Under de senaste decennierna har många verksamheter förts över från stat och kommun till företag som agerar på marknader. Men den svenska staten är fortfarande djupt engagerad i marknaderna. Den har utvecklat en särskild marknadspolitik och en fjärdedel av de statliga myndigheterna har som huvuduppgift att organisera marknader. Samtidigt är marknadspolitiken abstrakt och svårfångad, och myndigheterna arbetar främst med mjuka och otydliga påverkansmetoder. Trots alla insatser finns det en utbredd tro på att marknader fungerar bäst om de lämnas ifred. Statens politik ger utrymme för andra att utöva makt. Genom djupstudier av olika marknader åskådliggör boken hur myndigheterna samarbetar med säljarna och hur säljarna får en stark position. Boken riktar sig till alla som är intresserade av den moderna statens omvandling: lärare och forskare vid universitet och högskolor, politiker, tjänstemän i stat och näringsliv och den samhällsintresserade medborgaren.

Sveriges EU-medlemskap har radikalt förändrat villkoren för den nationella politiken. Staten är i dag djupt invävd i det europeiska. Sverige, liksom andra stater, blir mer än tidigare regelföljare i en europeisk (och global) omvärld. EU sätter i hög grad dagordningen för svensk politik samtidigt som den organiserar om i förvaltningen. Allt detta betyder inte att det nationella handlingsutrymmet har försvunnit, men svenska politiker får i högre grad än tidigare ta ansvar för sådant som de har haft små möjligheter att påverka.

Villkoren för styrning och organisering förändras. Det blir svårare att hålla ihop staten och det blir svårare att styra dagordningen. Ansvariga ministrar och myndigheter har dock länge tonat ner EU-medlemskapets betydelse och menat att hävdvunna sätt att styra och reglera kan bestå. Men så är det inte. Utifrån en rad empiriska studier hävdas i den här boken att det behövs ett nytänkande och en vitaliserad diskussion om hur den svenska staten påverkas av EU-medlemskapet, vilket handlingsutrymme våra folkvalda politiker har, och hur den i EU (och i världen) invävda staten kan organiseras och styras. I boken lämnas ett bidrag till en sådan diskussion.

I maj 2015 publicerade Svenska Dagbladet den första artikeln i det som skulle utvecklas till en omfattande och kritisk granskning av det nya universitetssjukhuset i Solna. Lagom till att sjukhuset började ta fysisk form hade "världens bästa" kommit att bli "världens dyraste" i medierapporteringen om bygget. Det som var tänkt att bli ett toppmodernt universi-tetssjukhus som skulle ge sjukvård, forskning och utbildning i "världsklass" kom under projektets slutfas att i stället bli för-knippat med skandal och kris. Men samtidigt som "mediehändelsen" Nya Karolinska Solna (NKS) var kort och intensiv, har det som varit föremål för diskussion - projektets beslutsprocess - varit lång och invecklad. Det är en process som har pågått under femton års tid. Vi diskuterar här den betydelse som utsträckningen i tid har för det demokratiska samtalet kring beslut om megaprojekt som NKS. Vår analys av NKS visar att den långa tiden utgör en styrande faktor i sig genom vilken beslutsprocessen och dess förutsättningar formas. Det handlar om att lösningar kan låsas in på ett visionsstadium - då framtiden är på betryggande avstånd - det handlar om att beslut sker successivt och att bindningar skapas bakåt i tiden, och det handlar om att det gemensamma minnet tenderar att försvagas över tid. Vi menar att detta ställer särskilda krav på hur beslutsprocesserna organiseras för att kunna säkerställa att de lever upp till centrala offentligrättsliga värden om öppenhet, deltagande och saklighet.

