Syftet med denna studie är att undersöka vilken uppfattning elever i årskurs nio har om hälsa. Ämnet Idrott och hälsa bedrivs på olika sätt och syftet med studien är även att få en klarare bild över hur eleverna upplever att de arbetar med hälsa i undervisningen. Genom intervjuer vill vi höra elevernas tankar och erfarenheter om hälsa och vad de skulle vilja lära sig mer om. Vi vill även veta vad de tycker är viktigt för att kunna påverka sin framtida hälsa.

Background: Student participation in curriculum negotiation has been widely regarded as beneficial for student engagement, motivation, and learning. Within the physical education (PE) context however, several scholars claim that these benefits are seldom realized. Interestingly, most investigations into curriculum negotiation in PE focus on teacher actions and behavior. Investigations of students' actions in curriculum negotiation are rare. Further, while much of the literature claims curriculum negotiation is potentially beneficial for student learning, few of the conceptual and analytical frameworks utilized within previous PE literature are based on explicit learning theories.

Purpose: The purpose of this paper is to explore student participation in curriculum negotiation in Norwegian PE through the lens of an explicit learning theoretical perspective.

Method: A 10th grade class with 23 students (age 15-16) and an 8th grade class with 30 students (age 13-14) from 2 different schools, and their respective teachers were recruited for the project. Within these classes, participatory observation, video observations, and stimulated recall interviews were conducted to produce empirical material related to curriculum negotiation. The material then underwent qualitative thematic analysis where select parts of John Dewey's educational philosophy were used as the analytical framework.

Results and discussion: With a basis in the analytical framework developed from Deweyan educational philosophy, the results show that students within the two contexts participate in both explicit and implicit forms of curriculum negotiation. Explicit curriculum negotiations to a large degree appear to be governed by the teachers and are deemed by teachers to be part of strategies for upholding Norwegian legislations and recommendations for including students in curricular decision-making. While not as easily noticeable, implicit forms of negotiations were more prominent within the explored contexts. The analysis also suggests that from a Deweyan perspective, possibilities to increase learning through curriculum negotiations occur when teachers notice, help, and guide students in their own reflective processes surrounding how to act in PE. Such pedagogical action makes implicit negotiations occurring more explicit, and explicit negotiations more intelligent.

Study Design Randomized controlled trial. Background Low back pain is a common disorder. Patients with low back pain frequently have aberrant and pain-provocative movement patterns that often are addressed with motor control exercises. Objective To compare the effects of low-load motor control (LMC) exercise and those of a high-load lifting (HLL) exercise. Methods Seventy participants with recurrent low back pain, who were diagnosed with nociceptive mechanical pain as their dominating pain pattern, were randomized to either LMC or HLL exercise treatments. Participants were offered 12 treatment sessions over an 8-week period. All participants were also provided with education regarding pain mechanisms. Methods Participants were assessed prior to and following treatment. The primary outcome measures were activity (the Patient-Specific Functional Scale) and average pain intensity over the last 7 days (visual analog scale). The secondary outcome measure was a physical performance test battery that included 1 strength, 3 endurance, and 7 movement control tests for the lumbopelvic region. Results Both interventions resulted in significant within-group improvements in pain intensity, strength, and endurance. The LMC group showed significantly greater improvement on the Patient-Specific Functional Scale (4.2 points) compared with the HLL group (2.5 points) (P<.001). There were no significant between-group differences in pain intensity (P = .505), strength, and 1 of the 3 endurance tests. However, the LMC group showed an increase (from 2.9 to 5.9) on the movement control test subscale, whereas the HLL group showed no change (from 3.9 to 3.1) (P<.001). Conclusion An LMC intervention may result in superior outcomes in activity, movement control, and muscle endurance compared to an HLL intervention, but not in pain intensity, strength, or endurance.

BACKGROUND: Low back pain (LBP) is a common pain problem in powerlifters. There is a lack of evidence to guide powerlifters and health-care professionals in understanding the role of powerlifting in the development of LBP and treatment of injuries in powerlifters. This study aimed to describe functional impairments and patho-anatomical findings in eight powerlifters with and without LBP. METHODS: First, four powerlifters with LBP were recruited. Each powerlifter was then matched with a pain-free lifter (Control) by age, Body Mass Index and competition weight class. They all performed physical performance tests and were examined with magnetic resonance imaging. Four weeks prior to the examination the powerlifters also recorded training load. Powerlifters with LBP were also examined by a physiotherapist in order to define their pain and impairments. RESULTS: The four male powerlifters with LBP had a nociceptive pain associated with non-ideal squatting technique, higher flexibility in their lumbar spine than in their hips and patho-anatomical findings such as degenerated discs (four), spondylolysis (one) and spinal stenosis (one). However, the controls also showed similar functional impairments and patho-anatomical findings. CONCLUSIONS: Powerlifters with and without LBP show similar functional impairments and patho-anatomical findings. However, powerlifters' LBP seems associated with pain during movement and loading of the lumbar spine. The association and causation between specific functional impairments, patho-anatomical findings and LBP in powerlifters has to be further investigated in studies including more participants.

The aims of the study were (1) to investigate the effects of participation in low impact body conditioning classes on physical fitness in sedentary women at different ages and (2) to examine the correspondence between physical self-concept and participation in, and fitness change after, the participation. Ninety-two sedentary women (mean age 44.2 years) participated in 11-weeks of bi-weekly classes that included cardiovascular, strength, core, endurance and mobility exercises, all performed in synchrony with music. Cardiorespiratory fitness, maximal lifting strength, mobility and balance tests were performed pre- and post the exercise period and the short-form Physical Self-Description Questionnaire (PSDQ-S) was completed. Zero-order Spearman correlation analyses showed that women who rated the PSDQ-S dimension Sport competence higher participated in a larger number of sessions (rs=0.24, p=0.040). At post-tests, all participants had increased their balance, the participants aged 20-34 years had increased their lifting strength, and the participants aged 35-65 years had increased their cardiorespiratory fitness and mobility. Most PSDQ-S dimensions did not affect performance change, but the perception of being physically active was related to increased cardiovascular fitness. We conclude that women with a sedentary lifestyle who wish to increase their physical capacity benefit from music exercise and that inquiries about perceived sport competence and physical activity can improve recommendations made by strength and conditioning professionals.

Previous research shows that enacting a new curriculum is a complex process. Teachers can be enthusiastic and committed to new curricular objectives, but they can also experience frustration and disappointment. Scholars have suggested that teachers who perceive lack of support, or tensions between their personal philosophies and the educational principles underpinning a new curriculum, struggle to enact new curricula in line with their intent. Our purpose in this article is to illustrate how two Physical Education (PE) teachers experienced the enactment of a new official curriculum. An action research approach was used as design of the study. Researchers cooperated with two PE teachers for 18 months. The empirical material consisted of 50 sets of field notes from the two teachers' teaching lessons, transcripts from one semi-structured qualitative interview with both teachers following the completion of the school year. The material also consisted of reflection logs produced by the teachers containing written notes about their experiences of the curriculum enactment. We used literature on educational change (Fullan, M., & Hargreaves, A. (1991). What's worth fighting fore? Working together for your school. Ontario Public School Teachers' Federation) as our theoretical framework. Our findings show that the teachers experienced the curriculum enactment in contradictory ways. Shifting from previous PE practices that focused on sports activities and emphasized teacher instruction, to pedagogical practices informed by the new PE curriculum (including sociocultural perspectives of learning and assessment), led to uncertainty, surprise, satisfaction, as well as distrust. Our findings also showed that the teachers' experiences of the enactment were influenced by perceived gender biases. We argue that teachers' beliefs and the teaching culture were particularly influential dimensions regarding the two PE teachers' experiences of the curriculum enactment. Practitioners and researchers attempting curriculum enactment in the future should pay careful attention to such dimensions, especially given that tensions and uncertainty often occur during any educational change.

