Kommunala besluts- och planeringsprocesser omfattar till olika grad särskilda åtgärder (kompensation), som syftar till att moderera konsekvenserna av en föreslagen förändring på befintliga värden i kultur- eller naturmiljö. Förutom det etablerade samrådsförfarandet, som beskrivs i Plan- och Bygglagen, PBL (SFS 2010:900), aktiveras två andra lagrum, dels Kulturmiljölagen, KML (SFS1988:950), som värnar värden i kulturmiljöer, dels Miljöbalken, MB (SFS1998:808), som skyddar värden i naturmiljöer. Medan PBL och KML hanterar kulturmiljövärden under allmänna skrivningar om hänsyn och varsamhet i förhållande till omgivande bebyggelse, innehåller MB tydliga föreskrifter att påtagliga skador på riksintressanta kultur- och naturmiljövärden ska balanseras genom kompensatoriska strategier. Denna obalans skapar en otydlighet i hanteringen av kulturmiljövärden i kommunala besluts- och planeringsprocesser.
Inom ramen för ett forskningsprojekt kring begreppen kompensation och styrmedel, finansierat under 2014 av Riksantikvarieämbetet, RÄA, inbjöds sju planerare med erfarenhet av kommunal planering till en workshop för att diskutera begreppens innebörd närmare. Workshoppen genomfördes på Arkitekturskolan, KTH, och i diskussionen deltog även åtta deltagare, knutna till forskningsprojektet. Deltagarnas professionella bakgrund var en form av en arkitektkompetens: 4 deltagare var utbildade till arkitekt med specialisering på hus- eller stadsbyggnad, 2 landskapsarkitekter, 1ingenjör, 2 deltagare var arkeologer samt 1 bebyggelseantikvarie. Fem deltagare hade forskarkompetens inom arkeologi, arkitektur och samhällsplanering. Syftet med workshoppen var att diskutera praktikens förståelse av begreppen i olika kommunal besluts- och planeringsprocesser. Som ett pedagogiskt exempel användes besluts- och planeringsprocessen för åren 2009-2013 kring Ångfärjestationen i Helsingborg, belägen i Stortorgets förlängning och med utsikt över sundet. Kompensation och styrmedel diskuterades under 5 timmar i två olika sammanhang, dels deltagarnas egna tidigare erfarenheter av sådana kompensatoriska åtgärder, dels speglat genom den utvalda skånska fallstudien.
Workshoppen ger underlag för fem huvudsakliga slutsatser kring kompensation och styrmedel i samband med kulturmiljövärde i kommunala besluts- och planeringsprocesser: (1) Begreppen är beroende av ett sammanhang, en kontext, för att bli användbara och operationella. (2) Kompensation och styrmedel är mindre kända i förhållande till besluts- och planeringsprocesser, som handlar om ingrepp i bebyggelsemiljöer med kulturmiljövärden. (3) Kompensation och styrmedel avseende kulturmiljö behöver skräddarsys genom ett scenariotänkande, som lyfter fram konsekvenser av att anpassa eller bevara kulturmiljövärden i en förändringssituation. (4) Kompensation och styrmedel hänger samman med en problematik som måste bearbetas från de tidigaste skedena av en kommunal besluts- och planeringsprocess. (5) Kompensation sträcker sig från att vara rena ekonomiska transaktioner för förlust av värden till sin enklaste form, till att bli kompensatoriska styrmedel, som detaljerar användning och utformning av bebyggelse inom en intressant kulturmiljö på en övergripande nivå.