Nya Karolinska Solna (NKS) har fått stor medial uppmärksamhet under senare år. Sjukhusbygget har pågått under lång tid, rymt en stor budget och berört många människor. Det har ömsom hyllats, ömsom ifrågasatts. I den här boken redovisas resultaten av ett treårigt forskningsprojekt som har undersökt beslutsprocesserna bakom NKS. Boken handlar om de idéer som har varit betydelsefulla i beslutsprocesserna, om de aktörer som har agerat i dessa processer och om hur processerna har organiserats och kontrollerats. Ambitionen med boken är att öka förståelsen för och kunskapen om den typ av komplexa beslutsprocesser som kännetecknar megaprojekt som NKS. Projektet har bedrivits vid Stockholms universitet i ett samarbete mellan Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms centrum för forskning om offentlig sektor (Score) och Kulturgeografiska institutionen.

Vi lever i ett granskningssamhälle. Det inspekteras, tillsynas, kontrolleras, revideras, certifieras, utvärderas och följs upp som aldrig förr. Offentliga verksamheter måste självfallet granskas noggrant, men hur kommer det sig att ”mer granskning” har kommit att uppfattas som en universalmedicin mot allehanda problem?

Granskningssamhället - Offentliga verksamheter under lupp beskriver och analyserar hur granskning inom sex olika politikområden – skola, äldreomsorg, arbetsmarknad, järnväg, polis och asylpolitik – har förändrats sedan slutet av 1980-talet och fram till i dag. Vad har drivit granskningen inom dessa områden? Finns det något som skiljer granskningens dynamik åt mellan olika sektorer av samhället?

I boken beskrivs hur ett fragmenterat granskningslandskap har vuxit fram, till synes utan någon övergripande plan. Vilka konsekvenser får allt detta granskande? Är det verkligen rätt saker som granskas? Vilka granskningar skulle vi klara oss utan, och vilka kommer sällan till stånd trots att de vore önskvärda?

In modern democracies, demands put on governments to govern are high. However, the governing of states has proven difficult. The difficulties can be explained by the fact that modern states possess a complexity unparalleled in any other organization. Ambiguity, conflicting interests, compromises and the risk of overload reveal governments as everything but those rational, co-ordinated and problem-solving entities that they routinely are presented as. However, this does not mean that states are ungovernable. Governments are often able to govern state activities, but they do it in other ways than those implied by contemporary management models with their hierarchical, top down-oriented, command-and-control methods. Based on a multitude of empirical studies in Sweden this chapter discusses six strategies that the Swedish government uses when governing state agencies: creating formal organizations, positioning, fostering competition, distancing, forming communication channels and storytelling.​

This article takes its stand in an international discussion about how NPM reforms affect public servants’ notions about core public values. More specifically, it analyses how school leaders relate to the values of political control, rule of law, economic efficiency, professionalism and users’ influence. It raises the question whether it matters, in terms of how they embrace these values, their organisation beeing public or private. 975 school leaders (481 working for public schools and 472 for private schools) have completed a written questionnaire containing 15 postulations linked to the five core values. The study’s main finding is that the differences between the two categories of school leaders are quite small although differences exist. The similarities could reflect a development in recent decades where private schools have undergone politicisation and public schools companyisation. The study indicates that school leaders on both sides try to defend all values simultaneously, in some way. Furthermore, when trying to handle value conflicts they seem to avail themselves of other strategies than those connected to dominating models of rationality, which often conceptualise public actors’ response to value conflicts as a matterof balancing or striking trade-offs.

Det råder en brytningstid på det förvaltningspiolitiska området och det pågår ett sökande efter nya sätt att organisera, styra och arbeta inom staten. Mot bakgrund av detta låter Statskontoret ett antal svenska förvaltningsforskare analysera och diskutera utvecklingstendenser och förändringsbehov i den statliga förvaltningen och i förvaltningspolitiken. Ett syfte med forskningsantologin är att visa på komplexiteten i de statliga verksamheterna och att lyfta fram andra vägar att organiera och styra verksamheterna. 