Syfte

Syftet med arbetet är att, utifrån ett tränarperspektiv, undersöka varför tjejer i de övre tonåren väljer att sluta med fotboll som föreningsidrott. Ytterligare ett syfte är att undersöka tränares syn på avhopp bland tjejer i de övre tonåren och hur man kan arbeta för att behålla tjejerna ännu längre inom fotbollsföreningarna.

1. Varför slutar tjejer i de övre tonåren med fotboll som föreningsidrott?

2. Hur kan tränare fortsatt motivera tjejer i de övre tonåren till vidare spelande?

Metod

Metoden som använts är kvalitativ och det har genomförts 5 intervjuer av semistrukturerad karaktär. Undersökningspersonerna har tagits fram genom kontakt med 5 olika klubbar i Stockholmsområdet. Sedan analyserades intervjuerna utifrån narrativ och induktiv analysmetod. Intervjuerna analyserades utifrån två olika teoretiska utgångspunkter, Antonovskys (1991) teori om känsla av sammanhang och Lars – Magnus Engströms (2014)teori om prestationspraktiken.

Resultat

Resultatet som presenteras i den första frågeställningen är att tjejer i de övre tonåren slutar med fotboll som föreningsidrott av flera olika skäl. Exempelvis brist på tillhörighet, glädje, motivation och prestationsångest. Samtliga undersökningspersoner var överens om att tjejer i de övre tonåren som utövar fotboll är i ständigt behov av att känna sig och bli motiverade. I den andra frågeställningen pratade undersökningspersonerna om att ständigt jobba med kortoch långsiktiga mål med sin grupp, nivåanpassa träning och match – mäta sig med jämbördiga. Slutligen pratade samtliga om att relationer är viktigt, att ha bra relationer med sina spelare leder i de flesta fall, enligt intervjupersonernas upplevelse, till att tjejer i de övre tonåren fortsätter spela.

Slutsats

Studiens slutsats är att tränare på olika sätt behöver arbeta med motivationen hos tjejer i deövre tonåren och att detta behöver göras genom relationellt arbete. För att behålla tjejer i de övre tonåren inom fotbollen ställs det krav på att tränare är medvetna om hur hög andel som hoppar av i de övre tonåren samt vilka faktorer som leder till avhopp. Vidare behöver arbetet vara främjande och pågå ständigt för att förhindra att motivationen hos tjejer i de övre tonåren sjunker.

Syfte

Denna studie syftar till att undersöka hur personer som är verksamma inom NIU positionerar sig till verksamhetens urval- och antagningsprocess i relation till elitföreningars påverkan. Vidare kommer denna studie handla om att skapa bättre förståelse kring området genom tre forskningsfrågor.I frågeställningarna använder vi oss av begreppet ’legitimera’ vilket här är synonymt med ’respondenternas berättelser’.

Frågeställningar

1. Hur legitimerar personer som är verksamma inom NIU verksamheten?

2. Hur legitimerar personer som är verksamma inom NIU urval- och antagningsprocessen till NIU?

3. Hur legitimerar personer som är verksamma inom NIU elitklubbarnas involvering?

Metod

Studien utgår från en kvalitativ forskningsansats där semistrukturerade intervjuer var tillvägagångssättet för datainsamling. Vi valde att utgå från ett målinriktat och strategiskt urval när vi valde ut respondenter till vår undersökning. Analys av datainsamlingen genomfördes på två olika sätt, via induktivt perspektiv och narrativ analys. Som teoretiskt ramverk för analys har vi använt sig av positioneringsteorin.

Resultat

Vi valde att kategorisera resultatet baserat på tre centrala teman; den första handlade om att verksamheterna var elitförberedande. Den andra handlade om elitförberedande urval och antagningsprocess, där uttagningen fokuserade främst på de fotbollsmässiga kunskapen hos de sökande. Tredje temat handlade om elitföreningarnas påverkan på verksamheterna som ett försök att gynna sin egen verksamhet.

Slutsats

För att verksamheten, antagningen och urvalet ska betraktas som elit är elevernas fotbollskompetens den enskilt viktigaste aspekten. Vi såg ett intresse från klubbarna att påverka verksamheterna ekonomiskt, kommersiellt och sportsligt.

The treatment of painful chronic tendinopathy is challenging. Multiple non-invasive and tendon-invasive methods are used. When traditional non-invasive treatments fail, the injections of platelet-rich plasma autologous blood or cortisone have become increasingly favored. However, there is little scientific evidence from human studies supporting injection treatment. As the last resort, intra- or peritendinous open or endoscopic surgery are employed even though these also show varying results. This ESSKA basic science committee current concepts review follows the first part on the biology, biomechanics and anatomy of tendinopathies, to provide a comprehensive overview of the latest treatment options for tendinopathy as reported in the literature.

Proximal patellar Tendinopathy, commonly denominated as Jumper´s Knee, is widely considered to be a challenge to treat (Abat et al. in J Exp Orthop. 3:34, 2016). The treatment of patellar tendinopathy focuses on reducing if not eliminating the pain and improving function. At present, there are a several distinct treatments oriented to that end, and a “gold-standard” treatment might be in sight. (Abat F, Alfredson H, Cucchiarini M, Madry H, Marmotti A, Mouton C, Oliveira JM, Pereira H, Peretti GM, Spang C, Stephen J, van Bergen CJA, de Girolamo L. Current trends in tendinopathy: consensus of the ESSKA basic science committee. Part II: treatment options. J Exp Orthop. 2018 Sep 24;5(1):38. https://doi.org/10.1186/s40634-018-0145-5.)

Chronic painful tendinopathy is common in elite and recreational athletes and in sedentary subjects; all may have to stop or decrease their level of physical activity [1, 2]. Midportion Achilles tendinopathy and for the younger and heavy loading population also patellar tendinopathy are problematic injuries. However, recent research on innervation patterns histopathology and pain mechanisms in Achilles and patellar tendons has led to an increased knowledge about the chronic painful tendon [3–6].

Inledning: Studien ger en övergripande bild av hur psykisk ohälsa har blivit ett allt vanligare tillstånd bland barn och unga. Därtill är flickor i tonåren en särskilt utsatt grupp med högre förekomst av psykisk ohälsa främst på grund av samhällets påtryckande normer och värderingar kring utseende. Forskning visar att det finns ett samspel mellan den psykiska ohälsan och kroppsmissnöjet och eftersom flickor i tonåren till stor del vistas i skolan är det av stor vikt att utforska hur skolan arbetar med den utsatta gruppen. Syfte: Studiens syfte var att utforska hur idrottslärare uppfattar att de arbetar med temat kroppsbild bland flickor i högstadiet. Detta för att öka förståelsen för möjliga faktorer som kan påverka kroppsbilden bland flickor i tonåren. Metod: För att kunna besvara studiens syfte valdes ett kvalitativt metodval i form av enskilda semistrukturerade intervjuer där totalt 10 deltagare fick representera resultatet. Resultat: Resultatet bygger på idrottslärarnas upplevelser och tankar kring hur de bör arbeta med ämnet kroppsbilder bland flickor. Då det inte finns några riktlinjer inom läroplanen för hur idrottslärare bör arbeta med problematiken behövs därför folkhälsoarbetet inriktas på att undersöka behovet hos målgruppen så idrottslärarens arbetssätt kan utvecklas. Konklusion: På grund av den begränsade forskningen finns det ett behov för att vidare studera kroppsuppbild utifrån en kvalitativ och kvantitativ aspekt för att ge en tydligare bild av idrottslärarens arbetssätt.

Majoriteten av idrottsskador inklusive skada på främre korsbandet (Anterior Cruciate Ligament, ACL) uppstår i slutet av träning/tävling när personen tenderar att vara trött. Nuvarande funktionstest inför återgång till idrott efter skada utvärderar ofta individens hoppförmåga i ett icke-uttröttat tillstånd.

Syfte: Syftet med följande studie var att se huruvida prestationen i två olika enbenshopp kunde skilja sig mellan före och efter 25 minuters löpning, varav 15 minuter på hög-intensiv nivå och om hopprestationen skiljer sig mellan oskadade och ACL-opererade kvinnor.

