Ett påtagligt samhällsproblem idag är den rådande brist på legitimerade sjuksköterskor som arbetar inom den svenska sjukvården. I takt med att befolkningen ökar och medelåldern blir allt högre blir vikten av att bibehålla verksamma legitimerade sjuksköterskor allt mer påtaglig. Att komma ut i verksamheten som nyutbildad sjuksköterska kan upplevas som en stor utmaning och första tiden i yrket kan ses som en intensiv och krävande process. För att underlätta transitionen från student till yrkesverksam sjuksköterska har ett introduktionsprogram utformats i syfte att vägleda och stödja de nyblivna sjuksköterskorna.

Författarnas syfte med studien är att beskriva nyutexaminerade sjuksköterskors upplevelser av ett kliniskt introduktionsår. Examensarbetet grundar sig i en litteraturstudie som utgår från Fribergs analysprocess där tio artiklar granskas och analyseras. Analysen resulterar i fyra identifierade huvudteman med tillhörande tretton subteman som tillsammans sammanfattar upplevelser av kliniskt introduktionsår som nyutexaminerad sjuksköterska. Identifierade huvudteman i arbetet är: ”Möjligheten till att få växa personligt och professionellt”, ”Att vara i rum för reflektion”, ”Att existera i en kravfylld tillvaro” samt ”Vikten av att ha kollegialt stöd inom räckhåll”. Resultatet påvisar flera fördelar med deltagandet i kliniskt introduktionsprogram men även vissa brister identifieras. Resultatet påvisar att upplevelser av krav under övergångsprocessen är återkommande hos de flesta nyutexaminerade sjuksköterskorna som genomgår kliniskt introduktionsår. För att underlätta övergångsprocessen är faktorer så som en stödjande miljö, tillhörighet i personalgruppen och reflektion som verktyg viktiga komponenter. Författarna anser att vidare fördjupning kring upplevelser av ett introduktionsprogram och hur detta introduktionsprogram erfars ur ett sjuksköterskeperspektiv är av stor vikt i syfte att möta sjuksköterskans behov under det första yrkesverksamma året.

Despite a growing awareness of the importance of interprofessional teamwork in relation to patient safety, many hospital units lack effective teamwork. The aim of this study was to explore if an interprofessional teamwork intervention in a surgical ward changed the healthcare personnel's perceptions of patient safety culture, perceptions of teamwork, and attitudes toward teamwork over 12 months. Healthcare personnel from surgical wards at two hospitals participated in a controlled quasi-experimental study. The intervention consisted of six hours of TeamSTEPPS team training and 12 months for the implementation of teamwork tools and strategies. The data collection was conducted among the healthcare personnel in the intervention group and the control group at baseline and at the end of the 12 month study period. The results within the intervention group showed that there were significantly improved scores in three of 12 patient safety culture dimensions and in three of five perceptions of teamwork dimensions after 12 months. When comparing between groups, significant differences were found in three patient safety culture measures in favor of the intervention group. The results of the study suggest that the teamwork intervention had a positive impact on patient safety culture and teamwork in the surgical ward.

Background: Patient safety in hospitals is being jeopardized, since too many patients experience adverse events. Most of these adverse events arise from human factors, such as inefficient teamwork and communication failures, and the incidence of adverse events is greatest in the surgical area. Previous research has shown the effect of team training on patient safety culture and on different areas of teamwork. Limited research has investigated teamwork in surgical wards. The aim of this study was to evaluate the professional and organizational outcomes of a team training intervention among healthcare professionals in a surgical ward after 6 and 12 months. Systems Engineering Initiative for Patient Safety 2.0 was used as a conceptual framework for the study. Methods: This study had a pre-post design with measurements at baseline and after 6 and 12 months of intervention. The intervention was conducted in a urology and gastrointestinal surgery ward in Norway, and the study site was selected based on convenience and the leaders' willingness to participate in the project. Survey data from healthcare professionals were used to evaluate the intervention. The organizational outcomes were measured by the unit-based sections of the Hospital Survey of Patient Safety Culture Questionnaire, and professional outcomes were measured by the TeamSTEPPS Teamwork Perceptions Questionnaire and the Collaboration and Satisfaction about Care Decisions in Teams Questionnaire. A paired t-test, a Wilcoxon signed-rank test, a generalized linear mixed model and linear regression analysis were used to analyze the data. Results: After 6 months, improvements were found in organizational outcomes in two patient safety dimensions. After 12 months, improvements were found in both organizational and professional outcomes, and these improvements occurred in three patient safety culture dimensions and in three teamwork dimensions. Furthermore, the results showed that one of the significant improved teamwork dimensions "Mutual Support" was associated with the Patient Safety Grade, after 12 months of intervention. Conclusion: These results demonstrate that the team training program had effect after 12 months of intervention. Future studies with larger sample sizes and stronger study designs are necessary to examine the causal effect of a team training intervention in this context.

Aim To translate "The Collaboration and Satisfaction About Care Decisions in Team" questionnaire (CSACD-T) into Norwegian and test it for psychometric properties. The further aim was to describe and compare healthcare personnel's collaboration and satisfaction about team decision-making (TDM) across hospital units. Design A cross-sectional study. Methods The questionnaire was translated into Norwegian. A total of 247 healthcare personnel at two hospitals responded to the questionnaire. An explorative factor analysis was performed to test the factor structure of the questionnaire, while a Cronbach's alpha analysis was used to test for internal consistency. A one-way ANOVA analysis and a Kruskal-Wallis test were applied to test for differences between hospital units. Results The results demonstrate that the Norwegian version of the CSACD-T has promising psychometric properties regarding construct validity and internal consistency. The mean score of the CSACD-T was significantly higher in the maternity ward group than in the emergency room group.

Bakgrund: Personcentrerad omvårdnad (PCO) är när den vårdsökande personen är delaktig i sin vård och blir sedd som mer än sin sjukdom eller åkomma. Förhållningssättet PCO grundade sig först inom demensvården men har numera blivit ett förhållningssätt som de flesta vårdinstitutioner eftersträvar. För att uppnå den förbättrande vården som PCO kan medföra, behövs en välplanerad och tydlig implementeringsplan från ledningen.

Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att implementera ett personcentrerat arbetssätt på en slutenvårdsavdelning.

Metod: En induktiv kvalitativ studie där elva intervjuer genomfördes. Därefter utfördes en innehållsanalys av åtta strategiskt utvalda intervjuer.

Resultat: Det finns förhoppningar hos deltagarna att implementeringen ska leda till en bättre och säkrare vård, men också farhågor om rädsla för förändring bland vårdpersonalen samt en ökad arbetsbelastning. Att arbeta personcentrerat upplevs av deltagarna kommer ställa högre krav på vårdteamet, framför allt sjuksköterskorna, när det gälller tid, kunskap och kommunikation.

