The theoretical point of departure in this dissertation is that even though a main thread in classical and modem democratic theory deals with the idea of accountable government, this discussion suffers from two inadequacies. Firstly, in addition to the requisites of accessible knowledge about who is responsible, and the presence of institutional mechanisms for holding someone accountable (e.g. elections), the need for independent information about how government actions are carried out has not been systematically addressed by democratic theorists. Secondly, in the discussion about accountability the relation between citizens and elected officials is one-sidedly put into focus, while the implications for public administration are neglected.

In this perspective the work of the political institutions assigned to monitor government - e.g. the state performance audit - becomes essential in securing a crucial link in search of public accountability. The credibility of the their assignment depends, however, on their ability of conducting independent audits. The empirical investigation focuses on whether the Parliamentary Auditors and the National Audit Office (NAO) in Sweden carry out their performance audits without undue involvement from the political sphere and the audited entity. Four performance audits are closely scrutinized by means of interviews and the study of official and unofficial documents and records. According to the analytical model independence implies that the auditing institution should not be obliged to carry out, modify or refrain from carrying out, an audit or suppress or modify audit findings, conclusions and recommendations.

Contrary to common belief, the results reveal that the politically appointed Parliamentary Auditors are carrying out their audits independently, while the NAO is operating with a far-reaching and integrity damaging sensitivity towards the Ministries, and, in one of the cases, the audited entity. The flip-side of the Parliamentary Auditors' independence is, however, the systematic lack of interest shown by Parliament in taking in the results of the audit reports.

Hur kan vi vara säkra på att rätt saker görs i statlig och kommunal förvaltning? Svaret är förstås att det inte finns några garantier för det, och därför måste någon form av granskning och kontroll till. Det blir särskilt aktuellt i välfärdsstater med ett omfattande offentligt åtagande, eftersom det är svårt för ansvariga politiker och för oss medborgare att själva hålla ett vakande öga över hela den offentliga verksamheten. Att granska genomförandet av offentlig politik handlar ju ytterst om att vi vill förvissa oss om att den i styrelseskicket delegerade makten att bedriva viss politik hanteras på ett ansvarigt sätt. Den typ av granskning som ska diskuteras i detta kapitel rör emellertid inte massmediernas eller det civila samhällets granskning av myndigheternas förehavanden, utan fokus ligger på de procedurer och institutioner för granskning och kontroll av den offentliga förvaltningen som finns inbyggda i det politiska systemet.

Politik i den moderna staten blir till stor del en fråga om organisation. Den offentliga förvaltningens organisa-tionsform spelar därför en betydelsefull roll. Detta har särskilt kommit att uppmärksammas inom områden som välfärds- och utbildningspolitik samt på senare tid även vad gäller frågor om fattigdomsbekämpning i många utvecklingsländer.

Frågor om korruption, ämbetsmännens etik och förvaltningsapparatens legitimitet står som centrala problem i såväl utvecklingsländer som i de rika demokratierna. Inom många politikområden är det en öppen fråga var den offentliga makten faktiskt är belägen: hos politikerna, hos internationella och centrala tjänstemän eller hos de lokala tjänstemän som direkt möter medborgarna?

I Sverige arbetar en tredjedel av arbetskraften i statlig eller kommunal regi. Väljarnas kontaktyta med den offentliga verksamheten är således stor, och ändå skulle jag säga att en sammanhållen diskussion om den offentliga sektorns arbete och organisation – s.k. förvaltningspolitik – har lyst med sin frånvaro i årets valrörelse. För vad vet vi om partiernas hållning till statsförvaltningen och den kommunala förvaltningen?

Svensk politik är i flera avseenden exceptionell i globalt perspektiv. Vi har till exempel ett valdeltagande som ligger i topp i världen och en unik välfärdsmodell som internationellt ses som en förebild. Vi har trots stark statsmakt och omfattande offentlig sektor varit jämförelsevis förskonade från politisk och administrativ korruption. Vi har världens högsta kvinnorepresentation i parlamentet och vi har en svåröverträffad historia av sökande efter samförstånd och jämlikhet. Samtidigt är svensk politik full av märkliga motsägelser. Valdeltagande och partimedlemskap sjunker trots att allt fler är intresserade av politik och tror på demokratin. Överlever svensk demokrati om medborgarna alltmer blir åskådare? Vilken makt har media i politiken? Är vi ett självständigt land eller en ”förbundsstat” i EU? Vi har fått ökade valmöjligheter att välja mellan olika vårdgivare och skolformer – kommer detta att leda till segregation och urholkning av den jämlikhet som varit ledstjärnan för den svenska modellen?