Regeringskansliet är idag en debatterad organisation. Det är begripligt. Vi föreställer oss ju gärna att mycket makt finns samlad i kansliet; att det är här viljor och intressen hopas, och att det är härifrån styrsignaler skickas ut i förvaltningen om vilka förändringar som behöver ske i samhället. Olika uppmärksammade händelser, som mordet på Olof Palme, Estonias förlisning, Tsunamikatastrofen och flera rymningar från olika välbevakade kriminalvårdsanstalter, har också bidragit till att kansliets organisation och arbetssätt hamnat i blickpunkten inte bara hos utredare och forskare utan också hos media och allmänhet.

Kritiken mot kansliet har också varit hård. Det har gång på gång framställts som fragmenterat (samordning och effektivitet hindras av ett utpräglat revirbeteende på snart sagt alla nivåer) som ostyrt (politikernas styrsignaler är alltför få och alltför otydliga) och som oordnat (det är oklart hur frågor hänger samman och vem som ansvarar för vad). Kritikerna har också föreslagit lösningar på dessa problem. Ofta har de stavats mer verksamhetsplanering, med fler och tydligare mål, tydligare regelverk för hur frågor hänger samman och hur de skall hanteras, fler arbetsgrupper för samordning och fler opolitiska chefstjänstemän som kan stå för ordning och kontinuitet. Reformarbetet har dock varit svagt förankrat i studier av praktiken. I begränsad utsträckning har empiriska kunskaper om hur det faktiskt ser ut, och framförallt varför det ser ut som det gör, legat till grund för diskussionerna om vad som är problem och hur de borde lösas. I stället har debatten präglats av ’eviga problem’, som skall avhjälpas med ’eviga lösningar’.

Avsaknaden av breda systematiska studier av hur Regeringskansliet – detta huvud på samhällskroppen – fungerar som organisation är inte bara förvånande utan också besvärande. Vi får gå tillbaka 25-30 år i tiden för att hitta sådana studier. Och mycket har ju hänt sedan dess. Det övergripande syftet med denna bok – liksom med det större forskningsprogram som boken är en del av – är att öka kunskapen om Regeringskansliet, och att undersöka hur dess organisation och arbetssätt har förändrats under de senaste decennierna. Den så kallade governance-forskningen, som boken anknyter till, menar att olika breda samhällsförändringar, som internationaliseringen, medialiseringen och ekonomiseringen, har förändrat förutsättningarna för styrning och kontroll i staten. Idag talar vi mer om styrning genom nätverk än genom hierarkier, mer om styrning på distans än om direkt styrning, mer om att styra dagordningar än om att styra aktiviteter, och mer om att styra genom organisering än att omedelbart styra handlingar. Vad denna utveckling innebär för Regeringskansliet är en huvudfråga som diskuteras i boken.

This chapter contains an analysis of Swedish administrative reform from the mid-1970s until today. It shows that Sweden has embraced most NPM ideas. Regarding management ideas Sweden was an early mover, whereas the neoliberal part of the NPM package took root quite late, from around 1990. In recent years Sweden has also embraced some ‘post-NPM’ ideas. The chapter shows that the development partly can be understood as rational problem solving. However, there are also observations supporting the argument that the development partly should be understood as rule-following and partly in terms of a path dependency. Regarding effects, critics argue that the reforms have brought about a more fragmented state, created a low-trust culture, made the pubic officials more silent, and generated paper work which precludes the agencies from carrying out their ordinary work.​

Under senare år har den New Public Management-orienterade förvaltningspolitik som under lång tid dominerat reformarbetet i svensk offentlig förvaltning kommit att kritiseras allt mer. Kritiken har föranlett den nuvarande röd-gröna regeringen att efterlysa nya styrmodeller ”som går bortom NPM”. Det har talats om en ”brytningstid”. Men trots att denna satsning har pågått sedan 2014 har alter­nativa idéer och synsätt till NPM haft svårt att göra sig gällande i praktiken. Pratet om nya styrformer och alternativa sätt att organisera förvaltningen har inte åtföljts av några beslut om konkreta åtgärder som tydligt bryter med NPM-paradigmet. I stället har det mesta förblivit vid det gamla, med ett fortsatt begränsat utrymmet för kritisk reflektion kring etablerade styrmodeller, djuplä­rande och nytänkande. Hur kommer det sig?