Slutsats: För att kunna ge vårdsökande personen den bästa vården, behövs det engagerad och kompetent personal som har stöd och förståelse från ledningen. Trots de hinder som tycks finnas så lever en positiv anda bland sjuksköterskorna om implementeringen av PCO. Förhoppningarna är att ett personcentrerat arbetssätt bland annat ska öka delaktigheten som kan leda till kortare vårdtider samt minskar risken för återbesök tätt efter vårdtiden. Det i slutändan ger en bättre vård i helhet för den enskilda vårdsökande personen.

Cardiac care has developed during the last years. The lengths of stay for patients who have suffered a myocardial infarction have been shortened thanks to more effective medical treatment. The short period of care means that patients have to absorb a lot of information on limited time and they may have difficulties absorbing everything before they leave the hospital.

The aim of this study is to highlight how men and women experience and manage their daily lives three to 12 month after a myocardial infarction. The study is literature based including both qualitative and quantitative studies.

The analysis revealed three themes with subthemes: 1) to no longer be able to rely on the body 2) managing daily life 3) support. It turns out that men and women have numerous emotional experiences and that fatigue plays a big role in their recovery. Men and women deal with their situation differently. Family and friends mean a lot in the rehabilitation and nurses play an important role in supporting those affected and this is an area with a lot of work to develop.

Conclusion: Nurses need knowledge and understanding of how patients manage and experience their situation after a myocardial infarction, as well as learning the importance of meeting each individual differently, depending on where he or she is in life and what his or her nearest environment look like. A more individualized follow-up and rehabilitation over time need to be developed.

Medical-technological advances and neurodevelopmental care have improved the survival of extremely- and very-low-birthweight infants born before 32 weeks' gestation. After months in neonatal care, the infants are discharged, and parents exited but full of anxiety. This review is designed as a meta-ethnography, addressing parents' discharge experiences to comprehend the synthesised research, which includes 12 eligible studies. From the analysis, we constructed three themes: ‘approaching discharge with both uncertainty and confidence’; ‘discharge as a longed-for though disordering turning point’; and ‘facing joys, worries and multiple challenges when at home’. The overarching interpretation was ‘discharge as double-edged sword’. We conclude that bringing home very-low-birthweight infants is a joyful event, yet parents also experience discharge as never-endingly worrying, as a time filled with challenges to which parents must adapt and as necessitating continuous support from knowledgeable providers.

Bakgrund. Skratt och humor inom vården kan minska stress, oro, rädsla och utbrändhet. Humor kan även bygga relationer och lätta upp stämningen. Humor kan användas som kommunikationsmedel mellan människor. Syfte. Syftet med studien var att belysa hur humor i vården påverkar patienter och personal. Metod. Litteraturstudie där sju vetenskapliga artiklar granskades och analyserades med inspiration av Graneheim och Lundmans (2004) analysmodell. Resultat. Studiens resultat påvisade att humor ansågs ha en viktig funktion i vården. Humor hjälpte till att bemästra svåra situationer, att hantera känslor, bidra till välbefinnande och påverka relationen och kommunikationen. Slutsats. Inom vården uppfattades humor vara viktig för både vårdpersonal och patienter. Humor ansågs kunna påverka patienter och vårdpersonal genom att vara en hjälp till att bemästra situationer, bidra till välbefinnande, hantera känslor och underlätta relationen och kommunikationen.

Background: The aim of this study was to survey the relative importance of postoperative recovery targets and perioperative care items, as perceived by a large group of international dedicated professionals.

Methods: A questionnaire with eight postoperative recovery targets and 13 perioperative care items was mailed to participants of the first international Enhanced Recovery After Surgery (ERAS) congress and to authors of papers with a clear relevance to ERAS in abdominal surgery. The responders were divided into categories according to profession and region.

Results: The recovery targets 'To be completely free of nausea', 'To be independently mobile' and 'To be able to eat and drink as soon as possible' received the highest score irrespective of the responder's profession or region of origin. Equally, the care items 'Optimizing fluid balance', 'Preoperative counselling' and 'Promoting early and scheduled mobilisation' received the highest score across all groups.

Conclusions: Functional recovery, as in tolerance of food without nausea and regained mobility, was considered the most important target of recovery. There was a consistent uniformity in the way international dedicated professionals scored the relative importance of recovery targets and care items. The relative rating of the perioperative care items was not dependent on the strength of evidence supporting the items.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskan arbetar i en komplex vårdmiljö med självständigt ansvar för patientens anestesi under operation och förväntas bedöma och hantera komplexa vårdsituationer. Lärande till yrkesprofession sker delvis under utbildningen till specialistsjuksköterska inom anestesi och delvis inom ramen för det yrkeskollektiv som anestesisjuksköterskan arbetar. För att uppnå kompetens som anestesisjuksköterska krävs vissa komponenter i lärandet till yrkesprofession.

Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors uppfattningar av lärandet till yrkesprofession.

Metod: Studien har en kvalitativ design med fenomenografisk forskningsansats.  Anestesisjuksköterskor från en operationsavdelning i sydöstra Sverige har intervjuats kring temat lärande till yrkesprofession. Intervjumaterialet har analyserats enligt fenomenografisk metod.

Resultat: Fyra beskrivningskategorier som handlade om lärande till yrkesprofession identifierades. Att lära sig utföra anestesisjukvård, att lära sig tänka och agera som anestesisjuksköterska, att lära sig bemöta patienter och att lära sig samarbeta.

Slutsats: Resultatet visar att för att lära sig vårda en patient i en anestesikontext krävs vissa komponenter. Det är viktigt att vara medveten om dessa komponenter när studenter eller nyanställda skall lära sig yrkesprofessionen. Genom klinisk träning och teoretisk förankring kan anestesisjuksköterskan lära sig vårda komplexa sjukdomstillstånd där patientens säkerhet och integritet bibehålls.

Bakgrund: Under år 2014 fanns över 200 olika språk i Sverige och i slutet av år 2017 bestod Sverige av cirka 20 % utlandsfödda. Svensk sjuksköterskeförenings rapport (2017) visade att av 110 000 vårdskador var många till följd av brister i kommunikation. Det saknas tillit och förtroende mellan patienter och sjuksköterskor när de inte förstår varandras språk. För att övervinna språkbarriärer behövs tolkanvändning som ett verktyg för informationsutbyte och för att skapa en tillitsfull relation mellan sjuksköterska och patient.

Syfte: Att identifiera sjuksköterskans erfarenheter och upplevelser av kommunikation vid språkbarriärer och tolkanvändning i vården.

Metod: En litteraturöversikt vars resultat bygger på femton vetenskapliga artiklar. Sökningar efter relevanta artiklar med lämpliga sökord användes i databaserna PubMed och Cinahl.