Den integrationspolitiska maktutredningen. Regeringen försöker formulera sin sanning om diskriminering genom att lägga ner den fristående utredning som skulle undersöka invandrares inflytande i Sverige. Beslutet, och turerna kring det, tyder på bristande respekt för vetenskapligt framtagen kunskap och innebär ett dråpslag mot hela det statliga kommittéväsendet.

Trots kritik från forskning och ett ökat politiskt motstånd fortsätter management-idéer att fortplanta sig inom högskolepolitiken. I Responsgranskning av denna akademiska företagskultur skriver statsvetaren Shirin Ahlbäck Öberg om hur svenska högskoleledningar vill ha mer centralstyrning enligt praxis från näringslivet.

Förhållandet mellan kunskap och politik är inte okomplicerat. Kun­skapsstyrning kan nämligen utgöra minst två helt olika hot mot cen­trala demokratiska värden. Utredningar kan bli till tomma ritualer som motverkar sitt eget syfte och ger utrymme för kunskapsnonchalans. Men de kan också leda till att öppna diskussioner baserade på poli­tiska värderingar överges för vad som kan beskrivas som ett expert­välde. Kommittéväsendet har historiskt sett placerat sig i en delibe­rativ mittenposition där politiker och experter utifrån sina olika ut­gångspunkter försökt resonera sig fram till en ”bästa lösning”. Frå­gan är dock om de förändrade förutsättningarna för utredningarna riskerar att verksamheten antingen nonchaleras eller att den överlåts åt experter.

Frågan om akademisk frihet har med rätta blivit alltmer brännande i vår tid. Diskussionen om vad den akademiska friheten innebär, hur den ska säkras och vad som utgör hot mot den är viktig och kräver noggranna överväganden. Denna skrift är ett försök att bringa klarhet i dessa frågor, och också att utgöra ett diskussionsunderlag. Enkelt uttryckt kan vi konstatera att ett fritt kunskapssökande och en fri kunskapsförmedling vid våra lärosäten är nödvändig för utvecklingen av vår värld såväl socialt, kulturellt, ekonomiskt, medicinskt, tekniskt som naturvetenskapligt. I skriften reder författaren ut vad begreppet akademisk frihet innebär, och efter analys av det svenska fallet konstaterar hon sedan att skyddsräckena för den akademiska friheten i Sverige är mycket svaga.

Frågan om akademisk frihet har med rätta blivit alltmer brännande i vår tid. Diskussionen om vad den akademiska friheten innebär, hur den ska säkras och vad som utgör hot mot den är viktig och kräver noggranna överväganden. Denna skrift är ett försök att bringa klarhet i dessa frågor, och också att utgöra ett diskussionsunderlag. Enkelt uttryckt kan vi konstatera att ett fritt kunskapssökande och en fri kunskapsförmedling vid våra lärosäten är nödvändig för utvecklingen av vår värld såväl socialt, kulturellt, ekonomiskt, medicinskt, tekniskt som naturvetenskapligt. I skriften reder författaren ut vad begreppet akademisk frihet innebär, och efter analys av det svenska fallet konstateras att skyddsräckena för den akademiska friheten i Sverige är mycket svaga.

Modet att vara besvärlig – när det behövs – är det en medfödd inre beskaffenhet? Är det inte snarare en demokratisk uppgift för var och en av oss? Den ökade politiska och ekonomiska styrningen inom kulturen, i skolan, på universiteten etc. riskerar med sina långtgående krav på snabba resultat att urholka den professionella integriteten och omdömet hos de som skavara de sakkunniga. Det krävs mod av den som ifrågasätter strukturer som anses nödvändiga eller till och med givna. Detta är en samling långa och korta berättelser och reflektioner från individer verksamma inom vitt skilda områden. Initiativtagare är den ideologiskt och religiöst obundna ideella föreningen Nationella Dramaturgiatet.

In most liberal democratic societies there is a recurring public debate about top wages in the public sector. The remuneration of top officials such as legislators, ministers, senior civil servants and senior judges is, indeed, a topic that can be discussed with great passion in the public debate. The reason that this issue attracts public attention is not only the fact that these groups are paid by public funds, but also that the salaries of high public officials are under political control. The latter definitely addresses ethical issues, such as: What can be considered a fair salary? Is there – or what would be – a tenable argument for a specific salary level for these top officials? In the research literature it has been concluded that the amount of rewards offered to high public officials, the manner in which the benefits are awarded, and the differences in rewards among officials within the same political system tell a great deal about how governments function. Hence, the remuneration of top officials can be seen as an important element of public governance (Brans and Peters, 2012). That said, very few academic commentators have in a systematic and comprehensive manner analyzed the validity and consistency of the arguments of this rather disorganized debate. However, in a recently published book titled Paying Our High Public Officials by Teun J. Dekker, the author sets out to fill this research gap. The purpose of the book is to illuminate the debate concerning the proper remuneration of high public officials by applying philosophical methods to political discourse. 

