Danmark, Finland och Sverige kan alla räkna med att få på pälsen av Europeiska kommissionen för hur de behandlar utländska företag. Det framgår av ett nytt meddelande där kommissionen går igenom vilka kontrollåtgärder medlemsstaterna använder och hur de lever upp till utstationeringsdirektivets (96/71) krav på administrativt samarbete och information om vilka arbets-och anställningsvillkor som gäller i landet.
Är det verkligen motiverat att EU:s arbetsrättsliga direktiv innehåller så många undantag för sjöfolk? Nej knappast, menar Europeiska kommissionen som i oktober inledde ett samråd med arbetsmarknadens parter om en översyn av dessa undantag. Kommissionen konstaterar i sitt samrådsmeddelande att det finns olika typer av undantag för sjöfolk i direktiven:
Over 18,000 workers were this spring posted by companies from other countries to work in Sweden, most of them in the construction industry. The number of posted workers in that industry was nearly as high as one fifth of all the working members of the Byggnads union – Sweden’s main union for construction workers. These are figures from the first comprehensive attempt at mapping the posted workers in Sweden.
Advokat Jan Södergren, som företrädde Evaldsson m.fl. i Europadomstolen, aviserade att andra oorganiserade byggnadsarbetare skulle väcka grupptalan för att få ersättning för granskningsarvoden som de hade betalat genom åren. Det står nu klart att detta inte blir av.
Det finns både kryphål och inkonsekvenser i den nuvarande gemenskapslagstiftningen som kan ha öppnat för tolkningar av utstationeringsdirektivet som inte avsågs när gemenskapens lagstiftare försökte skapa en god jämvikt mellan friheten att tillhandahålla tjänster och skyddet för arbetstagarnas rättigheter. Det skriver Europaparlamentet i en resolution med anledning av EG- domstolens domar i målen Laval, Viking Line och Rüffert. Slutsatsen är att man bör överväga att se över utstationeringsdirektivet (96/71).
Direktivet om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag antogs snabbare än väntat den 22 oktober. Det blev möjligt genom att Europaparlamentet accepterade ministerrådets gemensamma ståndpunkt utan en endaste ändring. Därmed visade parlamentet att det faktiskt kan ha ett stort inflytande i lagstiftningsarbetet.
Arbetsmarknadens parter vill bli mer involverade i utformningen av EU:s politik och styrning-en av medlemsstaternas ekonomi. Samtidigt måste EU:s institutioner och medlemsstaterna respektera parternas autonomi. Fackliga organisationer och arbetsgivarorganisationer måste behandlas på ett sätt som ger dem en tydlig särställning jämfört med andra intresseorganisationer. Det framhåller Europafacket (EFS) och arbetsgivarorganisationerna BusinessEurope, CEEP och UEAPME i en gemensam deklaration om ”en nystart för en stark social dialog”.
Ett steg på vägen mot bättre arbets- och anställningsvillkor för sjöfolk togs den 5 november 2007 då Europeiska transportarbetarefederationen (ETF) och Europeiska Redareföreningen (ECSA) efter ett års förhandlingar slöt ett avtal om 2006 års ILO-konvention om arbete till sjöss.
En manual på den polska ambassadens webbplats som manar företag att vara försiktiga i sina kontakter med danska fackförbund har vållat diplomatiska förvecklingar i Danmark.
Det kan strida mot företagsöverlåtelsedirektivet (2001/23) att göra som Rautaruukki OY och Amica Ravintolat OY gjorde när det förra överlät driften av sin personalmatsal till det senare dagen efter att kollektivavtalet för metallindustrin hade löpt ut, så att Amica kunde tillämpa hotell- och restaurangavtalet i stället. Det menar generaladvokaten Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer i sitt förslag till dom i målet Juuri.
I slutet av 2011 ska Europeiska kommissionen lägga fram ett förslag till direktiv som ska säkra att utstationerade arbetstagare får de rättigheter de ska ha och förhindra att gällande regler om utstationering kringgås och missbrukas. Det framgår av kommissionens nyligen publicerade arbetsprogram för nästa år. Andra tänkbara initiativ är bl.a. en översyn av direktivet om arbetstagarinflytande i Europabolag (2001/86) och, på litet lägre sikt, ett lagförslag om pappa- och föräldraledighet. Och så ska sjöfolk få samma skydd som andra arbetstagare.
Europeiska kommissionen kommer inte att föreslå något direktiv som ska göra det europeiska avtalet om hälsa och säkerhet på arbetet för frisörer bindande i medlemsstaterna. Det har kommissionen nu officiellt bekräftat i sitt meddelande om ”programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat”, det så kallade Refit-programmet. De fackliga organisationerna ser detta som ett av många exempel på en strategi som går ut på att försvaga skyddet för arbetstagarnas rättigheter under hänvisning till att den administrativa bördan för små och medelstora företag ska minskas.