Resultat: Sjuksköterskor anser att språkbarriärer är det största hindret till god kommunikation vilket kan leda till missförstånd och feltolkningar. Det upplevs som mer tids- och planeringskrävande att vårda patienter med annat modersmål och det är en utmaning att upprätthålla god omvårdnad och få förståelse för patientens berättelse. Sjuksköterskor föredrar fysiskt möte med tolk men telefontolk upplevs som mer tillgängligt. Det identifieras flera bakomliggande orsaker kopplat till sjuksköterskans osäkerhet i tolkanvändning, exempelvis ovissheten om tolken översätter korrekt. Sjuksköterskor upplever att det behöver mer kompetens gällande tolkanvändning.

Konklusion: Resultatet som identifieras är baserat på sjuksköterskors upplevelser av språkbarriärer och tolkanvändning. Författarna till examensarbetet anser att litteraturöversikten har givit god kunskap och ökad förståelse gällande språkbarriärer och tolkanvändning i vården, vilket kommer att vara en tillgång i kommande arbetsliv.

Bakgrund: Sent underburna barn vårdas ofta på BB-avdelning för fullgångna barn. De har högre frekvens av återinläggningar på sjukhus än fullgångna barn. De flesta studier kring underburna barns vistelse på sjukhus är inte gjorda specifikt på sent underburna barn. Syfte: Syftet är att utforska föräldrars upplevelser av omvårdnaden av sent underburna barn på en BB-avdelning i Sverige. I analysen användes det teoretiska begreppet empowerment. Metod: Studien är deskriptiv med en kvalitativ ansats. Telefonintervjuer användes som datainsamlingsmetod. Fem mammor och två pappor deltog i studien. Intervjuerna analyserades med innehållsanalys. Resultat/Slutsats: Föräldrarna upplevde att personalen antingen förmedlade empowerment eller inte. Omvårdnadsåtgärder kring barnet som gjorde föräldrarna mer delaktiga upplevdes mer positivt och omvårdnadsåtgärder som orsakade en separation mellan föräldrar och barn upplevdes mer negativt. Föräldrarna hade svårt att ifrågasätta personal, även om de upplevde att något kring omvårdnadsåtgärden kändes fel. Omvårdnadsåtgärder, utfördes inte alltid i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Personalen kan utbildas mer i att främja empowerment i föräldrarollen och därmed även öka föräldradelaktigheten i barnets omvårdnad och möjligheten att se varje familjs unika behov. Mer forskning behövs om hur detta ska ske.

Informal caregivers have an important role in caring for family members at home. Supporting persons with a chronic illness such as heart failure (HF) in managing their self-care is reported to be a challenge and telemonitoring has been suggested to be of support. Aim: to explore informal caregivers experiences with performing non-invasive telemonitoring to support persons with HF at home for 30 days following hospital discharge in Norway and Lithuania. Methods: A qualitative explorative study of informal caregivers performing non-invasive telemonitoring using lung-impedance measurements and short message service (SMS). Data was collected using semi-structured interviews with informal caregivers of persons with HF in NYHA class III-IV in Norway and Lithuania. Results: Nine interviews were conducted with informal caregivers of persons with HF who performed non-invasive telemonitoring at home. A sequential process of three categories emerged from the data: access to support, towards routinizing, and mastering non-invasive telemonitoring. Conclusion: Informal caregivers performed non-invasive telemonitoring for the first time in this study. Their experiences were of a sequential process that included access to support from health care professionals, establishing a routine together, and access to nurses or physicians in HF care as part of mastering. This study highlights involving informal caregivers and persons with HF together in the implementation and future research of telemonitoring in HF care.

Introduktion: Inom de närmsta åren kommer fler personer att behöva hemsjukvård i Sverige och den blir alltmer avancerad. Detta ställer höga krav på all vårdpersonal. Distriktssköterskan som ansvarar för patientens sjukvård i hemmet delegerar mer än hälften av sjukvårdsuppgifterna till omvårdnadspersonal. För att detta ska fungera, inte minst patientsäkert, behöver hen ha ett fungerande ledarskap. Syfte: Att beskriva distriktssköterskans erfarenheter av att leda omvårdnadspersonal i hemsjukvård. Metod: Litteraturstudien utfördes på ett systematiskt sätt med stöd av Polit och Beck´s nyckelsteg och hade en induktiv design. Totalt framkom tolv artiklar som söktes fram i databaserna CINAHL, PsycInfo och PubMed. Data analyserades genom en tematisk analys efter Braun och Clarke´s beskrivning. Resultat: Huvudtemat Personrelaterade faktorer byggdes upp av följande underteman: Förtroendefull relation, Samarbete, Kommunikation samt Stress och oro. Huvudtemat Organisationsrelaterade faktorer byggdes upp av följande underteman: Fördela omvårdnadsuppgifter, Utbildning och kompetens samt Arbetsmiljö. Konklusion: Känna tillit och ha en förtroendefull relation till omvårdnadspersonalen underlättade ledarskapet för distriktssköterskan liksom ett fungerande samarbete dem emellan. Det behövs utbildad omvårdnadspersonal samt mer tid avsatt för distriktssköterskan till att träffa omvårdnadspersonalen, detta skulle underlätta ledarskapet.

Bakgrund: Lungfibros är en kronisk respiratorisk sjukdom som kännetecknas av nedsatt lungfunktion och andningssvårigheter. Det finns otillräckliga resurser i form av stöd för personen som drabbats av lungfibros och sjukdomen missförstås av hälso-och sjukvårdspersonal och samhället. Behandlingen är bristfällig och fokuserar i dagsläget på att förebygga, behandla och lindra symtom för att öka livskvaliteten för personen som är drabbad. Det finns utmaningar med vård som enbart fokuserar på symtomlindring och det finns behov av ytterligare insatser för att uppnå en förbättrad livskvalitet hos den enskilda personen med lungfibros. Syfte: Att beskriva personers upplevelser av att leva med lungfibros. Metod: Litteraturstudie med induktiv ansats där tio vetenskapliga artiklar har analyserats med kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fem slutkategorier som beskriver personers upplevelser av att leva med lungfibros: en turbulent resa från symtom till diagnos, att känna en inre och yttre påverkan, en förändring och påverkan i det dagliga livet, att ha behov av stöd och information, och att ha funderingar inför en oviss framtid. Slutsats: För personer som lever med lungfibros och deras närstående är stöd, information och copingstrategier avgörande i det dagliga livet. Sjuksköterskan har en viktig roll gällande kommunikation och den bör vara personcentrerad och anpassad till personens behov och takt. Samtal om livets slutskede är nödvändigt för personer med lungfibros, men brister ofta i vård och omvårdnad av denna patientgrupp. 

Bakgrund: ERAS (Enhanced Recovery After Surgery) är ett standardiserat multimodalt vårdprogram vid elektiv kolorektalkirurgi, som syftar till snabbare återhämtning och kortare vårdtider genom ett tvärprofessionellt samarbete.  En vecka innan planerad operation träffar sjuksköterskan patienten för ett samtal om vårdförloppet.

Syfte: Att identifiera och beskriva patientens upplevelse av sjuksköterskans ERAS- samtal och dess betydelse för patientens delaktighet i sin vård. 