Constitutional Reform and the Reorganization of the National Audit Office

The Committee on Constitutional Reform was appointed by the government to conduct a review of the Swedish Constitution. This article focuses on the Constitution’s chapter on Parliamentary Control, i.e. instruments for monitoring government activities. The Committee’s discussion of this topic was limited and produced no real suggestions for reform. However, the parliament initiated a parallel reform aimed at the reorganization of the Swedish National Audit Office. The issue was investigated and decided upon, and the consequences of the reform were subsequently evaluated. The article points out that this way of organizing constitutional change is a typical of Swedish constitutional policy. Moreover, the changes have had greater constitutional implications for Parliamentary Control than has the work of the Committee on Constitutional Reform.

Considering the number of fundamental laws as well as, for example, the length of the Instrument of Government (Regeringsformen) (194 articles), the impression might be that constitutional principles are of great importance in Swedish political life. However, references to such principles are very uncommon in legal rulings or in the public debate. The Swedish political culture is best described as pragmatic and consensual, where the government’s ability to take action—for example, securing various welfare state policies—has been given deliberate precedence over constitutional ideas that focus on limiting government under higher law. The fact that a section on constitutional design in a handbook on Swedish politics is preceded by a section on the politics of the welfare state is a perfect reflection of this reality.

From a constitutional design perspective, Sweden is an interesting case. During the previous IG of 1809, which was based on the principle of separation of powers, comprehensive changes in the practice of government were made without any corresponding amendments of the IG itself. The most noteworthy of these changes were the introduction of universal suffrage for men and women, parliamentarism, and the abolition of the Parliament of the Four Estates, which was replaced by a bicameral system. All these fundamental changes were made in slightly more than 100 years, without any corresponding amendments or changes to the 1809 IG (which was the second oldest constitution in the world). This certainly raises questions on the elasticity of the constitution, that is, the significance of constitutional rules for political practice in the Swedish setting. The foregoing changes were in effect by 1921, but the IG was not completely rewritten to reflect the true form of government until 1974—a fact that has led constitutional experts to talk about the period of 1921–1974 as “the constitution-less half-century” (Sterzel 2009: 18f). Despite this radical and needed revision of the IG in the 1970s, the contributions in this section will reveal that a weak constitutional culture still prevails in Sweden. For example, when Sweden joined the European Union in 1995, the constitutional adjustments were kept as small and as technical as possible.

The challenges that the COVID-19-pandemic have meant to the Swedish public administration is not unique. However, the path of less restrictive measures to curb the spread of infection have resulted in an agitated debate domestically, and also attracted international attention. At the center of this debate is the significance of the Swedish administrative model which holds an organizational divide between government ministries and central government agencies, and which also prohibits ministerial rule. The aim of this paper is to explore whether the comparatively high degree of independence of Swedish government agencies has given the Swedish Public Health Agency too much room for maneuver. This addresses the fundamental question of the boundaries between politics and expert knowledge. Moreover, the (lack of) reach of the Swedish government in a highly decentralized unitary state – where health care and elderly care is the responsibility of the regional and the local level – will also be addressed. 

Under de drygt två hundra år som förflutit sedan det moderna forskningsuniversitetet såg dagens ljus i dåtida Preussen har vetenskap bevisligen gjort världen bättre. Fyra k:n – kunskap, kreativitet, kritikoch kollegialitet – har utgjort nyckeln till denna exempellösa framgång. Akademins framsteg har dock inte vilat på den demokratisk-politiska logik som genomsyrar dagens samhälle, utan på en parallell och alldeles egen verklighet där ett fritt sökande upprätthållits genom att forskare drivits av sitt engagemang och sin nyfikenhet. När denna anda får råda inom vetenskapen blir det också bra för samhället i stort. Men i det projektsamhälle som alltmer tar form och där tiden, resultaten och utvärderingen är centrala, framstår akademins och vetenskapens sätt att fungera som provocerande. Liksom stora delar av den offentliga verksamheten lever i dag akademin under trycket av kortsiktig resultatleverans.Hur kunde det bli så, och vad gör vi åt det?

Denna problematik är temat för Det hotade universitetet, som är redigerad och författad av engagerade forskare, tidigare universitetsrektorer och ämbetsmän som är förskräckta över en utveckling där djup kunskap, vildsint kreativitet, kritiska samtal och kollegialt ansvar kastas på sophögen. Denna utveckling kan inte, och får inte, fortsätta. Då rycker vi undan mattan för mänskliga framsteg och ett civiliserat samhälle. Det är hög tid att försvara de värden som akademin har stått för sedan lång tid tillbaka – inte för att de är traditionella, utan för att de är det modernaste vi har.