Några nya lagstiftningsinitiativ kommer Europeiska kommissionen inte att föreslå efter att ha analyserat de över 450 yttranden som kommit in över grönboken "En modern arbetsrätt för att möta 2000-talets utmaningar" (se EU & arbetsrätt nr 4/2006 sid 6). Det framgick när kommissionen informerade arbetsmarknadsministrarna om resultatet av det öppna samrådet om grönboken.
Begreppet ”anställningsvillkor” i direktivet om visstidsarbete omfattar inte lön. Inget hindrar alltså att arbetstagare med visstidsanställning får lägre lön än de som är tillsvidareanställda. Denna synnerligen kontroversiella tolkning av direktiv 1999/70 framförs av generaladvokaten Poiares Maduro i ett förslag till dom.
Fysiska personer som bedriver näringsverksamhet i Sverige måste enligt lagen om utländska filialer ha en föreståndare som bor i Sverige och ansvarar för verksamheten i landet. Men när Riksdagen i höst antar regeringens proposition om genomförande av tjänstedirektivet (tjenesteydelsesdirektivet) kommer det kravet att tas bort för näringsidkare från länder inom EU/EES. Med vem ska vi då förhandla? klagar de fackliga organisationerna som är mycket kritiska. Även ILO-kommittén ifrågasätter förslaget. Men Europeiska kommissionen har redan tagit det första steget mot ett fördragsbrottsförfarande för att få Sverige att ändra filiallagen.
Effekterna av EG-domstolens förhandsavgörande i Laval-målet (C-341/05) hanteras nu i Sverige på två arenor.
I Arbetsdomstolen (AD), som ska avgöra tvisten, ska förberedande förhandling hållas i mitten av maj 2008. Den 10 april antog regeringen direktiven till en utredning som ska överväga vilka lagändringar EG-domstolens dom föranleder.
Är de franska "nyanställningsavtalen" (contrat nouvelles embauches) förenliga med EU:s stadga om grundläggande rättigheter, ILO:s konvention (nr 158) om uppsägning och Europeiska sociala stadgan? Det undrar en fransk arbetsdomstol som ställt frågor till EG-domstolen.
Rätten att vidta fackliga stridsåtgärder är en grundläggande rättighet som skyddas av EU-rätten. Den kan dock begränsas med hänsyn till den fria rörligheten, och fördragsartiklarna om etableringsrätt och fri rörlighet för tjänster kan tillämpas i tvister mellan arbetsgivare och fackföreningar. Så långt var generaladvokaterna Poiares Maduro och Mengozzi eniga när de gav sina förslag till domar i Viking Line- respektive Laval-målet den 23 maj 2007.
Den som begär in anbud på utförandet av en tjänst ska i förfrågningsunderlaget beakta att de som ska utföra arbetet inte får utsättas för risker, och utforma det på ett sätt som ger entreprenören möjlighet att uppfylla sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagstiftningen. Det föreslår den svenska utredningen om arbetsmiljölagen i sitt slutbetänkande som överlämnades den 13 juni 2007.
Åtminstone tre av svenska LO:s medlemsförbund verkar beredda att börja diskutera allmängiltigförklaring av kollektivavtal i Sverige. Denna överraskande omsvängning kom i dagen vid ett seminarium som LO ordnade under den så kallade politikerveckan i Almedalen på Gotland första veckan i juli.
Vad menas i lönegarantidirektivet (2002/74) med att ett företag är verksamt i flera medlemsländer? Det är frågan i en begäran om förhandsavgörande från Lunds tingsrätt till EG-domstolen.
Det är mycket angeläget att direktivet om arbetstagarinflytande i europabolag (2001/86) revideras så att det säkerställer att arbetstagarinflytande kan aktualiseras även efter att bolaget har registrerats. Det skriver den svenska regeringen i samband med den översyn av direktivets tillämpning som kommissionen håller på att göra. Även den finska regeringen menar att direktivet behöver regler om vad som ska gälla om personalstyrkans storlek eller sammansättning ändras.
Arbetsmiljöverket bröt inte mot EU-rätten när den förbjöd marknadsföringen av en tysktillverkad rullställning, och svenska staten är följaktligen inte skyldig att betala skadestånd till tillverkaren. Det menar Sveriges Justitiekansler som drar en annan slutsats än länsrätten hade gjort.