Metod: Totalt deltog 8 friska kvinnor, utan pågående besvär från nedre extremitet samt 6 färdigrehabiliterade ACL-opererade kvinnor som återgått till sin tidigare aktivitetsnivå. Deltagarna genomförde tester vid två olika tillfällen. Ett Pre-test-tillfälle då inträning av distans- och cross-overhopp samt ett max-pulstest (HR^max) på löpband utfördes. Ett Test-tillfälle där respektive hopp utfördes före och efter cirka 25 minuters löpning varav 15 minuter var på hög-intensiv nivå (>RPE 15 eller >85 % av HR^max). Total distans mättes, registrerades och analyserades för två godkända hopp per ben, tillstånd och hopptyp. Antal hopp-försök per ben och hopp registrerades. Ett symmetri index (LSI) beräknades för att bedöma om det förelåg en normal eller onormal sidoskillnad.

Resultat: Cross-overhoppet var signifikant kortare efter löpning jämfört med före. Samma resultat syntes inte för distanshoppet. Ingen skillnad fanns mellan grupperna i hopplängd eller LSI-värden, före eller efter löpning. Ingen onormal sidoskillnad syntes före eller efter löpning i något utav hoppen. ACL-skadade behövde signifikant fler hoppförsök på det opererade benet i uttröttat tillstånd jämfört med det icke-opererade och jämfört med oskadade för att uppnå två godkända hopp.

Slutsats: Cross-overhoppet försämrades av löpningen och kan därför sägas vara känsligt nog att kunna skilja uttröttat från icke-uttröttat tillstånd hos båda grupperna. Samma resultat syntes inte för distanshoppet. Det uttröttningsprotokoll och de hopptester som utfördes kunde inte frambringa några större förändringar eller olika sidoskillnader mellan färdigrehabiliterade ACL-opererade kvinnor som återgått till sin tidigare aktivitetsnivå och oskadade, generellt fysisk aktiva kvinnor. Viss osäkerhet kan ha funnits kvar hos det tidigare skadade benet eftersom fler hoppförsök krävdes i uttröttat tillstånd på det opererade benet jämfört med det icke-opererade benet eller jämfört med oskadade deltagare för båda hopptyperna.

Bakgrund: Subacromiell smärta är ett vanligt problem inom olika idrotter. Träning är den behandling som bör väljas i första hand vid subacromiell smärta, men konsensus saknas om vilken träning, övning eller belastning som är att föredra. På sociala medier cirkulerar övningen shoulder dislocation exercise och den påstås ha en bra effekt på axelsmärta, vilket är påståenden utan tydlig vetenskaplig förankring.

Syfte: Att undersöka effekter av shoulder dislocation exercise på smärta, rörlighet, aktivitetsbegränsning och generellt skattad axelhälsa hos vuxna individer med subacromiell smärta som tränar styrkelyft.

Metod: En single-subject studie med A-B design genomfördes på fem individer med subacromiell smärta och som tränar styrkelyft sedan sex månader. Baslinjemätningen (A) bestod av tre mättillfällen under en vecka. Utfallsmått för rörlighet var Apley’s scratch test, smärta utvärderades genom antal positiva provokationstester, aktivitetsnivå utvärderades med PSFS och generell axelhälsa utvärderades genom SRQ-S. Interventionsfasen (B) sträckte sig över sex veckor och innebar träning tre gånger i veckan fördelat på tio repetitioner och tre set. Resultaten redovisas genom två standardavvikelsemetoden (2SD-metoden) samt narrativt för varje individ.

Resultat: För fyra av fem studiedeltagare visades en statistiskt signifikant förbättring av rörligheten. För fyra av fem studiedeltagare visades kliniskt signifikant förbättring av aktivitetsbegränsningar. Ingen deltagare förbättrade sin generella axelhälsa, men samtliga deltagare minskade antalet positiva provokationstest för subacromiell smärta.

Slutsats: Shoulder dislocation exercise verkar ge en ökad axelrörlighet, en minskning av självvalda aktivitetsbegränsningar och minska antalet positiva provokationstest, men inte förbättra den generella axelhälsan hos styrkelyftstränande vuxna individer med subacromiell smärta. 

Syfte och frågeställningar: Syftet med denna studie var att kartlägga vilken typ av fysträning som bedrivs inom svensk konståkning idag.

· Vilken uppfattning har svenska tränare om styrketräning i praktiken? 

· Har åkarna samma uppfattning om styrketräning som tränarna eller skiljer det sig åt? 

· Vilken typ av styrketräning bedrivs idag enligt tränarna? 

· Vilken typ av styrketräning bedrivs idag enligt åkarna?

Metod: Syfte och frågeställningarna besvarades med hjälp av en digital enkätstudie skapad via webbtjänsten Google Drive, där kvantitativ och kvalitativ data samlas in om styrketräning och konståkning. Den kvantitativa datan har sammanställts och redovisats via Microsoft Excel 2018 i deskriptiv form, och den kvalitativa datan bearbetades genom en innehållsanalys.

Resultat: Både tränarnas och åkarnas uppfattning till styrketräning är mestadels positiva. Resultaten visar även att den generella uppfattningen om tung styrketräning är mer positiv hos åkarna än hos tränarna. Tränarna förespråkade plyometrisk- och powerträning i större utsträckning. När det gäller styrketräning med eller utan vikter, hade båda urvalsgrupperna samma uppfattning. De tyckte att en kombination av båda är bäst för att det ska gynna konståkare. Dock uppger åkarna att de sällan eller aldrig använder sig av vikter vid styrketräning, och de har främst gemensam fysträning. Tränarna menade på att man hade en kombinerad fysträning av gemensamma och individuella pass. Det som också skiljde sig åt mellan grupperna var att tränarna uppgav i högre grad att de genomförde träning inriktat på styrka i gymmet, jämfört med åkarna. Åkarna uppger att de främst var utomhus eller inne i ishallen. 

Slutsats: Denna studie har ett begränsade antal svar i relation till de 145 konståkningsklubbar som finns i Sverige. Resultaten visar att tränarna generellt har en positiv uppfattning om styrketräning, likt åkarna. Tränarna och åkarna har även en liknande uppfattning om vilken typ av träning som bedrivs, kopplat till litteraturen. Det tycks finnas skillnader om hur användningen av olika styrketräningsformer kan användas för att gynna konståkarnas utveckling på isen. Det skulle behöva genomföras en större undersökning inom området styrketräning för konståkare. Detta för att skapa möjligheter för SKF och konståkningsklubbar att stäva mot de eventuella åtgärder som finns. 

Idrottslärarutbildningen har historiskt beskrivits som starkt traditionsbunden där praktiskafärdigheter har varit en del av det huvudsakliga målet med utbildningen. I takt med tiden harutbildningen genomgått en akademisering där teoretiska innehåll och forskningsfält har fåttallt större utrymme. På grund av utbildningens starka prägel av tradition lever uppfattningenom att praktisk kunskap är den mest värdefulla till viss del fortfarande kvar, trotsutbildningens numera teoretiska karaktär. Därav är syftet med denna studie att undersökavilka perspektiv som konkurrerar om att göra anspråk på undervisningstiden. Vidare ämnar viundersöka vilka didaktiska konsekvenser som riskerar inträffa till följd av den praktisk lagdaidrottslärarstudenten och en alltmer akademiserad utbildning. Som ett resultat avakademiseringen har flera kritiska perspektiv velat få mer utrymme på PETE. Dessaperspektiv ämnar vi undersöka och redogöra för i resultatdelen.

Som metod för arbetet genomfördes en systematisk litteraturstudie. En systematisklitteraturstudie karaktäriseras av att kritiskt granska, systematiskt söka och sammanställalitteratur inom ett avgränsat område för att skapa en ny syntes av tidigare studiers data.Resultatet av studien identifierade följande kritiska perspektiv: Social justice, Genderequality, Interkulturell kompetens och Models based practice. Dessa perspektiv beskrivs idagsläget inte få tillräckligt mycket utrymme på utbildningen. I diskussionen analyserar viresultatet utifrån en didaktisk triangel och identifierar vilka didaktiska konsekvenser somriskerar inträffa till följd av en praktisk lagd idrottslärare och en alltmer akademiseradutbildning. Efter studien kunde vi komma till slutsatsen att idrottslärare riskerar fleradidaktiska utmaningar i sitt kommande yrkesliv. Om studenten inte värderar de kritiskaperspektiven under utbildningens gång riskerar både eleven och innehållet att drabbas.

