År 2008 förändrades den statliga fastighetsskatten i Sverige till att bli en kommunalfastighetsavgift med max-belopp. En orsak till förändringen var intresseorganisationerspolitiska påtryckningar som fortfarande hävdar att skatten drev människor från sitt hem. Detta positiva samband har amerikansk forskning påvisat mellan fastighetsskatt och flyttmönster. Denna uppsats undersöker detta samband ur en svensk kontext. Med hjälp av kvantitativ analys av sekundärdata från SBC mellan åren 2000-2018 besvaras två frågeställningar: finns det ett samband mellan fastighetsskatt och flyttmönster samt hur påverkades detta av reformeringen av fastighetsskatten 2008. Resultatet av analysen visar att fastighetsskatten har en påverkan på flyttmönster, särskilt innan skatten ändrades, men att sambandet efter reformen är ytterst litet. En slutsats blir därför att fastighetsskatt kan användas som ett verktyg för att påverka mobiliteten. Höjd skatt skulle därmed kunna uppmuntra generationsväxling i småhusägande eller användas för att styra eller begränsa stadens fysiska utbredning (urban sprawl).