Den svenska modellen håller inte längre. Transportbranschen är så ansatt av osund konkurrens att vi måste överväga att införa allmängiltiga kollektivavtal. Det menar ledningarna för Svenska Transportarbetareförbundet och arbetsgivarorganisationerna Transportgruppen och Biltrafikens arbetsgivarförbund, som nu planerar en gemensam resa till Norge och Finland för att studera deras system för allmängiltigförklaring. Men andra fackförbund och arbetsgivarorganisationer håller emot.
The Swedish model is no longer strong enough. The transport sector is so troubled by unfair competition that we must consider introducing universally applicable collective agreements. So say the heads of the Swedish Transport Workers’ Union and the employers’ organisations the Transport Group and the Swedish Road Transport Employers’ Association, who are planning a joint trip to Norway and Finland to study their systems of universal applicability. But other trade unions and employers’ organisations are resisting.
Looking at things in the rear view mirror, it seems as if everything that decided Sweden’s approach to the posting of workers and the Posting Directive up to the Laval judgment, happened even before Sweden joined the European Union. It was the result of a political campaign aimed at convincing the Swedish people to vote in favour of EU membership, a line of policy that Governments and policy makers within the trade union movement felt unable to abandon until they were forced by the ECJ.
This is not to say that they wanted to do so, only that there were qualified warning voices already at an early stage.
Efter att EU utvidgades 2004 har allt fler arbetstagare hyrts ut av bemanningsföretag från de nya medlemsstaterna till de gamla. Fram till dess var uthyrning av arbetskraft en relativt ny företeelse i de nya medlemsstaterna. Trots det hade hälften av dem särskild lagstiftning om arbete i bemanningsföretag, och den var i hög grad inspirerad av de förslag som diskuterades på EU-nivå.
Nu kommer frågan om hur långt arbetsmarknadsparternas fria förhandlingsrätt sträcker sig att på allvar ställas på sin spets i EU-domstolen. Det är den högsta tyska arbetsdomstolen, Bundesarbeitsgericht, som har ställt en rad frågor om förhållandet mellan å ena sidan förbudet mot åldersdiskriminering, som återfinns i artikel 21 i EUs stadga om grundläggande rättigheter, och å den andra arbetsmarknadsparternas rätt att förhandla och ingå kollektivavtal, som garanteras i artikel 28. Inom Europafacket anses målet vara så principiellt viktigt att man överväger att be att få intervenera.
Sedan EG-domstolen i målen Laval och Rüffert dragit upp strikta gränser för vad medlemsstaterna får kräva av utländska företag enligt utstationeringsdirektivets huvudregel, riktas uppmärksamheten på vad som ligger i möjligheten att göra förbehåll för regler som rör ordre public. Med domen den 19 juni 2008 i målet C- 319/06, Kommissionen mot Luxemburg, hade EG-domstolen för första gången anledning att mer utförligt uttala sig om bestämmelsens innebörd – eller kanske snarare om vad den inte innebär.
Drygt 18 000 arbetare var i våras utsända av företag från andra länder för att arbeta i Sverige. I bygg- och anläggningssektorn var de utstationerade nästan lika många som en femtedel av Byggnadsarbetareförbundets yrkesverksamma medlemmar. Det visar den första större kartläggningen omfattningen av utstationeringen till Sverige.
Om en statstjänsteman framträder i massmedierna och påstår att en maskin som godkänts i ett annat medlemsland inte uppfyller kraven i maskindirektivet (98/37) kan staten bli skadeståndsskyldig, även om tjänstemannen uttalat sig som privatperson. Att han har rätt i sak spelar ingen roll. Det blev EG-domstolens budskap i det mål där ett italienskt företag kräver finska staten och ingenjören Tarmo Lehtinen på skadestånd för att ha hindrat den fria rörligheten för varor (se EU & arbetsrätt nr 4/2005 sid 7). Formellt rör domen inte yttrandefriheten, men indirekt lär den få konsekvenser för vad statstjänstemän vågar säga i fortsättningen.
Även rätten att vidta fackliga stridsåtgärder är en del av föreningsfriheten enligt Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Det tycks nu stå klart sedan Europadomstolen i Strasbourg i målet Enerji Yapi-Yol Sen, byggt vidare på sin nya praxis i målet Demir and Baykara (se EU & arbetsrätt nr 4/2008 sid 1).
Också Østre landsret anser att de två fackliga företrädare som röjde känslig information som den ene fått i egenskap av arbetstagarledamot i en bolagsstyrelse bröt mot den danska insiderlagen. Domen andas trots det betydligt större förståelse för det fackliga uppdraget än domen i underinstansen (se EU & arbetsrätt nr 4/2006 sid 3). De båda männen, Knud Grøngaard och Allan Bang, har nu ansökt om prövningstillstånd i Højesteret.