Using a three-wave prospective cross-lagged panel design, the study examined six-month stability of burnout, self-compassion and social support among sports coaches in terms of measurement invariance, mean-level change, rank-order stability, and structural stability. The participating coaches (N = 422; Mage = 44.48, SD = 11.03) completed an online questionnaire measuring self-compassion, social support, coach burnout and demographics at baseline and two follow-ups at three months and six months. The various forms of stability were assessed using structural equation modeling. There was no significant mean-level change in burnout, self-compassion, or social support, and all three constructs exhibited measurement invariance. Rank-order stability remained relatively high, ranging from .78 to .94 across the three time points. For all three constructs, covariances between latent factors were invariant over time, indicating high structural stability. While self-compassion and social support were positively related, both were negatively related to coach burnout. These results confirm the importance of preventing and addressing symptoms of burnout, low self-compassion and poor social support in sports settings.

Using a three-wave prospective cross-lagged panel design, the study examined six-month stability of burnout, self-compassion and social support among sports coaches in terms of measurement invariance, mean-level change, rank-order stability, and structural stability. The participating coaches (N = 422; Mage = 44.48, SD = 11.03) completed an online questionnaire measuring self-compassion, social support, coach burnout and demographics at baseline and two follow-ups at three months and six months. The various forms of stability were assessed using structural equation modeling. There was no significant mean-level change in burnout, self-compassion, or social support, and all three constructs exhibited measurement invariance. Rank-order stability remained relatively high, ranging from 0.78 to 0.94 across the three time points. For all three constructs, covariances between latent factors were invariant over time, indicating high structural stability. While self-compassion and social support were positively related, both were negatively related to coach burnout. These results confirm the importance of preventing and addressing symptoms of burnout, low self-compassion and poor social support in sports settings.

Syfte och frågeställningar: Syftet med den här studien var att i ett mångkulturellt område undersöka idrottslärarens och idrottsledarens inställning till samverkan inom Idrottslyftet. Frågeställningar var följande:

1. Vilka hinder respektive möjligheter upplever idrottsläraren med samverkan?
2. Vilka hinder respektive möjligheter upplever idrottsledaren med samverkan?

 Metod: Undersökningens underlag bestod av intervjuer vilka har studerats med en kvalitativ metod. Urvalet utgjordes av tre idrottslärare och tre idrottsledare verksamma i mångkulturella områden. Materialet transkriberades och analyserades utifrån ad hoc-metoden.

Resultat: Idrottslärarna ser samverkan som ett sätt att ge elever möjlighet att komma i kontakt med föreningsidrotten. Svårigheter som idrottslärarna upplevde där brister finns berör ledarbiten.

Idrottsledarna ser samverkan som en möjlighet att möta och rekrytera barn i deras föreningsverksamhet. De ser samverkan som ett sätt för barnen att komma i kontakt med idrotten. Svårigheter som idrottsledarna nämnde gällde sådant som berör planering och tidsramar.

Slutsats: Både idrottslärarna och idrottsledarna är generellt positiva till samverkan. Samverkan fyller en funktion och anses ha ett stort värde för de barn som inte har habitus att vara fysiskt aktiva på fritiden och/eller som har svårt att få kontakt med idrottsföreningarna. Samverkan fyller dessutom en funktion hos idrottsföreningar eftersom detta leder till nyrekryteringar i deras verksamhet. Eleverna och idrottsföreningarna vinner alltså på samverkan vilket blir ett lyft för idrotten. Men både idrottslärarna och idrottsledarna anser att det finns brister med systemet. Brister som är kopplade till de tidsramar som tillåts inom samverkan.

Friluftsliv blir ett allt större ämne i skolan i Sverige. Det är ett ämne som ska uppta en tredjedel av ämnet Idrott och Hälsa enligt läroplanen. I denna kvantitativa undersökning har det framkommit att de flesta idrottslärare anser att de har tillräckligt med materiella resurser för att undervisa i friluftsliv. Dock gäller inte detta när det kommer till elevernas material hemifrån. Lärarna känner att de har tillräckligt med kunskap för att undervisa i ämnet och de flesta anser att de inom närområdet till sin skola har möjlighet att undervisa i friluftsliv. När det kommer till hur skolan och kollegorna jobbar med eller emot lärarna så svarade en liten majoritet att de ansåg att skolorna jobbar för att de som idrottslärare ska lyckas med vad som står i läroplanen angående friluftsliv. När det kom till om kollegor var med vid planering och genomförandet utav idrottsaktiviteter anser de flesta respondenterna att de får hjälp av sina kollegor när det kommer till planering och genomförande av friluftsaktiviteter. 

Fotboll är en högintensiv sport med intermittent arbete och har höga krav på den aeroba förmågan. För att utveckla den aeroba förmågan hos fotbollsspelare används ofta small sided games (SSG). Träningsmetoden liknar match men spelas på mindre yta med färre spelare. I ett idrottssammanhang visar tidigare forskning på samband mellan inre motivation och större upplevd glädje till aktiviteten, så även uthållighet i att utföra aktiviteter till hands. Detta kan komma att påverka idrottares utveckling samt prestation. Studien jämförde yttre fysisk belastning (Total distans (TD), sprintlöpningar (SL), höghastighetslöpningar (HHL), accelerationer (ACC) och deaccelerationer (DEC) i SGG mellan olika planstorlekar och antal spelare. Vidare undersöktes om spelarnas typ av motivation skiljde sig mellan uppläggen, samt om samband mellan motivationsformerna och yttre fysisk belastning fanns. Sjutton fotbollsspelare (18 ± 1 år) från ett pojklag deltog i studien. Global Positioning System data samlades in via Polar Team Pro applikation som tilldelades av fotbollsklubben. Planstorlek för uppläggen var 7 mot 7(7vs7); 50m x 35-45m, 4 mot 4(4vs4); 32m x 20m. Distansen var längre i SSG 7vs7 än i SSG 4vs4 (p <0.05), spelare gjorde även fler accelerationer (p <0.05) såväl som deaccelerationer (p <0.05) i SSG 7vs7. En enkät baserad på Situational Motivation Scale (SIMS) användes för att identifiera spelarnas motivationsform; Inre motivation, identifierad reglering, extern reglering och amotivation. Resultatet visade inga signifikanta skillnader i motivationsform mellan SSG 7vs7 och SSG 4vs4. Resultatet visade ett signifikant negativt samband mellan amotivation och TD i SSG 7vs7, samt ett mellan identifierad reglering och SL i SSG 7vs7. Studien visar att olika upplägg av smålagsspel påverkar den yttre fysiska belastningen hos unga fotbollsspelare på olika sätt samt att spelarnas motivationsform kan påverka utfallet av träningen och utvecklingen. Vidare krävs mer forskning på unga fotbollsspelare för att säkerställa pålitliga resultat.  

The purpose of this study is to examine how participating in an international research project (IRP) can impact the way early-career academics (ECAs) perceive academia and thus their professional identity development. Based on neoinstitutional theory, we examine autoethnographic memory stories of six ECAs within sport management who participated in an international research project (IRP). These ECAs experienced an important professional socialization process into the institutional logics of sport management academia. We found that the academics' perception of doing research was influenced by reflection processes of and within the prevailing logics of the organizational field of sport management academia. ECAs benefit from participating in IRPs as they foster the ability to develop career decisions that will benefit them personally and professionally. The paper highlights opportunities of IRPs in contributing to transferable skill development for ECAs and concludes with recommendations for doctoral students and educators.