Metod: Datainsamlingen skedde genom kvalitativa intervjuer. Tolv patienter, nio män och tre kvinnor har intervjuats. De ljudinspelade samtalen har transkriberats ordagrant och analyserats med hjälp av tolkande fenomenologisk analys (Interpretative Phenomenological Analysis).

Resultat: Analysarbetet resulterade i fem olika teman; bli sedd, trygghet, tillit, ansvar samt delaktighet. Alla teman relaterar till varandra och illustrerar en positiv och en negativ sida av den upplevda erfarenheten. Tillsammans bildar en helhet av upplevelsen; ERAS- samtalet och dess betydelse för patientens delaktighet.

Konklusion: Resultatet visar att patienterna känner sig sedda under informationssamtalet. Det är viktigt att bekräfta patienten och knyta an mer till informationssamtalet under vårdtiden för att patienterna ska vara delaktiga och ta eget ansvar. Tilliten till vårdpersonalen har betydelse för att patienterna ska känna trygghet. Studien visar att ERAS- samtalet upplevs strukturerat och individuellt men informationen måste följa patienterna under hela vårdtillfället.

AIMS AND OBJECTIVES: The present study aimed to explore patients' experiences of participating in their rehabilitation process in the context of specialised rehabilitation in Norway.

BACKGROUND: The rights of patients to participate in their care and treatment is an ideology that underlines newer international and Norwegian public documents. However, there is a gap between policy statements and clinical practice, and a discrepancy between patients' and professionals' statements about patient participation in rehabilitation.

DESIGN: A qualitative approach with a narrative design.

METHODS: Eleven patients were individually interviewed to tell their stories about the rehabilitation processes. We utilised narrative analysis with a three-dimensional space narrative structure including temporality, sociality and spatiality. This study followed the COREQ checklist.

RESULTS: The analysis identified two throughout plots: 'person-centred culture' and 'time', and three plots which constructed how the patients participate in change through the rehabilitation process: (a) dependent-'open doors'; (b) motivation from within; and (c) independence-'locked doors'.

CONCLUSIONS: Patient participation in rehabilitation was dependent on person-centred cultures in the unit and on different aspects of time. The dialogue and the power balance between the patients and the health personnel changed as the rehabilitation progressed. Motivation for rehabilitation had to come from within patients. The paternalistic ideology did not seem to dominate the specialised rehabilitation unit in the present study.

RELEVANCE TO CLINICAL PRACTICE: This study gives new insight into how patients participate in change in the rehabilitation process. This can be valuable for healthcare professionals and governments. Insight into how the lack of person-centred focus can harm the rehabilitation process, and a deeper understanding of the meaning of time in the rehabilitation process is essential. These results may provide a stimulus for discussions on how patients might participate in their rehabilitation process.

We compared online distributed information provided to patients with cancer in Scandinavian countries through the lens of governmentality. A secondary comparative qualitative analysis was conducted. Discourses in online patient information showed differences in governmentality techniques across the countries: Norway used a paternalist approach, Denmark an educative approach, and Sweden an individualistic approach and expected the patients to make the “right” decisions. Online information for patients with cancer in Denmark and Norway showed high professional and health care system involvement, whereas in Sweden, there was high patient involvement. There was almost no use of the person-centered approach among the online discourses

We compared online distributed information provided to patients with cancer in Scandinavian countries through the lens of governmentality. A secondary comparative qualitative analysis was conducted. Discourses in online patient information showed differences in governmentality techniques across the countries: Norway used a paternalist approach, Denmark an educative approach, and Sweden an individualistic approach and expected the patients to make the “right” decisions. Online information for patients with cancer in Denmark and Norway showed high professional and health care system involvement, whereas in Sweden, there was high patient involvement. There was almost no use of the person-centered approach among the online discourses

Bakgrund: Typ 1 diabetes är en sjukdom som mer än 500 000 barn och unga under 17 år lever med och kräver livslång behandling. För barnens föräldrar innebär detta en omställning i det dagliga livet och i deras föräldraskap. Föräldrarna kan ha behov av stöttning från vårdpersonal. Syfte: Att beskriva föräldrars upplevelse av att ha ett barn med typ 1 diabetes. Metod: Kvalitativ manifest innehållsanalys användes som analysmetod och 12 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats ingick i resultatet. Analysen resulterade i fem slutgiltiga kategorier. Resultat: Föräldrar till ett barn med typ 1 diabetes kan uppleva att diagnosen förändrar livet. Vardagen styrs av kontroll och planering vilket leder till många känslor som är svåra att hantera. Föräldrarna behöver tillgänglighet från vårdpersonal och andra för att känna trygghet och för att kunna hantera livet med ett barn med diabetes typ 1. Slutsatser: För att sjuksköterskan ska kunna ge en god omvårdnad är det av betydelse att hen kan relatera till både patienter och anhöriga. Sjukvården har en viktig roll att genom stor tillgänglighet och uppbackning vara ett stöd och därmed vara en trygghet för familjerna i vardagen. Denna studies resultat kan ge en ökad förståelse för föräldrars upplevelse av att ha barn med diabetes typ 1. Det behövs mer kunskap inom området för att sjuksköterskor ska kunna bemöta och stötta familjerna vilket kan leda till förbättrad omvårdnad.

Aim and objectives: Describe patients' and family members' perceptions of family support from nurses and other mental healthcare professionals, and quality of care in community mental healthcare service. Further, compare the perceptions of patients and family members.

Background: While patients value family involvement, family members feel unprepared and lack the necessary skills to be supportive. Since healthcare professionals predominantly focus on patients, they may fail to understand the complex needs of families. Family perceived support and quality of community mental health care may vary across patients and family members.

Design and methods: Cross-sectional study with patients suffering from mental illness and family members in community mental healthcare services in Norway. Altogether 86 participants, of whom 33 patients and 33 family members had a family relationship-paired samples. Participants filled in the translated version of the Iceland Family Perceived Support Questionnaire (FPSQ-N) and Quality in Psychiatric Care-Community Out-Patient (QPC-COP) and Community Out-Patient Next of Kin (QPC-COPNK). STROBE checklist was used.

Results: Family members scored family perceived support and quality of community mental health care lower than patients. Family members feel the loss of support. Patient and family members found the Patient-healthcare professionals' relationship to be of high quality, while family members gave low score to being respected and invited to take part in care by nurses and other mental healthcare professionals.

Conclusion: Family members' unmet need of support highlights the need for nurses and other community mental healthcare professionals to assess complex family needs and to intervene. Barriers to collaboration exist, and family members need to be respected and invited into community mental health care. Relevance to clinical practice Contributes knowledge of how to meet the family's needs and provides a basis for further care and treatment development in similar contexts nationally and internationally.

