Att förstå hur genus görs i relation till mobilitet ställer spännande frågor om gränssnitten mellan män, maskuliniteter, ålder, teknik, -farlighet- och risktagande, inte minst i förhållande till trafiksäkerhet, våld och kroppslig integritet. Feministisk teknologiforskning (FTS) och transportforskning med genusperspektiv uppmärksammar hur bilar eller mopeder kan förstås som en förlängning av (mans)kroppen där kopplingen till görande av maskulinitet är sammanvävt med användandet och bemästrandet av motorfordon. Mot bakgrund av nollvisionen är det dock uppseendeväckande hur lite trafiksäkerhetsarbetet uppmärksammat överrepresentationen av män som -vållande- av dödsolyckor (90 %) eller uppmärksammat (auto)mobilitet som ett sätt att göra kön. Texten tar upp mäns kroppslighet i trafiken med utgångspunkt i feministiska teorier om våld och teknologi, och knyts samman med en diskussion kring (auto)mobilitet. Bidraget öppnar upp för en kritisk diskussion kring bilismens normativa ställning, inte minst hur bilnormativiteten formar och skapar subjektiva upplevelser och identitet, samt hur praktiker knutna till dessa möjliggör och producerar våldsam mobilitet.