Background: Neighborhood environment studies of physical activity (PA) have been mainly single-country focused. The International Prevalence Study (IPS) presented a rare opportunity to examine neighborhood features across countries. The purpose of this analysis was to: 1) detect international neighborhood typologies based on participants' response patterns to an environment survey and 2) to estimate associations between neighborhood environment patterns and PA. Methods: A Latent Class Analysis (LCA) was conducted on pooled IPS adults (N=11,541) aged 18 to 64 years old (mean=37.5 +/- 12.8 yrs; 55.6% women) from 11 countries including Belgium, Brazil, Canada, Colombia, Hong Kong, Japan, Lithuania, New Zealand, Norway, Sweden, and the U. S. This subset used the Physical Activity Neighborhood Environment Survey (PANES) that briefly assessed 7 attributes within 10-15 minutes walk of participants' residences, including residential density, access to shops/services, recreational facilities, public transit facilities, presence of sidewalks and bike paths, and personal safety. LCA derived meaningful subgroups from participants' response patterns to PANES items, and participants were assigned to neighborhood types. The validated short-form International Physical Activity Questionnaire (IPAQ) measured likelihood of meeting the 150 minutes/week PA guideline. To validate derived classes, meeting the guideline either by walking or total PA was regressed on neighborhood types using a weighted generalized linear regression model, adjusting for gender, age and country. Results: A 5-subgroup solution fitted the dataset and was interpretable. Neighborhood types were labeled, "Overall Activity Supportive (52% of sample)", "High Walkable and Unsafe with Few Recreation Facilities (16%)", "Safe with Active Transport Facilities (12%)", "Transit and Shops Dense with Few Amenities (15%)", and "Safe but Activity Unsupportive (5%)". Country representation differed by type (e. g., U. S. disproportionally represented "Safe but Activity Unsupportive"). Compared to the Safe but Activity Unsupportive, two types showed greater odds of meeting PA guideline for walking outcome (High Walkable and Unsafe with Few Recreation Facilities, OR=2.26 (95% CI 1.18-4.31); Overall Activity Supportive, OR=1.90 (95% CI 1.13-3.21). Significant but smaller odds ratios were also found for total PA. Conclusions: Meaningful neighborhood patterns generalized across countries and explained practical differences in PA. These observational results support WHO/UN recommendations for programs and policies targeted to improve features of the neighborhood environment for PA.

Den ultimata indikatorn på ett fotbollslags prestation är matchresultatet som beror på balansen av gjorda och insläppta mål. Syftet med studien var att analysera de allsvenska herrlagens målproduktion under säsongen 2010. Detta för att undersöka de svenska elitlagens förekomst av gjorda och insläppta mål över matchtid. Ytterligare syfte var att undersöka om framgångsrika och mindre framgångsrika lag uppvisar olika mönster gällande dessa parametrar. Samtliga 240 matcher, totalt 600 mål, från säsongen 2010 studerades på förekomst av mål över matchtid. Målen kategoriserades lagvis i åtta stycken tidsperioder. Lagen delades även in i tre olika grupper beroende på tabellplacering. Resultaten baserat på samtliga lag visade signifikant större andel gjorda mål under den andra halvleken jämfört med den första, 55,2% mot 44,8% (p<0,05). Inga signifikanta skillnader mellan 15-minutersperioderna kunde ses. Däremot sågs signifikanta skillnader mellan 15-minutersperioderna inom de olika grupperna. Topplagen uppvisade signifikant större andel insläppta mål under period 76-90min jämfört med 31-45min, 46-60min och 61-75min (p<0,05). Mittenlagen uppvisade signifikant mindre andel insläppta mål under period 76-90min jämfört med 31-45min, 46-60min och 61-75min (p<0,05). Sammanfattningsvis, svenska herr-elitlag följde en ökande trend av gjorda mål över matchtid med större andel mål under andra halvleken jämfört med första. Resultaten antydde även att topplagen uppvisade hög resultatmässig prestation genom hela matcherna medan bottenlagen uppvisade låg prestation och mittenlagen varierande prestation, vilket delvis förklarar varför grupperna placerar sig i toppen, botten och mitten av tabellen.

Idag ska det finnas digitala inslag i ämnet idrott och hälsa och skolan har generellt blivit mer digitaliserad. Det kan vara svårt att veta hur digitala verktyg kan implementeras i idrottsundervisningen, varför det ska användas och vad det egentligen medför till ämnet som är praktiskt inriktat. I dagens samhälle är det viktigt med digital kompetens både för lärare och elever, vilket kräver tid och kunskap. Syftet var att belysa digitaliseringen i skolan. Delmålen med studien var att undersöka digitaliseringens påverkan i ämnet idrott och hälsa samt hur digitala verktyg används i undervisningen under olika former. Studien genomfördes på olika skolor i Västra Sverige där tio idrottslärare med olika erfarenheter, kön och ålder intervjuades. Frågorna som behandlades i studien var hur digitala hjälpmedel och verktyg användes under lektionerna inom idrott och hälsa, varför digitala verktyg används för elevernas lärande inom idrott och hälsa samt vilka hinder digitaliseringen kan medföra i ämnet idrott och hälsa. Det som främst framkom i studien var att digitala verktyg inte används i alla moment utan främst i momenten dans, orientering och redskapsgymnastik. Det används även för att skapa ett formativt lärande och bedömningsunderlag. Hinder digitaliseringen medför var att det bidrar till stillasittande, mer skärmtid och mer arbete för idrottslärarna. 

Syfte

Syftet var att ta reda på vad elitaktiva inom längdskidor anser vara en bra idrotts- och träningsmiljö.

Metod

Metoden som används är uppdelad i två olika ansatser. Den första ansatsen är inom den kvantitativa forskningen och utformades som en enkätstudie, där längdskidåkare har fått svara på frågor om sin träningsmiljö. Den andra delen av uppsatsen är utformad som en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjufrågor baserat på ett mindre urval av de som svarat på enkäten. Detta skedde efter att resultatet av den kvantitativa studien blivit analyserat, för att utforma en intervjumall från enkätsvaren, i syfte att försöka få en djupare förståelse av detta problemområde.

Resultat

Resultatet visar att det finns en stor komplexitet i uppfattningen om vad som anses vara en bra träningsmiljö för längdskidåkare. Dock kan det urskiljas att vissa faktorer som viktigare än andra, till exempel vikten av att ha träningskamrater och god sparring för att kunna utvecklas. Värdet av att ha en tränare ansågs också viktigt. Resultaten visar även hur den elitaktive upplever sin träningsmiljö i dag och vad som efterfrågas.

Slutsatser

Det framkom tydligt att bristen på hjälp upplevs stor bland seniorer inom längdskidor. Att steget mellan junior och eventuellt gå på ett skidgymnasium, till att bli senior upplevs alldeles för stort, att det inte finns tillräcklig stödfunktioner, skolor eller träningsgrupper att tillgå som senior.

Purpose: In healthy individuals, high carbohydrate intake is recommended during prolonged exercise for maximum performance. In type 1 diabetes (T1D), this would alter the insulin requirements. The aim of the study was to evaluate the safety of high glucose supplementation during prolonged exercise and the glucose control when a novel strategy of increased carbohydrate supply was implemented during prolonged exercise in T1D.

Methods: Eight subjects with T1D participated in a sports camp including sessions of prolonged exercise and individualized feedback during three consecutive days. This was later followed by a 90 km cross-country skiing race. Large amounts of carbohydrates, 75 g/h, were supplied during exercise and the insulin requirements were registered. Glucose was measured before, during and after exercise aiming at euglycaemia, 4-8 mmol/L (72-144 mg/dL). During the race, continuous glucose monitoring (CGM) was used as an aspect of safety and to allow direct and individual adjustments.

Results: Compared to ordinary carbohydrate supply during exercise, the high carbohydrate supplementation resulted in significantly increased insulin doses to maintain euglycaemia. During the cross-country skiing race, the participants succeeded to reach mean target glucose levels; 6.5 ± 1.9 mmol/L (117 ± 34 mg/dL) and 5.7 ± 1.5 mmol/L (103 ± 27 mg/dL) at the start and finish of the race, respectively. Episodes of documented hypoglycemia (<4 mmol/L/72 mg/dL) were rare. CGM was used for adjustments.