The aim of this study was to evaluate the usefulness of Family-Centered Support Conversations (FCSC) offered in community mental health care in Norway to young adults and their families experiencing mental illness. The FCSC is a family nursing intervention based on the Calgary Family Assessment and Intervention Models and the Illness Beliefs Model and is focused on how family members can be supportive to each other, how to identify strengths and resources of the family, and how to share and reflect on the experiences of everyday life together while living with mental illness. Interviews were conducted with young adults and their family members in Norway who had received the FCSC intervention and were analyzed using phenomenography. Two descriptive categories were identified: "Facilitating the sharing of reflections about everyday life" and "Possibility of change in everyday life." The family nursing conversations about family structure and function in the context of mental illness allowed families to find new meanings and possibilities in everyday life. Health care professionals can play an important role in facilitating a safe environment for young adults and their families to talk openly about the experience of living with and managing mental illness.

Tidigare forskning visar att patienter har olika behov postoperativt, det är sjuksköterskans uppgift att anpassa omvårdnaden till individen. Patienter har postoperativt ett extra stort behov av information. Sjuksköterskor och patienter har olika åsikter om vilka behov som ska tillgodoses först. Sjuksköterskan anser att kompetenta vårdgivare, smärtlindring och den behandling som vårdpersonal ger ska prioriteras först. Det viktigaste för patienterna var kompetenta vårdgivare, kommunikation samt god omvårdnad. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskans postoperativa omhändertagande av patienter som genomgått generell narkos och vårdas på kirurgavdelning. Studien har en kvalitativ ansats. Datamaterialet har samlats in genom semistrukturerade intervjuer. Sex sjuksköterskor intervjuades. Resultatet visar att information är en viktig aspekt i omhändertagandet, både när det gäller att informera patienter om vad som ska ske och vad som sker men också  information som patienten själv lämnar till sjuksköterskan om tillståndet. Det är även viktigt att det finns ett fungerande informationsutbyte mellan olika vårdgivare. Ett fungerande samarbete mellan vårdpersonalen och även mellan patient och sjuksköterska behövs för att det ska bli ett bra omhändertagande. Vården som ges ska anpassas efter varje individ och dennes behov. Slutligen anser sjuksköterskorna det vara av vikt att vara lyhörd för patienternas smärttillstånd.

Bakgrund: Antalet migranter i världen ökar. Homo- och bisexuellas, transpersoners och andras med normbrytande identiteter [HBTQ+] rättigheter och hälsa utmanas. Även migranters hälsa och rättigheter träds för när. Flyktingar med HBTQ+ identitet upplever allvarlig utsatthet och ohälsa under och efter migration. Sjuksköterskor har ansvar för att alla i befolkningen upplever personcentrerad och tillgänglig vård.

Syfte: Syftet med denna studie var att sammanställa och syntetisera kvalitativ forskning som utforskat upplevelser av vårdmöten mellan flyktingar som identifierar sig som HBTQ+ och vårdpersonal som är yrkesutövare i mottagarländernas vårdsystem, utifrån bägge parters perspektiv.

Metod: Litteraturstudie av kvalitativ empirisk forskning. Strukturerade sökningar genomfördes i fyra databaser och åtta artiklar inkluderades efter screening. Metodologisk kvalitet granskades och resultaten i artiklar analyserades med kvalitativ metasyntes.

Resultat: Samtliga artiklar bedömdes ha hög metodologisk kvalitet. Trygghet var centralt för upplevelsen av vårdmöten. Flyktingar upplevde barriärer för vårdmöten och diskriminerande bemötande i mottagarländernas vårdsystem. Kunskap och förståelse för HBTQ+ migranters individuella förutsättningar var viktigt för att uppnå trygga vårdmöten. Omsorgsfullt vårdande kunde uttryckas på många sätt.

Slutsats: Mer forskning om HBTQ+ migranters upplevelser av vårdmöten med bred geografisk spridning och i olika kliniska miljöer behövs. Reflekterande förhållningssätt och bekräftande omvårdnad kan bidra till tryggare vårdmöten för HBTQ+ migranter.

Background: Type 2 diabetes is an increasingly prevalent public health issue characterized by a progressive disease course. It is attributed to various factors, including lifestyle, reduced physical activity, and genetics. Enhanced knowledge among primary care nurses can enable patients to implement lifestyle changes effectively.

Aim: The purpose was to describe nurses’ experiences of supporting patients with type 2 diabetes to selfcare in primary health care settings.

Method: This study employs a general literature review methodology with qualitative approaches, drawing on 10 scientific articles.

Results: The analysis identified two main categories: communication as well as knowledge and motivation. These categories were crucial from the nurse´s side to achieve self-care in the patient. Different experiences emerged from nurse´s side to achieve motivation and communication.

Conclusion: Type 2 diabetes is a growing public health concern. A significant barrier to effective management is the lack of knowledge among both nurses and patients. There is a critical need for competent nurses in primary care to motivate patients towards lifestyle modification and self-care.

Bakgrund: För varje år ökar antalet personer i Sverige som får en stomi. Olika sjukdomar och orsaker kan leda till en ileostomi som kan antingen vara tillfällig eller permanent. Sjuksköterskan har ett ansvar för patienter med ileostomi genom att ge omvårdnad, utbildning och information av hög kvalité. Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser av att ha en ileostomi. Metod: Genomförandet av litteraturstudien skedde med induktiv ansats. Resultatartiklar av både kvalitativ och kvantitativ metod användes för att bilda resultatet. Olika teman formades som delades upp i kategorier. Resultat: Resultatet bildade tre kategorier som belyste patienters upplevelser av en ileostomi: “Stomins inverkan på det fysiska välbefinnandet”, “Stomins inverkan på det psykiska välbefinnandet” och “Stomins inverkan på det sociala välbefinnandet”. Ileostomin hade en stor påverkan på patienters liv och anpassningsförmågan kunde se olika ut från individ till individ. Patienterna upplevde att det var viktigt med emotionellt stöd från närstående och hälso- och sjukvårdspersonal. Konklusion: Patienter med ileostomi behöver en ständig uppföljning av hälso- och sjukvårdspersonal. Stöd och information kan hjälpa patienterna att hantera och anpassa sig till sin ileostomi lättare.

Bakgrund: Enligt personcentrerad vård skall patienten ses som en jämlik part och vara delaktig under hela vårdprocessen. Centrala delar i personcentrerad vård är det omfattande perspektivet som ser patientens hela situation, patientens egen förståelse och egna erfarenhet av situationen och deltagandet i beslutfattande. Studier visar att arbetssättet personcentrerad vård bidrar till ökad delaktighet inom den psykiatriska vården och leder till känslor av trygghet och tillit hos patienter.

Syfte: Syftet med denna intervjustudie var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att skapa samt upprätthålla patientdelaktighet i vård av personer med psykossjukdom.

Metod: Semistrukturerade intervjuer gjordes i denna studie med tio sjuksköterskor verksamma inom psykiatrisk vård i två verksamheter inom sjukvårdsområden i Stockholm. Kvalitativ innehållsanalys valdes som metod vid analysen av materialet.