De regler som ska hindra "falska egenföretagare" från att ta sig in på arbetsmarknaden i Österrike strider mot fördragets artikel 43 om etableringsfrihet. Det säger EG-domstolen i en dom från slutet av förra året. Domen belyser vilka möjligheter medlemsstater har att begränsa etableringsfriheten med hänvisning till allmän ordning.
Anmälan av Brian Bercusson (red): Manifesto for a Social Constitution 8 options for the European Union, ETUI-REHS aisbl, 2007, 133 sid, ISBN: 978-2-87452089- 1
Författarna beskriver hur arbete i bemanningsföretag regleras i Danmark, Finland och Sverige, för att visa att anställningsvillkoren för uthyrda arbetstagare kan regleras framgångsrikt genom kollektivavtal, även där det saknas lagreglering på området. En förutsättning är dock att det finns ett starkt kollektivavtalssystem som täcker den "traditionella" arbetsmarknaden.
Utgangspunktet for dette pilotprosjektet har vært den økte arbeidskraftsmobiliteten til Norden etter EU-utvidelsen i 2004–2007, og påfølgende utfordringer knyttet til å opprettholde anstendige arbeids- og lønnsvilkår også for arbeidsinnvandrere og utstasjonerte arbeidstakere. I alle de nordiske landene spiller arbeidstilsynene en sentral, men varierende rolle når det gjelder bekjempelsen av det som i mange sammenhenger betegnes som ”sosial dumping” av utenlandsk arbeidskraft. På tross av at de nordiske landene møter beslektede utfordringer på dette området, har det manglet en samlet oversikt og kunnskap om forskjellene i reguleringssystem, kontrollregimer, arbeidstilsynenes virkemidler, organisering og tilsynsstrategier. I dette pilotprosjektet har vi gjort en første kartlegging, som vi håper kan gi grunnlag for senerere analyse av betingelsene for effektiv kontroll og håndheving innenfor ulike reguleringsregimer, samt virkninger disse har i forhold til å bekjempe sosial dumping.
Sverige har inte införlivat direktivet mot etnisk diskriminering (2000/43) korrekt. Det anser Europeiska kommissionen som i juni tillställde regeringen ett så kallat motiverat yttrande. Om kommissionen inte blir nöjd med den svenska regeringens svar, ställs Sverige inför EG-domstolen för fördragsbrott. Men Sverige är inte ensamt. Hela 13 andra medlemsstater får bakläxa i fråga om samma direktiv - dock inga av de övriga nordiska länderna.
Folkrätten tillmäts officiellt stor betydelse i svensk säkerhetspolitik. Frågan är om de stora orden motsvaras av praktisk handling. I denna framställning studeras svenskt agerande åren 1993 till 2017, och svaret är i huvudsak ja. Sverige är en laglydig medlem av det internationella samfundet. Tilltron till folkrätten och till internationella organisationer är emellertid inte något unikt svenskt – det är tvärtom ett vanligt beteende för en liten eller mellanstor stat.
I boken behandlas bland annat det svenska inträdet i EU, relationen till Nato och FN, mänskliga rättigheter, nedrustning, preventiv diplomati, den feministiska utrikespolitiken samt svensk syn på internationella sanktioner och på våldsanvändning.
Det har hänt mycket i svensk säkerhetspolitik på 100 år. Två världskrig har rasat, NF har bildats och upplösts, FN har bildats och bestått. Sverige har drivit en neutralitetspolitik och övergivit den. Sverige har blivit medlem i EU men valt att stanna utanför Nato. Sverige har sagt nej till egna kärnvapen och drivit på för en kärnvapennedrustning. Sverige har också haft att ta ställning till flera stora internationella händelser, som exempelvis Iraks invasion av Kuwait, Natos bombningar i Jugoslavien och terrordåden mot USA. Detta och mycket annat beskrivs ur ett folkrättsligt perspektiv i denna bok, som på grund av sitt lätta tilltal med fördel kan läsas av alla med ett intresse för svensk säkerhetspolitik.
Denna bok ger en grundläggande introduktion till relationen mellan juridik och politik. Bland frågor som behandlas märks om juridiska svar alltid är att föredra även på politiska frågor, om juridiken ska stå över politiken i den meningen att domare kan överpröva politiska beslut, om det är välkommet att domstolar ges större politisk makt och om det alls går att skilja mellan juridik och politik.
I denna andra upplaga har ett antal uppdateringar skett. Dessutom har det tillkommit ett kapitel om civilrätt, eller kanske snarare om den civilrättsliga lagstiftningens roll i ett politiskt reformarbete.
Per Ahlin, jur.dr, är verksam som forskare och lärare vid juridiska institutionen, Stockholms universitet. Han har tidigare arbetat över 20 år som journalist på Dagens Nyheter.