Conclusion: In this study, large carbohydrate supplementation in T1D individuals during prolonged aerobic exercise is safe and allows the subjects to maintain glycaemic control and indicates the feasibility of CGM under these conditions.

Purpose: Research has established that physical and psychological injury prevention training is effective in reducing injuries in youth team sports, but public health impact tends to be limited because such training is not widely, properly, or sustainably implemented. Insufficient involvement of end-users at the individual and organizational levels has been identified as a main barrier to implementation. Against this backdrop, the ‘Implementing injury Prevention training ROutines in TEams and Clubs in youth Team handball (I-PROTECT)’ project was initiated through dialogue between end-users and researchers with the goal of making injury prevention training an integral part of regular practice in youth handball through a series of studies. We have conducted studies within I-PROTECT and identified numerous barriers and facilitators, and address these determinants when designing the intervention.  

Although it is advocated that end-users are engaged in developing evidence-based injury prevention training to enhance the implementation, this rarely happens. The ‘Implementing injury Prevention training ROutines in TEams and Clubs in youth Team handball (I-PROTECT)’ uses an ecological participatory design incorporating the perspectives of multiple stakeholders throughout the project. Within the I-PROTECT project, the current study aimed to describe the development of holistic injury prevention training specifically for youth handball players through using knowledge from both end-users (coaches and players) and researchers/handball experts. Employing action evaluation within participatory action research, the cyclical development process included three phases: research team preparation, handball expert-based preparation and end-user evaluation to develop injury prevention training incorporating both physical and psychological perspectives. To grow the knowledge of the interdisciplinary research team, rethinking was conducted within and between phases based on participants’ contributions. Researchers and end-users cocreated examples of handball-specific exercises, including injury prevention physical principles (movement technique for upper and lower extremities, respectively, and muscle strength) combined with psychological aspects (increase end-user motivation, task focus and body awareness) to integrate into warm-up and skills training within handball practice. A cyclical development process that engaged researchers/handball experts and end-users to cocreate evidence-based, theory-informed and context-specific injury prevention training specifically for youth handball players generated a first pilot version of exercises including physical principles combined with psychological aspects to be integrated within handball practice.

Although it is advocated that end-users are engaged in developing evidence-based injury prevention training to enhance the implementation, this rarely happens. The € Implementing injury Prevention training ROutines in TEams and Clubs in youth Team handball (I-PROTECT)' uses an ecological participatory design incorporating the perspectives of multiple stakeholders throughout the project. Within the I-PROTECT project, the current study aimed to describe the development of holistic injury prevention training specifically for youth handball players through using knowledge from both end-users (coaches and players) and researchers/handball experts. Employing action evaluation within participatory action research, the cyclical development process included three phases: research team preparation, handball expert-based preparation and end-user evaluation to develop injury prevention training incorporating both physical and psychological perspectives. To grow the knowledge of the interdisciplinary research team, rethinking was conducted within and between phases based on participants' contributions. Researchers and end-users cocreated examples of handball-specific exercises, including injury prevention physical principles (movement technique for upper and lower extremities, respectively, and muscle strength) combined with psychological aspects (increase end-user motivation, task focus and body awareness) to integrate into warm-up and skills training within handball practice. A cyclical development process that engaged researchers/handball experts and end-users to cocreate evidence-based, theory-informed and context-specific injury prevention training specifically for youth handball players generated a first pilot version of exercises including physical principles combined with psychological aspects to be integrated within handball practice. © 2022 BMJ Publishing Group. All rights reserved. © 2022 BMJ Publishing Group. All rights reserved.

BackgroundInterventions that are co-created with end-users, and that are informed by behavior change or implementation theories, support implementation in real world settings. However, injury prevention programs for youth athletes have typically been developed by experts with no, or insufficiently described, end-user involvement and without guidance by theories. The aim of the current study was to describe the development of a holistic injury prevention intervention for youth handball targeting end-users at different levels, through using knowledge from end-users and researchers/experts and applying relevant behavior change and implementation theories.MethodsKnowledge from researchers/experts (sports medicine, sport psychology, handball, physical therapy, strength and conditioning (n = 14)) and end-users (coaches, players, club administrators, n = 16), and applying relevant implementation (Consolidated Framework for Implementation Research, CFIR), behavior change (Health Action Process Approach, HAPA) and motivational (Self-Determination Theory, SDT) theories, were used to co-design the intervention. Early end-users (coaches (n = 6), players (n = 3) and a club administrator (n = 1)) were interviewed for initial feedback.ResultsThe intervention consisted of end-user-targeted information and training that was made available in a specifically developed interactive mobile application with modules for players, coaches, club administrators, and caregivers. Information for all end-users included benefits and principles of physical and psychological injury prevention training, load-management, motivation, and communication. Information about implementation was developed for club administrators specifically. For coaches, training to do with their teams included handball-specific injury prevention exercises (legs, shoulders, core) combined with psychological aspects (motivation, task focus, body awareness) to integrate within warm-up and handball skills training. Training for players included handball-specific multi-joint strength, power, and explosive exercises (legs, shoulders, core) and sport psychology exercises (self-awareness, relaxation, being in the present moment, prevent and handle stress). To support self-management, adoption, and motivation, programs were provided, and players and coaches could change, add, progress the difficulty of exercises, and build their own programs. Initial feedback from early end-users was generally positive.ConclusionsUtilizing an approach where researchers/experts and end-users co-created injury prevention training specifically for youth handball, an intervention was generated that included information and holistic training targeting end-users at the individual (players, caregivers), team (coaches), and organizational (club administrators) levels.

There is a need for research to identify effective implementation strategies for injury prevention training within real-world community sports. The aim of this ecological participatory study was to identify facilitators, among stakeholders at multiple levels, that could help injury prevention training become part of regular training routines in youth team handball. Concept mapping, a mixed-method approach for qualitative data collection and quantitative data analysis, was used. Stakeholders (n = 196) of two community team handball clubs (29% players, 13% coaches, 38% caregivers, 11% club, district and national handball administrators, 9% unknown) participated in a brainstorming process. After the research team synthesized the 235 generated statements, 50 stakeholders (34% players, 22% coaches, 24% caregivers, 20% administrators) sorted 89 unique facilitator statements into clusters and rated them for importance and feasibility. Multidimensional scaling and hierarchical cluster analysis yielded five clusters (stress value 0.231): "Understanding and applying knowledge," "Education, knowledge, and consistency," "Set-up and exercises," "Inspiration, motivation, and routines," and "Club policy and expert collaboration." The cluster "Understanding and applying knowledge" had the highest mean importance (3.17 out of 4) and feasibility (2.93) ratings. The 32 statements rated as both highly important and feasible (Go-zone) indicate action is required at the individual (end-users) and organizational (policymakers) levels to implement injury prevention training. Results suggest that developing evidence-based context-specific injury prevention training, incorporating physiological, biomechanical and psychological components, and an associated context-specific implementation plan in partnership with all stakeholders should be a high priority to facilitate the implementation of injury prevention training in youth team handball.

It has long been stated that children have the rights to protection from, e.g., abuse and to the provision of age-appropriate leisure, play, and recreational activities along with participation in all matters that concerns them. Yet, the full range of children's rights to and in sport has not yet been explored in detail. To do so, it is relevant to turn to the Scandinavian countries, which are praised for promoting children's rights and well-being, with organized sport forming part of the daily lives of many children and youths. In this paper, we examine the organizational policies in Scandinavian sport in order to develop foundational knowledge about how the range of children's rights to and in sport may be supported. Comparing key policy documents of the major sports confederations in Denmark, Norway, and Sweden, these analyses identify great variety in the following: 1. when and how children's rights to and in sport have been made explicit in the three countries; 2. whether the emphasis is on protection and/or provision of sport to children and youths or their participation in shaping sporting activities; 3. the degree to and ways in which such rights are regulated. In sum, our findings reflect a disparity between organizational policies in the three countries, with a more liberal and individualistic approach to public policy in the Danish context, providing some explanation of the only recent development in and scattered enaction of regulations to support children's rights to and in sports. Furthermore, we identify that political attention has mainly been drawn to the protection and provision of sports to children and youths, while their participation in shaping sport is a shared challenge for sport confederations in the Scandinavian countries and beyond.

