Avhandlingen analyserar narrativ om queer partnermigration, dvs en familjebandsmigration i vilken en av de två personerna i ett parförhållande migrerar för att de två ska kunna leva i samma land och i vilken de två individerna queerar migrationen på så sätt att de har en icke-normativ sexualitet och/eller könsidentitet. Syftet med studien är att undersöka hur queera partnermigranter och deras svenska partners upplever migrationsprocessen – vilken pågår även efter att den administrativa processen är avslutad – genom att analysera de känslor som uppstår i processen. Studien är ett bidrag till forskning om så väl privilegierad migration som intim migration.
I fokus står det queera partnermigrationsförhållandet och vad känslor ”gör” med detta förhållande, men också hur känslor strukturerar migrationsprocessen på olika sätt. Studien analyserar det arbete tre olika känslor – kärlek, förlust och tillhörighet – gör i migrationsprocessen och hur detta arbete beskrivs i deltagarnas narrativ. Migrantdeltagarna i studien kommer från olika delar av världen (Afrika, Europa, Latinamerika och Nordamerika), vilket gör det möjligt att analysera vad känslor gör i den här specifika migrationsprocessen utifrån nationalitet, och specifikt närhet till västerländskhet, ras och språkbakgrund samt hur privilegier kopplade till dessa positioner spelar in i processen.
Avhandlingen är en etnografisk intervjustudie där både migranter och svenska partners har intervjuats. Intervjumaterialet består av en blandning av parintervjuer och enskilda intervjuer.
Genom att använda affektteorier och queer fenomenologi visar avhandlingen hur det arbete känslor utför i migrationsprocesser är kopplat till könsidentitet, sexuell identitet, ras och vithet, nationalitet, upplevd närhet till västerländskhet, klass, språk och det migrationsnarrativ den migrerande partnern är inskriven i (eller inte) genom det land den migrerat från. Detta analyseras i relation till de teoretiska ramverken trassel (entanglement), homonationalism och intimt medborgarskap.
I analysen framkommer att känslor strukturerar migrationsprocessen för både mer privilegierade och mindre privilegierade migranter men på olika sätt. Förståelsen av vem som ”är” en migrant och beredskapen för de känslor som uppstår i migrationsprocessen är till stor del kopplade till de positioner som nämns ovan samt de privilegier migranten har tillgång till genom dessa. Genom att fokusera på känslor och vad dessa gör visar studien också att migrationsprocessen påverkar den icke-migrerande partnern genom att denna förutsätts utföra känsloarbete för att ”göra” den migrerande partnern ”svensk.” Samtidigt blir den icke-migrerande partnern själv, genom sin migrerande partner, riktad på ett sätt som gör den lite mindre ”svensk”, vilket bidrar till att också den icke-migrerande partnerns liv ”stoppas” på sätt den vanligtvis inte tidigare upplevt. Studien visar vidare på hur migrationsprocesser producerar ojämlikhet och de svårigheter som då uppstår när paren försöker leva upp till det jämlika svenska idealförhållandet.
Intervjuerna är analyserade som narrativ och både narrativ och berättande är genomgående viktiga i avhandlingen, inte bara som metod utan också som avhandlingens form och en slags struktur som organiserar texten. Skrivande (att skriva tillgängligt och intressant) och läsande (att skriva på ett sätt som inbjuder till öppet och aktivt läsande) är viktiga aspekter i avhandlingen.