Resultat: Resultatet visar på att patientdelaktighet är viktig då det leder till gynnsamma effekter för både personal och patienter och kan leda till mer effektiva och kortare vårdtider.

Diskussion: Ramverket för McCormack och McCances (2006) teori om personcentrerad vård och tidigare forskning om patientdeltagande i psykiatrisk vård har hjälpt författaren att diskutera resultat som erhållits i denna intervjustudie.

Background As global aging accelerates, routinely assessing the functional status and morbidity burden of older patients becomes paramount. The aim of this study is to assess the validity of the comprehensive clinical and functional Health Assessment Tool (HAT) based on four cohorts of older adults (60 + years) from the Swedish National study on Aging and Care (SNAC) spanning urban, suburban, and rural areas.Methods The HAT integrates five health indicators (gait speed, global cognition, number of chronic diseases, and basic and instrumental activities of daily living), providing an individual-level score between 0 and 10. The tool was constructed using nominal response models, first separately for each cohort and then in a harmonized dataset. Outcomes included all-cause mortality over a maximum follow-up of 16 years and unplanned hospital admissions over a maximum of 3 years of follow-up. The predictive capacity was assessed through the area under the curve (AUC) using logistic regressions. For time to death, Cox regressions were performed, and Harrell's C-indices were reported. Results from the four cohorts were pooled using individual participant data meta-analysis and compared with those from the harmonized dataset.Results The HAT demonstrated high predictive capacity across all cohorts as well as in the harmonized dataset. In the harmonized dataset, the AUC was 0.84 (95% CI 0.81-0.87) for 1-year mortality, 0.81 (95% CI 0.80-0.83) for 3-year mortality, 0.80 (95% CI 0.79-0.82) for 5-year mortality, 0.69 (95% CI 0.67-0.70) for 1-year unplanned admissions, and 0.69 (95% CI 0.68-0.70) for 3-year unplanned admissions. The Harrell's C for time-to-death throughout 16 years of follow-up was 0.75 (95% CI 0.74-0.75).Conclusions The HAT is a highly predictive, clinically intuitive, and externally valid instrument with potential for better addressing older adults' health needs and optimizing risk stratification at the population level.

Hjärtstopp drabbar cirka 10 000 personer årligen i Sverige. Antalet personer som överlever ett hjärtstopp har ökat stadigt de sista åren, men fortfarande är det den vanligaste orsaken till plötslig död utanför sjukhus. För de personen som överlever innebär det att livet plötsligt förändras och fokus i det dagliga livet blir på händelsen och dess konsekvenser. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva de drabbades upplevelser av ett hjärtstopp. En kvalitativ design användes och nio vetenskapliga studier analyserades systematiskt med innehållsanalys. Analysen resulterade i fem kategorier: Att känna oro, att få ett nytt livsperspektiv, att kroppsliga begränsningar leder till känslor av rädsla och maktlöshet, att känna tacksamhet men vara i behov av stödsamtal, att vara i behov av information. Resultatet visade att personer som överlevt ett hjärtstopp hade många frågor och funderingar kring det inträffade men upplevde att de fick bristande information från sjukvården. Känslor som otrygghet, ångest och osäkerhet var vanligt samt oro inför framtiden. Resultatet från denna litteraturstudie kan användas för att öka kunskapen om hur personerna mår psykiskt och fysiskt, samt vilka behov de har för att hantera livet. Det behövs mer omvårdnadsforskning inom området med fokus på sjuksköterskors upplevelser av att vårda de drabbade personerna. Målet är att skapa trygghet hos sjukvårdspersonal så att de kan stötta dessa personer på bästa sätt och främja en läkning hos dem och anhöriga.

Det första mötet mellan barnmorskan och kvinnan är nyckeln till en positiv upplevelse av förlossningen. Dagens förlossningsvård strävar efter att varje förlossning ska bli en unik händelse för kvinnan. Barnmorskans ansvar med bakomliggande strategier är att se till att det här första mötet blir ett lyckat möte. Syftet med denna studie var att belysa vilka strategier barnmorskan har för att skapa ett positivt första möte, där kvinnan är i ett aktivt värkarbete. Metoden som användes var intervjuer som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Sex barnmorskor vilka arbetar inom förlossningsvård i ett län i Västsverige deltog i studien. De svarade på fyra öppna frågor hur de skapar ett positivt första möte med kvinnan. Barnmorskornas strategier beskrivs i huvudtemat Närvarande och Lyhörd med kategorierna: Kvinnan i fokus, Skapa trygghetskänsla och Skapa delaktighet. Det framkom även hur viktigt dialogen mellan barnmorskan och kvinnan är för att sedan utveckla en relation och skapa ett positivt första möte.

Bakgrund – Typ 2 diabetes mellitus är en av Värdens folksjukdomar som kraftigt ökar nedåt i åldrarna, med förändring i näringsvanor och stillasittande livsstil. Människor med typ 2 diabetes har stora risker att utveckla mikro- och makrovaskulära komplikationer och detta ökar behandlingskostnader och förkortar personens livslängd. Behandlingen för sjukdomen kräver att personen gör ett antal livsstilsförändringar i bland annat kost och motion. Syfte - syfte av denna studie är att beskriva patienters upplevelser av egenvård vid typ-2 diabetes. Metod - Denna studie genomfördes som en litteraturöversikt baserad på vetenskapliga artiklar med kvalitativ design. Resultat - analysen resulterade i olika upplevelser av egenvård och dessa har kategoriserats i huvudkategorier med underkategorier: 1) Att anpassa sig till de nya levnadsvanorna: Ny kosthållning och Nya motionsvanor, 2) Behöv av stöd; Stöd från närstående och Stöd från sjuksköterska, 3) Att lära sig nya levnadsvanor. Patienterna upplevde en förändrad livsstil på grund av de omständigheter diabetes gav. Information, motivation och färdigheter var tre viktiga faktorer för att patienterna skulle göra livstilförändring för att egenvård ska lyckas. Diskussion - Patienten själv och relationen till sjuksköterskan är huvudpunkter som påverkar patientens livstilförändringsprocessen för att egenvården ska lyckas. Sjuksköterskan gör allt för att uppnå maximalt stöd för patienten.