Background: Models-based approaches to physical education have in recent years developed as a way for teachers and students to concentrate on a manageable number of learning objectives, and align pedagogical approaches with learning subject matter and context. This paper draws on Hannah Arendt’s account ofvita activato map existing approaches to physical education as oriented towards: (a) health and exercise, (b) sport and games, and (c) experience and exploration.

Purpose: The aim of the paper is to outline a new pedagogical model for physical education:a practising model. We argue that the form of human activity related to practising is not well represented in existing orientations and models. To sustain this argument, we highlight the most central aspects of practising, and at the same time describe central features of the model.

Relevance and implications: The paper addresses pedagogical implications the practising model has for physical education teachers. Central learning outcomes and teaching strategies related to four essential and ‘non-negotiable’ features of the practising model are discussed. These strategies are: (1) acknowledging subjectivity and providing meaningful challenges, (2) focusing on content and the aims of practising, (3) specifying and negotiating standards of excellence and (4) providing adequate time to practising.

Conclusion: The practising model has the potential to inform new perspectives on pedagogical approaches, and renew and improve working methods and learning practices, in physical education. 

Objective: To assess the impact of coronavirus on the physical activity levels before and during self-quarantine, and the effect of self-isolation on the total mood status of Iranian citizens during the covid-19 pandemic. 

Material and Methods: A national sample of 2359 middle-aged (M age=42.8±5.3 years, n=1183,50.1%, male; n=1148, 48.7% female) Iranian completed an online questionnaire that assessed changes in daily physical activity behavior and mood status from March 20th to April 20th, 2020. The questionnaire implemented to collect the total duration, intensity, and frequency of physical activity and their psychological mood condition via the BRUMS Mood Scale.

Results: There were significant differences between physical activity frequency, duration, and intensity before and during the coronavirus pandemic. There was no significant difference between the total mood conditions between the sex categories. The main key finding of the current study is that the total physical activity participation behavior of our middle-aged populations has decreased meaningfully.

Conclusion: The present study has provided important approaches that should be implemented to promote the engagement of middle-aged adults in physical activity. Therefore, based on scientific evidence, maintaining a regular physical activity routine regarding world health organization guidelines is a key strategy for physical health.

Ungdomar når inte upp till rekommenderade dosen av fysisk aktivitet, den psykiska ohälsan har ökat, samtidigt som många ungdomar inte trivs i skolan. Idrottsämnet som innefattar undervisning om hälsa har visat sig betona den fysiska hälsan framför den psykiska och sociala hälsan. Elever riskerar då att inte få tillräckliga kunskaper om hälsa som ett holistiskt hälsoperspektiv kan bidra med. Idrottsämnet har även historiskt betonat den fysiska hälsan. Läroböcker kan användas som verktyg i undervisningen och främja kunskaper om exempelvis hälsa. Syftet med studien har således varit att undersöka hur hälsa skildrats i gymnasieläroböcker författade åren 1988 och 2012. Det har visat hur mycket utrymme och på vilket sätt olika typer av hälsa beskrivits i läroböckerna. Frågeställningarna har varit: Vilka hälsodiskurser kan urskiljas och hur skildras de i läroböckerna? Vad finns det för likheter och skillnader gällande skildringen av hälsa i läroböckerna och vad kan det få för eventuella didaktiska konsekvenser i undervisningen? Diskursanalys har använts som metod i kombination med en hälsoteori med sedan tidigare identifierade hälsodiskurser. Även en komparativ metod har använts för att jämföra likheter och skillnader i läroböckernas hälsoskildring. Resultatet visar att flera hälsodiskurser har identifierats, där fysiologidiskursen och riskdiskursen dominerar. Fördelningen av hälsodiskurser var liknande i läroböckerna. Läroboken från år 2012 var mer detaljerad i skildringen av hälsa än läroboken från år 1988. Läroböckerna utgår från WHO:s definition av hälsa, dock skiljer sig hälsoskildringen. Läroboken från år 1988 domineras av den fysiska hälsan, och när psykisk och social hälsa skildras är det endast i relation till fysisk aktivitet. I läroboken från år 2012 får den fysiska hälsan mest utrymme, men hälsoskildringen är mer holistisk, när exempelvis psykisk och social hälsa skildras är det inte enbart i relation till fysisk aktivitet. Läroböckerna förhåller sig till de motsvarande läroplanerna Lgy 70 och Lgy 11. Lärare och elever bör vara kritiska till innehållet i läroböckerna, då de förmedlar olika hälsoideal som på olika sätt kan kategorisera elever. Kommunaliseringen kan ha en påverkan hur hälsa skildras i undervisningen. Läroboken från år 1988 kan i stor grad likställas med forskningsläget där det problematiserats att den fysiska hälsan dominerat. Lärobok från år 2012 motsäger sig en majoritet av forskningsläget då den förmedlar hälsa mer holistiskt, vilket kan främja en god kunskap om hälsa hos elever, i nuet och även i framtiden.

Introduktion: Vikten av fysisk aktivitet är väl utredd, men kunskapsunderlaget om hur aktiva våra yngre barn är idag är fortfarande tunt. Tri-accelerometer har visat sig vara en valid metod att mäta aktivitet hos barn.

Syfte: Syftet med studien är att undersöka och kartlägga den totala fysiska aktivitetsnivån under en veckas tid hos barn i årskurs tre på en skola i norra Sverige. Ytterligare syfte är att se hur stor andel av barnen som når upp till rekommenderad dos av daglig aktivitet, samt om det finns någon signifikant skillnad i aktivitetsnivå sett utifrån kön eller deltagande i organiserad idrott eller ej.

Metod: Fyrtio barn deltog i studien. Deltagarnas aktivitet registrerades under en veckas tid genom en tri-accelerometer. Ett kortare frågeformulär angående deras fysiska aktivitet besvarades även.

Resultat: Ingen signifikant skillnad avseende kön eller deltagande i organiserad idrott eller ej kunde påvisas. 39 av 40 deltagare nådde upp till rekommenderad dos av daglig aktivitet.

Diskussion: Utifrån studien så förefaller barn i årskurs tre vara tillräckligt aktiva för att uppnå kraven på daglig aktivitetsdos, ett positivt resultat då larmrapporter om alltmer stillasittande förekommer. Större och djupare studier behövs för att se om dessa resultat stämmer i ett större sammanhang.

BACKGROUND: Epilepsy patients commonly exercise less than the general population. Animal studies indicate beneficial effects of physical activity in established epilepsy, while its effect on the development is currently less known.

METHODS: Here, we investigated the incidence of epilepsy during 20 years in a cohort of participants from the long-distance Swedish cross-country ski race Vasaloppet (n = 197,685) and compared it to the incidence of non-participating-matched controls included in the Swedish population register (n = 197,684). Individuals diagnosed with diseases such as stroke and epilepsy before entering the race were excluded from both groups. Experimentally, we also determined how physical activity could affect the development of epilepsy in epilepsy-prone synapsin II knockout mice (SynIIKO), with and without free access to a running wheel.

