på långtidsbasis ta sig an detta. Med gästföreläsare vet inte den program-och/eller kursansvariga om det kommer att finnas någon lärare att tillgå för detta centrala moment nästkommande år. En kontinuitet i lärarbefattningarna är nödvändig. I nuläget verkar genus överlag vara en underkommunicerad kategori. Vid de två tillfällen då obligatoriska moment för alla där genus ingår så har genus kommit att i det första fallet kallas ”Omgivna av det förflutna -om att göra kulturarv”(P1) och i det andra fallet ”Att göra familj”(P4). Dessa rubriker säger ingenting per se om genus, utan det är först när man klickar fram texterna som det står klart. Genus borde artikuleras tydligare. Ytterligare en minuspoäng är att det inte heller verkar som om alla studenter får hjälp att grunda genusperspektiven ide empiriska områden som programmet behandlar. Hur begreppen och teorierna ska knytas till och omvandlas i de specifika konkreta empiriska sammanhang som studenterna kommer att möta i sitt kommande arbetsliv förfaller inte finnas många svar på och inte heller har seminarierna övningar som skulle kunna leda till en ökad förståelse av dessa mekanismer. Vad kultur i vid bemärkelse, samhället och medierna har med genus att göra förefaller minst sagt ligga i en dunkel skugga. Allt detta borde ingå i programmet på ett tidigt stadium och följas upp under programmet kontinuerligt. I seminariegrupp 1, i P4, får emellertid studenterna pröva att relatera genusmedvetenhet till en utställning, vilket med fördel skulle kunna integreras i en lättgänglig kurs i genus som jag talade om strax ovan, precis på det sätt detta integrerats i P4 seminariegrupp 1.Programmets förefaller framför allt att ha en förmåga att på ett konkret och grundläggande sätt knyta an till ”de Andra”. Inte bara till ”de sexuella Andra” som ovanvisats, utan även till ”de etniska Andra”. Flera bra artiklar på detta tema finns med. Men i ljuset av att genus i allmänhet inte har ett sådant fokus i programmet och att resonemangen sällan knyts till det samhälle som studenterna lever och verkar i, finns det en risk att detta framför allt blir en angelägenhet för just ”de Andra”, men inte nödvändigtvis för ”oss”. En sådan tolkning kan undvikas t ex genom att rikta sökarljuset mot studenterna själva och fokusera mer i början av studierna på genus i allmänhet och att studenterna får pröva att applicera teorierna på något välbekant, som t ex utställningar som nämnts ovan. En hel del av litteraturen känns inte up-to-date, i vart fall inte när det gäller genusperspektiv. Jag tänker här främst på den stora andel av androcentrisk litteratur och den som dessutom i flera fall måste be traktas som rent misogyn. Dessa delar uppfattar jag som obsoleta. De androcentriska arbetena är i många fall just skrivna för så pass länge sedan att det vid denna tidpunkt kanske inte fanns något som i dag kallas genusperspektiv eller genusmedvetenhet.
36Det kan också vara så när det gäller de äldre texterna att det inte funnits några kvinnor inom fältet som man skulle kunna referera till. Tänkvärt är dock att i Marx och Engels tankegångar visar de trots allt en medvetenhet om problemet, medan senare tiders tänkare inte alls tycks bekymra sig över saken. Här bör man naturligtvis väga betydelsen av varje enskild text mot det faktum att de saknar genusperspektiv. Men i nuläget torde det stå klart att alldeles för många misogyna idéer tillåts komma fram och att en viss begränsning borde göras. En ansats som jag saknar helt i detta program som har ett tydligt fokus på visuell och bildlig analys, är att inte någonstans står att läsa något om Bechdel-Walacetestet, som slagit igenom på stor front inom filmvärlden. Det börjar också att publiceras vetenskapliga artiklar på detta tema som borde tas upp på allvar i programmet.