Bakgrund: I god hälsa ingår sexuell hälsa som uppfylls och bevaras genom respekt för individens sexuella rättigheter. Sexualitet har ingen fast definition och kan påverkas av faktorer som biologiska, sociala, kulturella och religiösa. Skolsköterskan har en central roll, men saknar verktyg och kompetens för att hålla i samtal om sexuell hälsa med barn och ungdomar. Forskning visar att skolsköterskan saknar kunskap, verktyg och samarbete kring undervisning om sexuell hälsa. Andra studier visar att barn och ungdomar önskar att skolsköterskorna ska vara mer inkluderad i sexuell och reproduktiv hälsoundervisning. Syftet var att belysa sexuell hälsa utifrån skolsköterskans, samt barn och ungdomars perspektiv. Metod: En systematisk litteraturöversikt med induktiv ansats valdes utifrån Polit och Beck (2020). Åtta kvalitativa studier analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys enligt Lundman & Graneheim (2017). Resultatet presenteras i tre teman: Perspektiv på hur sexuell hälsa kommuniceras, delges och förmedlas; Kommunikation i samtal och Hinder i samtal. Slutsats: Skolsköterskans arbete med sexuell hälsa är fortsatt komplext och det finns ett behov av kunskap och utveckling inom olika områden. Dessutom saknar barn och ungdomar aktuell och anpassad information för dagens innebörd av sexuell hälsa och för sin utvecklingsnivå. Mötet och samtalet om sexuell hälsa mellan skolsköterskan samt barn och ungdomar möjliggörs av anpassade utrymmen för skolsköterskans arbete, uppehållande av integritet och konfidentialitet, val av attityder och språk i mötet och kunskaperna hos skolsköterskan. Dessutom påverkar kulturella och religiösa bakgrund barns och ungdomars uppfattning om sexuell hälsa, därför är det viktigt att ge dem möjligheten att tala om det.

AbstraktBakgrund: Bröstcancer är bland de vanligaste cancersjukdomarna som drabbar kvinnor. Bröstkirurgi, särskilt mastektomi, är ett behandlingsalternativ av bröstcancer där ett eller två bröst opereras bort för att avlägsna hela cancertumören, vilket minskar risken för recidiv. Trots att mastektomi är en livräddande procedur, kan det också medföra negativa effekter på kvinnors liv både känslomässigt och fysiskt.

Syftet: Syftet med litteraturstudien var att beskriva kvinnors erfarenheter av att leva utan ett eller två bröst efter mastektomi på grund av bröstcancer.

Metod: Sökningarna genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl där 10 artiklar med kvalitativ ansats valdes till resultatet. Analysen genomfördes med inspiration av Fribergs modell.

Resultat:  Analysen av artiklarna resulterade i fyra kategorier: En förändrad kropp, Förändrad kvinnlighet, Hanteringsstrategier och Sociala nätverkets betydelse. Dessa kategorier beskrev hur kvinnorna kände sig ofullkomliga och blev tvungna att ändra sin klädstil. Deras identitet och sexualitet påverkades samt undersökte hur olika hanteringsstrategier och stöd från närstående och utomstående underlättade för kvinnorna att anpassa sig till livet efter mastektomi.

Konklusion: Kvinnor som genomgått mastektomi på grund av bröstcancer påverkas både fysiskt och psykisk på ett negativt sätt. Sjuksköterskan behöver vara medveten om de individuella erfarenheterna hos dessa kvinnor för att kunna erbjuda stöd som är anpassat till varje kvinnas specifika fysiska och psykiska behov.

Bakgrund.  Äldre personer utgör för närvarande den största patientgruppen som besöker akutmottagningar världen över och har ofta med sig vårdare eller anhöriga. Den åldrande andelen av befolkningen ökar vilket leder till en större belastning på hälso- och sjukvården. Akutmottagningar erbjuder akutvårdstjänster till allmänheten men de är inte särskilt anpassade för de unika behov äldre har. Att vara medveten om de problem som äldre och medföljande anhöriga stöter på under besöket på akutmottagningen kan leda till bättre anpassad vård för denna växande del av befolkningen. Syfte. Syftet med den här litteraturöversikten är att undersöka äldre personers och anhörigas upplevelser av besök på akutmottagningar.  Metod. Metoden för denna studie är en litteraturöversikt av 14 artiklar från Australien, Europa, Nordamerika och Sydamerika. De databaser som användes för att hitta artiklarna var CINAHL och PubMed. Resultat. Resultatet delades in i positiva och negativa teman. De sex negativa teman som framkom var: Brist på kommunikation; Brist på delaktighet; Långa väntetider; Brist på uppmärksamhet; Bristfällig fysisk miljö och bristfällig hantering av behov och symtom. Det positiva temat som framkom var att akutmottagningar var lättillgängliga och tillförlitliga vårdinrättningar. Slutsats. Äldre personer och anhöriga upplever deras besök på akutmottagningar som mestadels negativa och visar att det finns ett behov av bättre kommunikationspraxis, positiva personcentrerade interaktioner mellan vårdpersonal, patienter och anhöriga samt förändringar i den fysiska miljön och organisationen på akutmottagningar.

Bakgrund: Den vanligaste typen av diabetes är typ 2 diabetes (T2D) vilket återfinns hos 95 procent av personer med diabetes mellitus. Sjukdomen kan definieras som en metabol störning i kroppen som leder till att kroppens celler inte kan tillgodose sig glukos, det resulterar i att glukos ansamlar sig i blodet och ger förhöjda blodsockervärden. Att leva med T2D innebär en ökad risk för död. År 2021 resulterade diabetessjukdomen i 6,7 miljoner dödsfall. Det finns även en risk att utveckla diabetesrelaterade komplikationer, både akuta och långsiktiga, vilken kan leda till försämrad livskvalitet. Personcentrerad vård är en central del inom hälso-och sjukvård, genom att arbeta utifrån personens önskemål och behov förbättras och stärks personens egenvård. Att utföra egenvård kan minska både morbiditet och mortaliteten samt öka hälsa och välbefinnandet. Egenvård kan till exempel vara att följa rekommendationer om kost och fysisk aktivitet. Att utföra egenvård kan dock vara svårt då resultatet kan ses först på lång sikt, vilket gör att motivationen kan sjunka.

Syfte: Syftet med denna studie var att belysa patienters perspektiv av att leva med diabetes typ 2.

Metod: För att svara på studiens syfte användes scoping review. Metoden används för att kartlägga litteratur inom ett visst område. Data hämtades från tre olika databaser där 21 artiklar svarade på studiens syfte samt uppfyllde inklusionskriterierna. Artiklarna analyserades sedan genom en tematisk analys. 

Resultat: I resultatet framkom fyra teman och nio underteman. Det första temat är egenvårdens betydelse där det visar sig att livsstilsförändring, hinder och digitalisering påverkar egenvårdshanteringen. Det andra temat är vårdens roll, där framkom det att kunskap och relation med vården anses vara viktigt för personer med T2D. Det tredje temat; det sociala livet, beskriverhur personer med T2D kan påverkas både positivt och negativt av familj och vänner. Det sista temat är sjukdomens påverkan på kropp och själ, vilket betonar hur sjukdomen påverkar personens välmående. Det var tydligt att många med T2D upplever negativa känslor relaterat till sjukdomen, så som oro, skam och frustration. 

Slutsats: Studiens resultat visar att personer med T2D kan stå inför många utmaningar i livet som påverkar egenvårdshanteringen och välmåendet. Det är tydligt att personer med T2D upplever sjukdomen på olika sätt och har olika behov. Det tyder på att hälso- och sjukvården bör arbeta för att utveckla det personcentrerade förhållningssättet.