RESULTS: We identified up to 40-50% lower incidence of epilepsy in the Vasaloppet participants of all ages before retirement. A lower incidence of epilepsy in Vasaloppet participants was seen regardless of gender, education and occupation level compared to controls. The participants included both elite and recreational skiers, and in a previous survey, they have reported a higher exercise rate than the general Swedish population. Sub-analyses revealed a significantly lower incidence of epilepsy in participants with a faster compared to slower finishing time. Dividing participants according to specified epilepsy diagnoses revealed 40-50% decrease in focal and unspecified epilepsy, respectively, but no differences in generalized epilepsy. Voluntary exercise in seizure-prone SynIIKO mice for 1 month before predicted epilepsy development decreased seizure manifestation from > 70 to 40%. Brain tissue analyses following 1 month of exercise showed increased hippocampal neurogenesis (DCX-positive cells), while microglial (Iba1) and astrocytic activation (GFAP), neuronal Map2, brain-derived neurotrophic factor and its receptor tyrosine receptor kinase B intensity were unaltered. Continued exercise for additionally 2 months after predicted seizure onset in SynIIKO mice resulted in a 5-fold reduction in seizure manifestation (from 90 to 20%), while 2 months of exercise initiated at the time of predicted seizure development gave no seizure relief, suggesting exercise-induced anti-epileptogenic rather than anti-convulsive effect.

CONCLUSION: The clinical study and the experimental findings in mice indicate that physical activity may prevent or delay the development of epilepsy.

Syftet med denna undersökning var att ta reda på hur lärare kan utveckla sina elevers psykiska förmåga inom ämnet idrott och hälsa. För att svara på syftet intervjuades två forskare på ett kvalitativt sätt och fyra idrottslärare intervjuades med hjälp av strukturerade intervjuer, samt aktuell litteratur lästes. I arbetet sökte jag svar på om det fanns några skillnader, eller likheter, mellan två forskares och fyra idrottslärares uppfattningar kring metoder att utveckla elevers psykiska förmåga. Undersökningen skulle även svara på vilka praktiska övningar inom mental träning som kan användas i idrottsundervisningen, samt hur idrottslärare med hjälp av mental träning kan motivera eleverna att sträva mot höga betyg.

Studien visar att elevernas psykiska förmåga kan utvecklas genom olika mentala övningar. Att utveckla elevernas självförtroende genom att de ges lämpliga uppgifter som ligger på gränsen av vad eleverna tror sig kunna klarar av är ett sätt. En likhet mellan forskarnas respektive idrottslärarnas uppfattningar är vikten av bra kommunikation med eleverna. En skillnad i de intervjuades uppfattningar var att de båda forskarna betonade betydelsen av att göra eleverna delaktiga i planering och lektionsinnehåll. Denna uppfattning delade inte idrottslärarna.

Att öka elevernas självkännedom så att det strävar mot ett, för dem, rimligt betyg kan skapa motivation. Genom min undersökning har jag kommit fram till att en lärares förhållningssätt också är viktigt. Det gäller att vara lyhörd för elevernas intressen, använda sig av konstruktiv feedback och att i lagom grad få eleverna att vara delaktiga i planering och innehåll i undervisningen.

Syfte och frågeställningar

Syftet med studien var att analysera samarbetsförsöket inom norrköpingsfotbollen och att ta fram en handlingsplan för det framtida samarbetet. Denna plan ska konkretisera hur ett samarbete mellan IFK Norrköping, Smedby AIS, Eneby BK, Lindö FF samt Åby IF ska utvecklas. De frågeställningar vi har utgått ifrån är: Varför har de kommit fram till att ett samarbete med lokala föreningar främjar norrköpingsfotbollen? Vad kan respektive part erbjuda i samarbetet? Hur ska samarbetet utvecklas för att samtliga inblandade ska få ut så mycket som möjligt av det?

Metod

Studien byggde på sex kvalitativa intervjuer. Respondenterna vi valt att intervjua är betydelsefulla representanter från samarbetsföreningarna. Alla föreningar är representerade i studien. Vi har utgått från samma intervjumall vid varje intervjutillfälle. Inför varje intervju har respondenterna fått ta del av våra frågeställningar.

Resultat och handlingsplan

Vi har i denna studie kommit fram till att samarbetsföreningarna anser att en bättre kommunikation och samarbete skulle gynna utvecklingen av ”fotbollsnorrköping”. IFK Norrköping har initierat samarbetet. De övriga föreningarna anser att samarbetet med just IFK Norrköping är inspirerande för sin egen ungdomsverksamhet. De har också förhoppningen att detta samarbete eventuellt kan bidra till en mer strukturerad talangutveckling vilket på sikt kan bidra till ett bättre ”fotbollsnorrköping” där ambitionen är att IFK Norrköping ska spela i Allsvenskan med fler regionalt och lokalt utbildade fotbollsspelare.

Vi har använt en klustermodell applicerad på näringslivet som vi har modifierat för att den ska vara möjlig att använda för att analysera samarbetet mellan IFK Norrköping, Eneby BK, Smedby AIS, Lindö FF och Åby IF. Modellen förklarar hur samarbetet kan vara i ständig utveckling samt vilka fallgroper och risker som finns med den här typen av samarbete. Utifrån modellen har vi kommit fram till en handlingsplan med konkreta förslag på vad som kan göras för att ta samarbetet till nästa steg. Handlingsplanens syfte är ge förslag på aktiviteter som säkerställer samarbetets utveckling i den närmsta framtiden samt hur föreningarna kan gå tillväga för att förankra samarbetet i respektive förening.

Aim

We aimed to investigate symptoms of low energy availability (LEA) among athletes and recreational active people, and the associations with EDs, excessive exercise, and motivation for training and dietary behavioural changes. 

Methods

Swedish female national team athletes (n=150) from 26 sports, and recreational active women (n=108), 18-39 years were recruited via sport organizations and social media. Participants filled out an anonymous on-line survey comprising the LEA in Females Questionnaire (LEAF-Q), the Eating Disorder Examination Questionnaire (EDE-Q), the Major Depression Index (MDI), the Exercise Addiction Inventory (EAI), and  the Motivation to Change Questionnaire (MCQ). LEAF-Q total score >8 and EDE-Q Global score >2.3  were used to classify participants as having symptoms of LEA and eating disorders (EDs), respectively.

Results

Of all participants, 47% had symptoms of LEA with no difference between elite athletes (47%) and controls (48%). Participants with LEA had lower body mass and BMI compared to those with no symptoms, while no differences were found in age or training load. Most of the participants with LEA (69%) did not have symptoms of EDs. However, when excluding all participants with ED symptoms (n=65), participants with LEA had higher EDE-Q sub scale scores, MDI and EAI scores, and they reported poorer health status and reduced ability to increase energy intake and to lower the training load compared to participants with no LEA symptoms. 

Conclusion

Our findings confirm earlier indications that symptoms of LEA is frequent among elite athletes as well as sedentary people, and that most LEA cases do not have EDs. However, our findings suggest that symptoms of LEA may still be associated with poor well-being, restricted eating and excessive training behaviour and negative focus on body shape and weight. Reversing LEA by increased energy intake and/or reduced training load is the only treatment to prevent REDs health and performance implications. Our findings therefore emphasize the need for multidisciplinary prevention strategies to ensure necessary dietary and training behavioural changes.

Syftet med denna systematiska litteraturstudie är att skapa en övergripande bild av de fysiska effekterna styrketräning har på barn och ungdomar. Frågeställningen som används är: “Vilka fördelar och risker finns det med styrketräning för barn och ungdomar?” och “Vilka fördelar och risker medför olika styrketräningmetoder?”. Peer-review-studier har sedan 2009 publicerats där barn och ungdomar (under 18 år) som utfört experimentella styrkeprogram inkluderats. I denna uppsats har 20 st artiklar analyserats och därefter systematiskt sammanställts. Resultatet av studien påvisar en positiv inverkan av styrketräning för barn och ungdomar. Studien ger även underlag till rekommendationer som forskning påvisat för barn och ungdomars utövande av styrketräning. Dessutom visar studien på tydliga fördelar med styrketräning för barn och ungdomar, samt minimala risker vid korrekt utövning av styrketräning. I denna studie visas även att styrketräning är ett brett område som går att individanpassa beroende på önskat resultat. Studien diskuterar även huruvida styrketräning kan användas för att motverka en stillasittande livsstil. Den stillasittande livsstilen och det livslånga perspektivet förs även upp i kunskapsbidraget, samt hur styrketräning är ett verktyg som bör läras ut till barn och ungdomar för att uppnå en bättre fysisk hälsa.