I detta kapitel diskuteras denna fråga utifrån ett historisk-institutionellt perspektiv. Med Sverige som fall argumenteras det för att den iakttagna trögheten, och oförmågan att tänka nytt, i hög grad kan förklaras av det sätt på vilket förvaltningspolitiken har or­ganiserats, där olika NPM-inriktade idéer både har sprungit fram ur och genererat olika organisatoriska arrangemang i form av särskilda myndigheter, enheter, funktioner, regleringar och språkbruk som fungerat som starka idébärare för NPM. De olika arrangemangen har understött både marknadiseringen och företagiseringen av staten.

Kapitlets huvudsakliga budskap är att NPM-idéerna är djupt inorganiserade i den svenska staten och att denna organisering ger de aktörer som arbetar med och förespråkar dessa idéer en stark maktposition. För att nya idéer om styrning och organisering ska kunna växa fram och genomföras på ett ändamålsenligt sätt krävs det en medveten och genomtänkt organisering från regeringens sida. 

När Alliansregeringen tog över regeringsmakten 2006 initierade den vad som har beskrivits som den största biståndspolitiska reformen någonsin. Reformen kom att kallas resultatagendan och innebar att biståndets resultat skulle placeras i centrum för svensk bistånds verksamhet. Tämligen snart uppstod det emeller tid konflikter mellan den politiska ledningen och förvaltningen, där förtroendet mellan de båda sjönk betänkligt.

I Sverige är det ovanligt att relationerna mellan en politisk ledning och dess underordnade förvaltning utvecklas på det sätt som det gjorde. Vad var det egentligen den politiska ledningen gjorde som föranledde de förändrade relationerna? Och vilka blev kon sekvenserna? Om dessa frågor handlar denna bok.

Boken är avsedd att användas inom universitet och högskolor, särskilt i kurser som diskuterar hur politiker i moderna demokratier styr, och kan styra, förvaltningen.

Using a presidentialisation perspective, this article investigates how the work of Swedish Social Democratic Governments has changed in recent decades. It examines whether the work of Government has become less collegial and more presidential, and also whether any such changes have taken place gradually or in the form of clear departures during recent years, which is in line with the presidentialisation thesis.

The presidentialisation thesis gains only some support in the paper. The way the Swedish Government is composed and the way it works shows a considerable degree of inertia. However, some changes have occurred. These changes relate foremost to issues connected with the Government’s forms of working and less to issues connected to the way the Government is formed. The study also shows that some changes have occurred gradually while others have taken the form of departures. Thus, changes in the Government’s working forms have foremost occurred during the last decade. Regarding changes in forming the Government, the departures took place earlier. It is concluded that the changes can be explained both by short-term contingent factors, such as individual prime ministers’ leadership style, and more structural factors, especially the growing internationalisation and mediatisation of the state.

The paper discusses the origin and development of management by results in Swedish state administration. The historical presence and stability of this political institution is analysed. It is argued that it can be traced to program budgeting, which was introduced in the early 60s, and that the institution has been marked by a high degree of stability. An attempt is made to explain the constancy of the steering model. The question is brought to the fore by the fact that the learning process has failed in several respects. The course of events is explained from a historical-institutional perspective and different theories of bureaucratic power. It is asserted that different initial decisions made in connection to the introduction of PB created different positive feedbacks, which were to have stabilizing effects on the institution.

This article explores in what ways and to what extent the Swedish state uses Swedish Seconded National Experts (SNE) as part of its early mover strategies. Early mover strategies are defined as policies and organizational arrangements aimed at ensuring that national preferences have an impact on the Commission’s agenda setting and proposals. The article draws on three organization perspectives – an instrumental, a cultural and a myth perspective – to increase the understanding of how states use SNEs as early mover tools. The article shows that Sweden’s early mover strategies linked to SNEs are poorly developed regarding both policies and organizational arrangements. It also shows that all three explanatory perspectives contribute to the understanding of this state of affairs.