Background:

Every woman giving birth has expectations. Identifying women’s expectations, wishes, needs and fears enable the health care provider(s) to work toward a common goal of safe and positive childbirth experience.

Aim:

The aim was to determine women’s preferences and needs during labor.

Design:

Analytic- cross sectional study.

Setting:

El Kasr- Aini, - Cairo- University Maternity Hospitals.

Sample:

A random sample of 400 women were recruited in the present study with the following criteria; age ranged between 20-30 years old, can read and write, primigravida, nulliparous woman with singleton low risk pregnancies, in the third trimester, up to 37 weeks of gestational age, no previous abortion and free from any medical complains.

Procedure:

Data collection took place in the antenatal clinic, each interview administrated questionnaire took a time between 10-15 minutes. Mothers completed the questionnaire in the antenatal clinics during their waiting for medical examination.

Results:

Twenty two need requirements emerged from the women's perspective. The highest ranked needs for parturient women during labor are; maintaining privacy through all procedures of 86.5%, accessibility of nurses demonstrate empathy of 67.5%, availability to ventilate and expressing fear and anxiety of 57.5%, quick response to request of 67.5%, frequent monitoring of 52.8%, accessibility of caring medical staff of 47.2% and short delivery of 52.8%.

Conclusion:

Despite good general coverage of labor care among women, there were clear variations in the type of management given to them or needed by them. This study confirms that different factors predict the multidimensionality of childbirth satisfaction.

Aim To study the leadership and management skills of first-line managers (FLMs) of elderly care and their work environment in Egypt and Sweden. Background FLMs in Egypt and Sweden are directly responsible for staff and quality of care. However, FLMs in Sweden, in elderly care, have smaller units/organizations to manage than do their colleagues in Egypt. Furthermore, family care of the elderly has been the norm in Egypt, but in recent years institutional care has increased, whereas in Sweden, residential living homes have existed for a longer period. Methods A convenience sample of FLMs, 49 from Egypt and 49 from Sweden, answered a questionnaire measuring leadership and management skills, structural and psychological empowerment, job satisfaction and psychosomatic health. Results In both countries, FLMs' perceptions of their leadership and management skills and psychological empowerment were quite high, whereas scores for job satisfaction and psychosomatic health were lower. FLMs had higher values in several factors/study variables in Egypt compared with in Sweden. Conclusion and implications The work environment, both in Egypt and Sweden, needs to be improved to increase FLMs' job satisfaction and decrease stress. The cultural differences and levels of management have an effect on the differences between the two countries.

Bakgrund: Studier visar att sjuksköterskans erfarenheter av att lindra lidande hos patienter i palliativt sjukdomsskede ställer höga krav på sjuksköterskans kunskap och kompetens för att kunna hantera komplexa medicinska och psykosociala utmaningar. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans erfarenheter av att lindra lidande hos patienter i ett palliativt sjukdomsskede. Metod: Litteraturstudien baseras på resultaten från tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Databaserna PubMed och Cinahl har använts för att identifiera artiklar av relevans för syftet. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån SBU:s mall, och analyserades utifrån Popenoe’s kriterier för dataanalys. Resultat: Två kategorier identifierades: En utmanande uppgift och Vikten av goda professionella förutsättningar. Sex subkategorier identifierades enligt följande: Svårigheter i kommunikation, Rädslor och osäkerhet kring symptomlindring, Verksamhetsrelaterade hinder, Betydelsen av kunskap och erfarenhet, Betydelsen av att lära känna patienten samt Betydelsen av god teamsamverkan. 

Konklusion: Studiens resultat tyder på att sjuksköterskor spelar en avgörande roll vad gäller att lindra lidande vid palliativt sjukdomsskede men att dem möter en rad olika utmaningar. Med rätt förutsättningar och resurser kan sjuksköterskor lyckas ge bästa möjliga lindring av lidandet. Det är centralt att sjuksköterskor som arbetar med palliativ vård fortsatt ges det stöd och kunskap som är nödvändiga för att säkerställa att de kan möta dessa utmaningar på ett effektivt sätt.  

Bakgrund: Akutsjukvården är en väsentlig del av sjukvården där alla möjliga patienter söker sig till. Sjuksköterskan som möter dessa patienter behöver fatta en rad olika beslut med varierande komplexitet. Beslut som är avgörande för liv och död samt berör patienter i deras mest sårbara tillstånd.

Syfte: Att belysa faktorer som påverkar sjuksköterskans beslutsfattande i akutsjukvård.

Metod: Studien är en litteraturöversikt med artiklar som är både kvalitativa och kvantitativa. 10 artiklar användes för att sammanställa ett resultat.

Resultat: Faktorerna som påverkade sjuksköterskans beslutsfattande inom akutsjukvård redovisas genom tre huvudteman: Sjuksköterskans professionella egenskaper, miljöfaktorer och etiska dilemman. Tillsammans med åtta kategorier.

Konklusion: Evidensbaserad kunskap är väsentligt för sjuksköterskans beslutsfattande förmåga. Med stöd av erfarenhet och ett personcentrerat förhållningssätt som främjar patientens integritet och värderingar.

Bakgrund: I dagens globala samhälle lever allt fler människor längre och i flera länder har det setts en ökning i den äldre populationen. Det kan innebära att allt fler äldre patienter kommer att vårdas i hemmet. Det är viktigt att vården som ges fokuserar på att göra den äldre patienten delaktiga. När delaktigheten inte sker fullt ut kan den äldre patienten förlora förmågan att påverka vården vilket riskerar leda till en minskad känsla av välbefinnande och ett vårdlidande kan uppstå. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att belysa den äldre patientens upplevelse av delaktighet vid vård i hemmet. Metod: Studien är en litteraturöversikt där tio kvalitativa vetenskapliga artiklar granskats. Artiklarna söktes via databaserna Cinahl och Medline Resultat: Resultatet presenteras i två huvudteman och sju underteman. Upplevelse av förtroendefulla möten och känsla av självständighet med underteman: Betydelsefulla relationer, Att vara närvarande i kommunikationen, Inte vilja vara till besvär, Möjlighet att påverka, Kunskapens betydelse, självbestämmande och Att inte bli lyssnad på. Resultatet visade att en upplevelse av förtroende i mötet var viktigt för den äldre patientens delaktighet. Vidare visade resultaten att en känsla av självständighet var centralt för den äldre patientens upplevelse av delaktighet. När självständigheten begränsades gav det upphov till känslor av lidande och minskad delaktighet hos den äldre patienten. Slutsatser: Ovan nämnda huvudteman visades vara viktiga delar i upplevelsen av delaktighet hos äldre patienter som vårdas i hemmet. 

Språkbarriärer är en utmaning inom hälso- och sjukvården. Sjuksköterskors professionella ansvar är att förmedla korrekt, lämplig och tillräcklig information till patienten. Det har visat sig att sjuksköterskor haft svårighet att tillgodose en personcentrerad och säker vård när språkbarriärer förelåg.